frodis

Nu händer det grejer! Jag fick erbjudande om förköp till föreställningen "En man som heter Ove" med Johan Rheborg i Stockholm i vår. Ebba är ju värsta Fredrick Backman-fanset så jag frågade henne om vi skulle gå, vilket hon givetvis ville. Jag skulle boka in ett datum i februari bestämde vi. Sagt och gjort, jag köpte biljetter till en lördag i februari. Mindre än tre timmar senare avslöjades det - Melodifestivalen kommer till Örebro! Jamen helt jävla självklart det datum jag precis köpt biljetter till! Vad är oddsen?? Det tog tjugofem nanosekunder så hörde Marion av sig och frågade om vi skulle gå på Mellon. Bara att tacka nej. *suck* Men vi kan gå på genrepet i stället, det går bra det med! Kanske lite billigare också. Men ändå, det är väl för typiskt att jag lyckades pricka in just den dagen. Inte mycket att göra något åt.

 

Dagen efter var det dags för ännu ett biljettsläpp. Av någon outgrundlig anledning kommer Simple Minds till Örebro i mars! Det måste man ju självklart gå på. Jisses, jag har inte sett Simple Minds sedan -91. Det blir skoj att dansa och sjunga till "Don't you forget about me" som på språkresan i Eastbourne :)

 

Det händer väldigt mycket skoj nu, nästan lite väl mycket. På onsdag visar bion i Nyfors Stephen Fry live från London. Åååh så gärna jag skulle vilja gå på det! Tyvärr ska jag upp och stå på mässa dagen efter så det går verkligen inte. Sen kommer Stephen Merchant till Cirkus, det skulle jag OCKSÅ jättegärna gå på. Det var dock en jättedum tid, klockan 23 en söndag eller något sådant, så det funkar inte riktigt heller. Plus att jag egentligen inte har råd. *suckar*

 

Igår blev det en tur på lokal för tanterna. Vi började med mat på Hellas, sen blev det dryck på Pitchers. När jag stod i baren så kom det en kille och ställde sig bredvid mig och hejade glatt. Det tog en sekund sen såg jag att han jobbar på macken där jag brukar tanka. "Jag beklagar att vi inte har kvar vår brownies längre" tyckte han. Hahaha, det är väl en 2 ÅR sedan dom slutade med dom där fantastiska fudgebrowniesarna. Jag har kommit över det vid det här laget :) Men det var ju jättegulligt att han kom ihåg! Det är knappt jag gör det själv liksom. Han ba "Jag tänkte när de skulle utgå ur sortimentet 'åh nej, nu blir hon arg'". *asg*  Folk minns ju så roliga saker, jag blir lika förvånad och imponerad varje gång. Det är inte bara jag som har värsta hästminnet.

 

På Pitchers var det rockklubb. Vi var på den i våras och det var jättekul den gången. Nu var det rätt dött och inte alls lika bra musik, så vi tog en runda på stan och velade innan vi hamnade på Stora Örebro. Där vi höjde medelåldern ett snäpp... Trendspaning: 90-talet är tillbaka, det var som att gå i tvåan på gymnasiet igen. Det var en städad kväll, där den största dramatiken skedde på hemfärden. När vi skulle åka hem stod vi och pratade som vanligt och då kom det en gubbe förbicyklande på en helspejsig cykel. Vi tittade på honom, sen på varandra och bara "VAD var det där??". "Jag åker ikapp och kollar" tyckte jag, för det var ändå åt mitt håll. Så jag susade iväg. När jag nästan är ikapp honom så svänger det ut en taxi jättetvärt ut i gatan och är på väg att köra rätt på honom! Jag slängde mig upp på trottoaren med min cykel och hojtade "Oooooooh, lilla farbror AKTA DIG!!". Han gjorde en elegant undanmanöver utan att darra det minsta på manschetten och efter några meter han jag ikapp och om honom och kunde berömma hans coola cykel. "Tackar" tyckte han och gled vidare, till synes helt oberörd av debaclet. Jag hade värsta vrålhickan som höll i sig i en timma. Det kombinerat med att cykla som en dåre tog på krafterna. Sov som en klubbad säl i natt. Men det var bra, för jag vaknade pigg och rask!

 

 

 

He-he-he-HEY! Oooooh-uuuååå-eeeey!

 

Jamen jag har verkligen iiingenting att skriva om! Jag jobbar och sover, that's it. Däremellan är jag enstöring eller har huvudvärk. Jag gör det enkelt för mig, som Ebba, och snor hennes lista.

 

Jodå jag lever men det är knappt. Herregud vad trött jag är i veckorna! Jag är verkligen ingen dagjobbare. Men det är bara att bita ihop och försöka vänja sig. Jobbet går väl bra, jag var ute på roadtrip i torsdags och det var kul. Var bland annat i Sala där jag fick supertrevligt bemötande! Sen åkte jag till Västerås där alla var jättesura, haha.

 

På biljettfronten har det hänt grejer. Elisabeth och jag ska på The Knife i oktober, och i november ska jag se världens bästa surgubbe Morrissey!! Yey! Nu är ju good old Mozzer något av en expert på att ställa in konserter av mer eller mindre vaga anledningar så jag ropar inte hej förrän efter konserten. (Men i smyg jublar jag såklart)

 

På helgerna orkar jag inte göra nånting nästan, men igår blev det sportpub. Hemmapremiär för Örebro Hockey och E och jag gick till Pitchers. Matchen började redan kl.16 så det blev nästan lunchöl. Efter hockeyn blev det ett par fotbollsmatcher och under tiden lyckades vi som vanligt hitta på helt fantastiska framtidsplaner, bland annat ett projekt som vi räknar ska få större genomslag än den där ice bucket challenge. Mer än så kan jag ju naturligtvis inte säga, men kom ihåg var ni läste det först!

 

Eftersom vi var ute så tidigt blev det också hemgång ganska tidigt för tanterna. Kring elvasnåret svajade vi ut från Pitchers, och vidare in på Stora Örebro för att låna toan. Först hittade vi inte dit utan vimsade runt lite planlöst där inne, sen var det världens kö så då gick vi till O'Learys där folk buggade till "Oh Mickey"" med Carola.... Business as usual med andra ord...

 

Det tar på krafterna att smida smarta planer! Idag hade både jag och E ont i håret. Ostbågar, småsnask och valvaka är dagens aktiviteter. Jag förutsätter att jag kommer få totala dåndimpen av valresultatet, som det ser ut just nu är var tionde röstare uppenbarligen rasist....

 

Hursom, jag lever i alla fall om någon bryr sig :)