Bite me!

Det går verkligen inget vidare för mina lag i VM! Både England och Spanien ute innan sista gruppspelsmatchen ens spelats, wtf?? Sen klamrade sig grinolle-Ronaldo kvar i absolut sista minuten, men där sätter jag mitt hopp till team Jogi/Jürgen som bara behöver oavgjort för att båda ska gå vidare. Lär bli en rafflande historia i morgon... Igår var det ju spännande värre där jag velade om jag skulle hålla på Italien eller Uruguay. Tja, resultatet talar ju för sig själv. Jag höll på Italien. Vilken bajsmatch! Först blir überheta Marchisio utvisad helt opåkallat, sen går Luis Suarez full retard och BITER en motspelare. Inte vare sig första eller andra utan hela tredje gången dessutom. Vad är det för fel på karln?? Ett och annat hjärnsläpp blir det ju ibland, men att BITA folk till höger och vänster är ju fan inte normalt. Tror han att han är en galen hund?
 

Och så detta ramlande... Dom är duktiga på det, fotbollsspelarna. Rena stuntmännen...
 
Marion: Men orka lägga energi på att rulla runt liksom....
Jag: Ja! Jag har nog aldrig rullat runt en enda gång i hela mitt liv när jag ramlat. Jag bara...ramlar... Inget mer.
Marion: Ja, och du har ju gjort det några gånger..
 
Hahaha :)
 
Snart slutspel och jag orkar inte tänka på hur det går. Jag ska verkligen försöka hålla tyst med vad jag hoppas på, för uppenbarligen jinxar jag hela skiten annars. Fanskarman har verkligen aldrig varit sämre..
 
 
 

Sista natten med gänget

Nästa söndag jobbar jag min sista kväll på jobbet. Vi är ett helt gäng som slutar då, några har slutat redan och tre stycken blir kvar ett litet tag till. Igår hade vi gravöl, fast det var mitt på dagen så det var gravpicknick. Tomas och Lena hade fixat jättefint med smörgåstårtor, jordgubbar, dricka, filtar och campingstolar.
 
 
Tror det är sjön Möckeln i bakgrunden.
 
 
Smörgåstååårta! Jättegod, jag åt så jag storknade.
 
Det var jättetrevligt att samla (nästan) alla en sista gång, och så kändes det konstigt samtidigt. Några är ju ganska nya bekantskaper och några har hängt med bra många år.
 
 
Allehandas finest - Kristoffer, jag, Marion och Elinne. Vi har jobbat ihop mellan 12 och 14 år, helt galet länge ju. Det här var med största sannolikhet sista gången vi var samlade alla fyra. Lite vemodigt!
 
 

Kentfest

I söndags stack Elisabeth och jag till Stockholm för Kentfest. Vi hade velat hit och dit om vi skulle åka eller inte, då Elisabeth skulle upp och jobba dagen efter, men Kentgossarna börjar ju bli gamla så de skulle visst gå på scen redan klockan nio så då bestämde vi att vi skulle åka. Resan dit gick i boyband- och senilitetens tecken. Av någon anledning började vi prata om pojkband och försökte komma på vilka som var vilka och vilka låtar de gjort. Det gick sådär... Elisabeths telefon gick varm när hon växlade mellan google och Spotify. Sen försökte vi komma på vad gruppen hette som Noel Gallaghers ex-fru sjöng i. Jag gissade på Atomic Kitten, men det var All Saints. "Vad hette gruppen som Beyonce var med i?" undrade jag, och då tystnade vi och tittade på varandra med fasa. Det stod helt still! Helt senila är vi! Och jag som brukar skryta om mitt superminne. Hursom, fram kom vi och tog oss till Gärdet gjorde vi också. Tanterna åkte tunnelbana och allt! :) Vi hade inga jättemarginaler precis, vi var på plats fem minuter innan dom började. Men vafan, då slapp vi ju vänta i alla fall!
 
Konserten var skitbra! Mycket nytt och lite gammalt. Både Petra Marklund och Beatrice Eli var på plats och sjöng. Bono-Jocke var smalare än någonsin och vid väldans god vigör :) Låtmässigt saknade jag bara "Innan himlen faller ner" och "Skisser för sommaren". Som vanligt började det regna... Elisabeth och jag har varit på en herrans massa konserter, men vi har ALDRIG klarat oss undan regn när vi sett Kent. Aldrig! Ja, om det inte varit inomhus mitt i vintern förstås. Nu var det inte så farligt, inte som i Parken Zoo 2010 när vi nästan kunde simma klädsim och fick åka hem i bara underkläderna, men ändå. Min fräsiga rosa flagga regnade sönder.
 
 
(glömde kameran och fick inga bra bilder med min värdelösa mobil)
 
När vi gick över de regnstänkta kullarna från Gärdet mot tunnelbanan sjöng vi "Mannen i den vita hatten" och det borde nästan ha varit kvällens höjdpunkt för alla som var i närheten :) Halvvägs blev vi dock trötta och tog en taxi till dit vi parkerat bilen. Taxichaffisen uppdaterade oss om hur det gått i fotbollen, tack tack.
 
Jättebra kväll och fantastisk stämning, speciellt när alla som fått rosa specialarmband som blinkade satte igång dom till "Den andra sidan". Det var "bara" de typ 10.000 första som fått såna så vi senkomlingar fick bara vanliga band.
 
 
Rooosa!
 
 

We're singing for England, ENG-ER-LAND!

Fotbolls-VM är igång! Hittills har det inte gått särskilt bra måste jag säga. Brasilien vann oförtjänt i torsdags och den där jäkla Neymar fick till råga på allt göra inte bara ett mål utan två. Domarn är en brödrost, som vi av någon anledning sa på gymnasiet. Sen igår var det ju dags för ett höjdarmöte - Spanien mot Holland! Mats hade tippat VM på sitt egna vis, bland annat att Cristiano Ronaldo kommer gråta som en bäbis fyra gånger och att England avslutar turneringen med ett fylleslag där Wayne Rooney vaknar upp med en transvestit, haha. Inför gårdagen hade han tippat att Ramos skulle hämnas på de Jong efter karatesparken på Alonso i finalen för fyra år sedan genom att rita på de Jongs flint så han såg ut som ett ollon. Som jag hoppades alltså! Hade blivit bästa fotbollsmatchen i världshistorien. Nu blev det platt fall i stället och total pulvrisering. Stackars stackars gulle-Iker, han såg ju helt gråtfärdig ut! Nej det var inte kul alls.
 
Ny dag, nya matcher! Idag ska Diego spela, och sen blir det ett till höjdarmöte mellan England och Italien. Gaaah, i love VM!
 
 

När man känner sig lite motarbetad

Mjahaja. Jag lyckades se ut som Marge Simpson på nya körkortet... Som sagt, jag vet ju att man inte kan göra sockerkaka av pannkaksmet men det var väl kanske inte nödvändigt att göra lungmos av pannkaksmeten.. Från Dita von Teese till Marge Simpson - varken åren eller Transportstyrelsen är riktigt på min sida skulle man kunna säga. Det ska bli oerhört intressant att se vad egoboost-kassörskan på Ica säger om detta.
 
 

R.I.P Herr Hund

Igår kom så dagen då det var dags att säga adjö till världens bästa Frodo. Drygt 12 år kamperade vi ihop, han och jag, och det är väldigt länge. Gårdagen var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Av de tre hundar jag haft/har så är han den som stått mig närmast, och det är inte bara för att jag haft honom längst. Älskade, glada flamspelle. Inte precis ett under av lydighet eller fokusering, hahaha, men med den största personlighet jag sett hos en hund. Frodo gillade alla och alla gillade Frodo, han kommer saknas av många. Men allra mest av mig förstås. Det känns så overkligt att han aldrig kommer komma och väcka mig på morgonen genom att vifta på svansen så det dånar i väggen. Det känns bara som att han är borta på semester eller något, men så fort jag formulerar tanken i huvudet att han är borta eller att jag saknar honom så börjar tårarna strömma.
 
 
 
Älskade, älskade farbror - hur ska vi klara oss utan dig?
 
 
 

RSS 2.0