frodis

I söndags stack Elisabeth och jag till Stockholm för Kentfest. Vi hade velat hit och dit om vi skulle åka eller inte, då Elisabeth skulle upp och jobba dagen efter, men Kentgossarna börjar ju bli gamla så de skulle visst gå på scen redan klockan nio så då bestämde vi att vi skulle åka. Resan dit gick i boyband- och senilitetens tecken. Av någon anledning började vi prata om pojkband och försökte komma på vilka som var vilka och vilka låtar de gjort. Det gick sådär... Elisabeths telefon gick varm när hon växlade mellan google och Spotify. Sen försökte vi komma på vad gruppen hette som Noel Gallaghers ex-fru sjöng i. Jag gissade på Atomic Kitten, men det var All Saints. "Vad hette gruppen som Beyonce var med i?" undrade jag, och då tystnade vi och tittade på varandra med fasa. Det stod helt still! Helt senila är vi! Och jag som brukar skryta om mitt superminne. Hursom, fram kom vi och tog oss till Gärdet gjorde vi också. Tanterna åkte tunnelbana och allt! :) Vi hade inga jättemarginaler precis, vi var på plats fem minuter innan dom började. Men vafan, då slapp vi ju vänta i alla fall!

 

Konserten var skitbra! Mycket nytt och lite gammalt. Både Petra Marklund och Beatrice Eli var på plats och sjöng. Bono-Jocke var smalare än någonsin och vid väldans god vigör :) Låtmässigt saknade jag bara "Innan himlen faller ner" och "Skisser för sommaren". Som vanligt började det regna... Elisabeth och jag har varit på en herrans massa konserter, men vi har ALDRIG klarat oss undan regn när vi sett Kent. Aldrig! Ja, om det inte varit inomhus mitt i vintern förstås. Nu var det inte så farligt, inte som i Parken Zoo 2010 när vi nästan kunde simma klädsim och fick åka hem i bara underkläderna, men ändå. Min fräsiga rosa flagga regnade sönder.