frodis

Vilket äventyr jag var ute på igår. Skulle till Cirkus för att se Kraftwerk och eftersom jag inte hittar någonstans och dessutom åkte själv hade jag förberett mig så gott jag kunde. Skrev ut två kartor och en vägbeskrivning. Arrangören hade dessutom mailat typ tre gånger och påpekat att biljetterna är personliga och att man skulle ha med sig id-handlingar. Mitt körkort går ut i år och jag får knappt hämta ut paket från Ica eftersom jag är så olik mig på det så jag tog med mig passet! På jobbet tyckte dom jag var lite överdriven, med hängslen och livrem och extra fallskärm som om jag skulle ut på någon jävla djungelexpedition. "Men folk klipper sig väl" tyckte Janne, tills jag visade mitt körkort. Han och Hanna asgarvade. "Du ser ut som hon Dita von Teese!" tyckte dom. Öööööhh, nej men knappast va... Men Dita von Teese är ju vrålsnygg så - TACK! :)

 

Jag tyckte jag var ute i jättegod tid och det flöt på. Tills jag skulle svänga av motorvägen - då sket det sig på en gång och jag hade ingen aning om var jag var eller vart jag skulle. Efter lite vimsande bestämde jag mig för att stanna och fråga. Inte ens det går ju att göra lite lättvindigt sådär, men jag haffade en p-ruta på någon bakgata och knallade in på ett konditori och frågade tjejen bakom kassan. "Jag kommer inte härifrån och jag kör aldrig bil i Stockholm" sa hon så då kändes det lika bra att inte ens försöka involvera henne. Då kom det en kille som skulle handla och jag frågade honom om han visste hur jag skulle ta mig till Cirkus. Han var jättehjälpsam och ritade ut små landmärken att hålla koll efter på min karta ("här är slottet, här kommer du se Dramaten" etc). Jag skulle bara ut på gatan jag kom från och fortsätta på den så kom jag rätt. Tusen tack, du halvsnygga främling! Det var ju bara en liten detalj som inte riktigt var med i beräkningen - gatan jag skulle åka på VAR AVSTÄNGD! Det finns liksom inte mycket till sömsmån då, det är bara att fortsätta åka varfansomhelst. Hamnade i en tunnel långt åt tjotahejti och lyckades stanna vid en badmintonhall där jag frågade om hjälp. Tydligen var jag så fel att "det är nästan omöjligt att åka dit". Men herregud, tyckte jag, det kan ju knappast vara omöjligt, vi är väl inte omringade av slukhål?? Hittade en taxichaffis som kunde hjälpa mig hyfsat och så satte jag av igen. Jamen herregud som jag körde... Hamnade bakom en polisbil och jag tänkte att i bästa fall så stoppar dom mig och så kan jag fråga om hjälp. Till slut var jag i alla fall framme och då tror jag att jag hade brutit mot varenda trafikregel som finns utom den som gäller nykterheten. Parkerade en bit bort, krafsade ihop mina saker och störtade iväg mot Cirkus. Väl framme var jag så uppe i varv att jag bara stormade in som en tromb och trängdes och knöade. Om jag tagit det lite lugnt så hade jag säkert sett en massa gamla bekanta, men jag hade inte riktigt ro till det utan letade rätt på min plats på en gång. Den där ID-kontrollen som dom tjatat om bestod i att en vakt tittade på min biljett och frågade vad jag hette.. Jaja. Vid entrén fick man 3D-glasögon.

 

 

 

 

 

 

Året började bra med några dagars ledighet, då jag verkligen BARA kollade film och SVTPlay. Sjukt skönt!

 

The master - här hade jag skyhöga förväntningar då en av mina favoritregissörer (Paul Thomas Anderson) jobbade med två av mina favoritskådisar (Joaquin Phoenix och Philip Seymore Hoffman). Det höll tyvärr inte hela vägen. Jag tyckte inte den var särskilt bra faktiskt, den var lite tråkig faktiskt även om Joaquin var helt fab och Philip mycket bra.

Du gör mig galen (Silver linings playbook) - en bra bagatell. Lite småkul feel good-film, sådär lagom förutsägbar utan att man blir irriterad. Oscar till Jennifer Lawrence, men jag tyckte nog Bradley Cooper var bättre. Han var jättekul. Robert de Niro med.

Änglarnas andel - feel good igen, men nu i Skottland. Ovanligt munter historia för att vara regisserad av Ken Loach! En riktig skröna, och en rolig sådan. Fantastisk debut av Paul Brannigan och John Henshaw var också jättebra.

Mitt liv med Liberace - Michael Douglas gör en helt formidabel insats som Liberace! Han är så lik att det blir lite otäckt nästan. Lite yr i bollen blir man ju av allt glitter och guld och kandelabrar och pälskappor och fan och hans moster. Så vansinnigt tacky! :) Men det är en intressant film, där scenograf och sminket gjort ett strålande jobb.

Krigets barn - förvånansvärt oengagerande om barnsoldater i Afrika. Jag hade väntat mig något otäckare och mer gripande. Visst, det var otäckt på en del ställen, men mest bara segt faktiskt.

No - en sån där typisk film som  jag gillar. Den handlar om folkomröstningen i Chile 1988 och Nej-kampanjens arbete. Intressant och riktigt spännande faktiskt.

Shame - oj, här var det jämmer och elände. Michael Fassbender var väldigt bra som Bobby Sands i Hunger. Här spelar han sexmissbrukare. Alltså... man får ju se VÄLDIGT mycket av Michael Fassbender här.. Kan man säga.. Vilket det väl inte är något fel med. Men det var en lite för deprimerande film, jag fick aldrig någon riktig kläm på den. Carey Mulligan var hjärtskärande.

 

Sen har jag även sett Hundraåringen... på bio tre gånger, då jag ska syntolka den nästa vecka. Den håller inte för tre gånger kan jag väl säga... Jag tyckte den var sådär, lite väl mycket snopp- och kisshumor och så vete sjutton vad de gjort med Mia Skäringers karaktär. Men jag gillade hur de fått till sörmländskan! Särskilt karaktärerna Alice och Gäddan.

 

På SVTPlay kan jag varmt rekommendera Hitlåtens historia! Jättekul halvtimmesavsnitt för den som är musikintresserad och gillar värdelöst vetande.