Mello, deltävling 4
Men vad blir det för final i Melodifestivalen?? Bara skräp ju! Som sagt, jag har inte hört låtarna från första delfinalen så det kanske gömmer sig några riktiga höjdare där, men det känns tveksamt. Igår var det för första gången rätt låtar som gick till final. Alcazar gjorde "Stay the night" i en ny, glittrigare kostym. "Man vet vad man får" sa Marion, och det stämmer ju. Inget nytt under solen där, men helt okej. Och i konkurrensen (eller snarare brist på konkurrens) var den ju bäst. Att Anton Ewald skulle gå vidare var ju ingen skräll och jag har inte så mycket att säga om det känner jag. *rycker på axlarna* Men resten? Alltså, Linda Bengtzing... Jag tååååål henne inte! Jävla epatraktormusik. Nicke Borg hade jobbat med den låten i två år. HUR gick det till?? Knåpade han ihop låten och sen satt och skämdes i 20 månader? Det borde han. Hua! Min favorit förutom Alcazar var Josef vadhannuhette. Han såg ut som Zlatans och Björks lovechild. Förutom texten var hans låt rätt rar, med lite välvilligt inställda öron tyckte jag att kören och beatet lät lite Hurts.
Kläderna igår såg ut som de kom från gamla Project Runway-utmaningar där de använt soffor och bilar och allsköns skit och bråte. Åthutning och bakläxa till den som stylat Ellinor. Och återigen en åthutning och bakläxa till manusskrivarna och inte minst - mellanakten! *dåndimpar* Herreys i Linköping och nu något slags Tomas Ledin-medley på mandolin eller vad fan det nu var. Gaaah!
Nej, årets Mello känns inte alls bra. Men Andra chansen kan bli en riktig skrattfest!! Bara en massa pinsamma hårdrockare med coola moves :)
Bråda dagar
Jag äääälskar som bekant OS. Problemet är bara att det blir så sjukt snoigt på dagarna om man ska hinna se allt. So far kan man ju bara vara nöjd! Damstafetten igår var ju helt sinnessjuk, jag har väl aldrig sett på maken. Charlotte Kalla, jag säger bara det. Vilken tjej! Jag trodde väl aldrig att hon skulle kunna ta igen en halvminut och dessutom SPURTA OM! Hur gjorde hon? Hur fan orkade hon? Heeelt sanslöst. Att jag inte dog. Bölade gjorde jag dock. Såklart!
Sen är det ju Melodifestivalen också, pust! Stack till Elisabeth igår och glufsade tacos och smågodis medan vi kollade på hockey och Mello. Är inte årets startfält otroligt klent? Sa jag inte så förra året också? Inte vet jag, men det känns som inget händer liksom. Inga jättebra låtar och så vet jag inte vem som skrivit manus åt Nour och Anders. Vederbörande gör inget bra jobb i alla fall. Den jag gillade bäst igår var självklart den som kom sist... Så otippat, verkligen! Resten var ju bara skräp, även om State of Drama som vanligt levererade skrattfest med sina skittöntiga moves. Nej Mellon får allt spotta upp sig ordentligt, det är ju bara en deltävling kvar.
Nehej, dags för mer OS!
Mello, live på plats!
Vi hann inte mycket mer än komma hem från semestern så var det dags för mer skojigheter - Melodifestivalen i Linköping! Ebba köpte en paljetthatt på Gran Canaria som blinkade i tre olika hastigheter, en äkta partyhatt!
Vi sammanstrålade med Marion i Askersund och sen bar det av vidare mot Linköping. Jag är ju old school and proud of it så jag körde med pappers-gps, d v s en rosa post-it med stödord :) Det gick hyfsat till en början, sen vågade inte mina medresenärer lita på min förmåga som kartläsare där jag satt och viftade med min post-it utan kopplade på Ebbas gps. Herregud vilken röra! Vi var helt vimsiga och klarade knappt av att parkera. Total förvirring. Men till sist var vi inne i arenan. Där var det inte mindre stök kan jag säga. Heeeelt knökat med folk, det är ett under att vi inte tappade bort varandra efter fem sekunder.
Vi skulle köpa något att dricka och snaska på innan vi intog våra platser. Marion dricker inte kolsyra och frågade om de hade något annat, men nix. Men vatten har ni väl, frågade hon, och fick - en kaffemugg med kranvatten! Oerhört givmilt, verkligen. Hon köpte en skitstor popcornbunke och fick en dl vatten. Seriöst, kunde hon inte fått en drickamugg i alla fall? Vad trodde killen - att hon skulle fylla på med läsk i smyg? Den mest omständliga läskstölden någonsin i så fall. Service vill jag mena... Hursom, efter mycket om och men hittade vi till våra platser och höll på att dö alla tre. Långt upp i taket satt vi! Svindel deluxe. Men när vi väl satt oss till rätta gick det bra. även om vi inte direkt kände för att ställa oss upp och dansa.
Startfältet var rätt okej tycker jag! Jag höll på JEM och dom där Green Day-killarna. Manda var rätt bra också. Sämst var självklart Refreshments-gubbarna.
Förutom Manda hade Sanna Nielsen bäst scenshow tycker jag. Men jag gillade inte hennes låt något vidare. Jag vill verkligen gilla Sanna Nielsen för hon är ju duktig och allt det där, men det saknas karisma. Men det var ju givet att hon skulle gå vidare. Samma sak med Panetoz. Jag tycker dom är skitjobbiga men gissade att dom skulle gå vidare.
Men den där jävla Sean Banan.... Gaaaaah, jag är så trött på honom! Och, hahahahaha, sen dök Herreys upp! Tur att vi inte satt långt fram på parkett för jag började asgarva. Louis ser ju ut som Bosse Larsson!
Inga större skrällar, resultatet var ju som väntat även om jag önskade annat. Inga bidrag jag blev arg över heller, kors i taket. Vi hade i alla fall jättekul!
När vi skulle hem kopplade vi på gps'en i stort sett från början vilket var en himla tur. Annars hade vi åkt totalt fel, vi hade ingen aaaaaning om var vi var. Tre yrskallar på tur.
Mycket trevligt, men nu skulle jag behöva vara ledig ytterligare en vecka för att vila upp mig. Hur kan det vara så vansinnigt slitsamt med tantsemester och schlager??
Tantsemester ftw!
Ciss (som trots allt bytte namn till Ebba för snart två år sedan och faktiskt får heta det även här i fortsättningen) och jag har ju försökt det här med tantsemester tidigare utan att lyckats, och nu var det dags för ett nytt försök. Förberedelserna var inte optimala på något sätt men borgade ändå för att vi skulle vara så illa tvungna att ta det lite lugnt. Jag fick feber dagarna innan avresan och Ebba lyckades knövla till foten på något vis, så jag låg här i Örebro och ömsom frös ihjäl, ömsom kokade upp, och hon linkade runt i Västervik och packade med en djupfryst varmkorv nerstoppad i strumpan... I onsdags kom hon hit, och så babblade vi en massa. Jag blev utdragen i snöyran mitt i natten på geocaching som gick åt helvete. Jag kravlade runt på rygg med ficklampa och skruvmejsel och letade efter något som jag inte ens vet vad det var, och inte hittade heller. Jättefestligt.. Sedan blev det tantrenovering! D v s ansiktsmask och tandblekning i sista sekunden.
Klockan fem på morgonen var det bara att ställa sig på en snöhög och skrapa bilrutorna, iförd jeansjacka och gympadojor.
Fy fan... Resan gick bra i alla fall, och solen sken när vi landade på Gran Canaria. När vi hoppat på rätt transferbuss fick vi en liten ihopvikbar karta av Ving-värden som skulle komma till stor nytta visade det sig. Kartan alltså, Ving-värden såg vi inte röken av. Busschaffisen var lika otydlig som alla andra transferbusschaffisar jag åkt med tidigare. Jag satt och försökte hänga med på kartan var vi var och vilket hotell som skulle komma härnäst, för att ha en liten aning om när vi skulle av, och så sufflerade jag för några äldre medpassagerare vad chaffisen ropade ut för hotellnamn för de hörde också jättedåligt vad han sa. Hipsvips var vi framme vid vårat hotell och det var jag inte alls beredd på. Jag fick inte av mig bältet utan började hojta, och sen kastade jag mig av bussen så den lilla kartan vecklade ut sig som en sån trollerikortlek och så tog vi våra väskor och skenade in på hotellet, fortfarande med den nu utvikta gigantiska kartan i näven.
I receptionen fick vi hjälp av en tjej som gav oss våra nyckelkort och all inclusive-armband. Hon gav oss även ett papper med info om vad som gällde för all inclusive och lite sånt. På pappret skrev hon vårat rumsnummer och så sa hon "you have room 343" och förklarade att det var våning tre och så vänster ur hissen. Sagt och gjort. Längst bort i korridoren bodde vi, i ett mörkt hörn. Hade jag rest själv hade jag vägrat bo här kan jag säga, rena våldtäktshörnan!
Själva rummet var det dock inga som helst fel på! När vi hade varit där en halv minut frågade Ebba vilket rumsnummer vi hade. Jag tittade på pappret vi fått och där stod det 345. Då blev vi fundersamma, var det inte rum 343 vi gått in i? Hade hon inte sagt 343? Vi kollade på dörren, jodå vi befann oss i rum 343. Hur gick det här till nu då? Vilket rum ska vi ha egentligen? Hade vi lyckats bryta oss in i fel rum? Kommer det in några tyska pensionärer i natt och ska ha det här rummet? Förvirringen var total, så vi fick åka ner till receptionen och reda ut det med en hottie som först bara stirrade på oss när jag förklarade att vi flamsade och inte lyssnade så noga utan knatat in på rum 343. Han slet sitt hår lite men sedan visade det sig att allt var i sin ordning, vi hade uppfattat rätt och tjejen hade skrivit fel på pappret bara. Pjuh! Sen var det bara att byta om och rusa ner till poolen och få lite käk i poolbaren hos den jätteentusiastiska personalen. När solen försvunnit tog vi en liten siesta och sen bytte vi om för middag.
Det var stort utbud i matsalen, men bäst var chokladfontänen!
Bitar av banan, melon och mango stod runt fontänen, så fick man ta och doppa bitarna i chokladen. Gaaaah, så gott!! De hade en glassbar med självservering av kulglass, där var det Fawlty Towers! De bytte några smaker varje dag. Eller rättare sagt, smakerna var samma, de bytte bara skyltar, hahaha! Den vita glassen som skulle vara citron smakade vanilj ena dagen, kokos den andra dagen. Glassen som skulle vara banan smakade citron ena dagen, passion andra dagen och sen banan en dag. Man fick vara lite öppen för förslag när man försåg sig kan man säga!
Hursom, efter middagen satte vi oss i baren och började smaka av cocktailmenyn. Det gick strålande! Det är väl ungefär vad jag har att säga om den saken. Vi satt och kollade på folk och flamsade. Ute på terrassen var det styrdans! Det var väldigt underhållande även om jag efter ett tag började se dubbelt... Under höga skratt rasade tanterna i säng kvart i tolv (!). Mitt i natten vaknade jag och undrade vad som dött i min mun. Fy satan så jag mådde. Jag lyckades somna om men på morgonen trodde jag huvudet skulle rasa av. Det satt fint med frukost, min vana trogen valde jag pannkakor med chokladsås. När vi piggat på oss lite gav vi oss ut på långpromenad. Ebba ville ta några cacher längs strandpromenaden så vi siktade på det. Man kan väl säga som så att vi inte direkt tog den raskaste vägen. Herregud som vi gick! Men till sist var vi nere vid strandpromenaden i Maspalomas och tog en sittpaus i öknen.
Vi gick en lika krånglig väg hem så totalt var vi ute och gick i tre timmar. Jag var väl inte helt i toppform men lyckades faktiskt hitta en cache! Jag satt på en mur och sa "Du...kolla i hörnet där..". Storartad insats! :) När vi kom tillbaka till hotellet var jag tvungen att sova ordentligt så det blev en lång siesta. Efter middagen gick Ebba loss på cocktailarna igen men jag tyckte det var skönt att vara huvudvärksfri mer än två timmar så jag tog det lite lugnare. Gode gud, sen fick E en nyhet från Aftonbladets app och gick full retard och yrade om att artisten Storskräll gått till final i Mellon hemma. *himlar med ögonen* Jag förklarade att det väl knappast var någon som kallade sig Storskräll utan att det var en storskräll vem det nu som gått vidare. Det föll inte alls i god jord, jag är ju ett teknikmongo och uppenbarligen inte tillförlitlig i massmediala frågor. Nej, det här med tidningar och press vet jag ju just ingenting om....
Vi slog oss ner på terrassen och noterade att de holländska pensionärerna (som var i klar majoritet på hotellet) verkade gilla line dance. Det var två eller tre som började och så hängde fler och fler på. Inklusive två svenska tanter, gissa vilka! Vafan, vi ville ju också vara med och prova något nytt. Det var lite avancerat, man skulle ta steg hit och steg dit och hoppa hit och vända sig dit. Jag tyckte jag hade koll på movesen men det tog väl ungefär 10 sekunder så hoppade jag åt fel håll, rätt på en liten holländsk pensionärstant och höll på att välta hela raden av dansare likt dominobrickor och sedan var dansen slut. Lilla tanten bara skrattade och sen spelade de lite poppigare låtar så vi fick dansa lite disco. De holländska line dance-tanterna hängde på efter ett tag och vi bombade loss ordentligt till den gamla 70-talsdängan "Love is in the air". Tanterna älskade oss! Dom shakade loss med oss och skrattade så de tjöt efteråt. Megasuccé! Det var i sanning en oväntad och oväntat kul kväll!
På lördagen började vi med att testa soldäcket uppe på taket. Det var helt suveränt. Det fanns en jacuzzi där uppe också, men det var lite för blåsigt för att vi skulle vilja prova den.
Extra bekväma solstolar och så fanns det både toalett och drickfontän där uppe. Dock ingen servering såklart, då fick man pallra sig ner till poolbaren vilket vi gjorde efter ett par timmar. Nere vid poolside var det ovanligt mycket liv när vi kom ner. En skitstor bandspelare stod och skrålade. "Här vad det livat!" konstaterade jag och trampade vidare mot baren. Mot mig kom en ung tjej med snärtig gång. Jag noterade att det satt en lapp på axelbandet på hennes klänning. "Vafan, har hon glömt prislappen kvar" tänkte jag. Jamen håll i hatten, vi hade lyckats klampa in rätt i en modevisning som var runt poolen! Vi märkte ingenting och inte gjorde vi oss någon brådska heller, vi lufsade vidare som två yrvakna björnar på catwalken så mannekängerna fick maka sig ur spår när vi skulle ha läskeblask. *facepalmar* Sjukt smidigt! Till råga på allt, hahahahahahaha, hade vi inga byxor på oss heller utan alla som tittade på modevisningen fick se våra dallriga bikinirövar vare sig de ville eller inte. Gud jag dör, klappmongon! *skrattar fortfarande*
På eftermiddagen skulle vi på ett geocachingevent. Det är tydligen ett globalt nörderi det där. Jag hängde på, det kunde ju vara kul att träffa lite folk och komma ut och röra lite på sig. Vi skulle hålla till i Maspalomasöknen. Som vi gick alltså! Uppför sanddyner och nerför, över sten och genom buskage.
För den som inte vet det så är Maspalomasöknen något av ett nudistsol-Mecka, vilket vi blev varse med råge. Det var rena snoppsafarin! "Det finns liksom ingen gräns för hur social du är!" tyckte Ebba när jag vinkade till ett par killar på en kulle. Men jag vinkade mest för att göra dom uppmärksamma på att vi såg dom så att de kanske inte behövde...runka av varandra...just då... Ja jisses, fyra timmar var vi ute! Det blev lite mycket för tanterna, vi blev totalt knäckta. Jag fick skyhög feber och Ebbas fot svullnade upp. Det blev en extremt lugn kväll, där vi bara drack läskeblask och gick och la oss tidigt.
Hotellet hade ett spa som vi med all inclusive fick använda gratis. Det var helt suveränt! Vi provade det en eftermiddag när det var lite molnigt ute. Det fanns två jättevarma pooler, en medelvarm pool med vattenfall, bubbelpool, bastu och så döda havs-poolen som man flöt som en kork i. Jättehäftigt! Hur man än bar sig åt så flöt man.
När jag skulle ta kort på Ebba när hon flöt så kom det en busig pensionärsfarbror och tecknade att han skulle kittla henne, haha! Jag började dock skratta och avslöjade därmed vårat bus. Överlag var det otroligt många skojiga pensionärer på hotellet! Speciellt dom holländska gillade vi, dom var så otroligt trevliga och glada.
Varje kväll var det någon form av undermålig underhållning på hotellet, precis som när vi var i Egypten. Här blev jag dock inte fullt lika provocerad som då. Därmed inte sagt att kvaliteten var särskilt mycket högre, men det var inte lika mycket dåligt mimande som debaclet i Egypten. Det var en rätt rar kille som höll i bingon (som vi INTE var med på, något måtta på tanterierna får det vara!), så honom spanade vi lite på när det var salsakurs. Salsakursen var en braksuccé! Det var faktiskt rätt rart att titta på, några pensionärspar kämpade verkligen på och sen gick de ut på styrdansen och testade sina färdigheter. Som sagt, bingo/salsakillen såg ju rar ut. Tyckte vi. Tills det var dags för karneval.... Då dooooog vi. Det var så jävla anskrämligt! Och jag har aldrig sett en mer förnedrande outfit i hela mitt liv.
Då kom ändå inte de volangförsedda byxorna med... Vi skulle gå på dragshow på en bar runt hörnet, men var inget den dagen så vi fick vara utan. Det gjorde inget, för sista kvällen var det dragshow på hotellet! Det såg det i alla fall ut som..
Någon som säger emot?
Vi hade en vag 2 do-lista, men den reviderade vi efter ork och väder. En punkt som jag var orubblig på var att vi skulle gå till danspalatset Playa del sol och titta, bara för att jag skulle få se om det var lika hemskt som på tv. Sagt och gjort, vi knatade dit efter en god middag på Las Brasas.
Det blev jackpot, den här veckan var det ett finskt dansband som spelade.... Vi satte oss i baren och beställde varsin öl av den stackars personalen som idag fick ha komönstrade cowboyhattar på sig. På dansgolvet såg vi en Hulk Hogan-kopia som buggade till det finska dansbandet med en partner som gäspade. Det var så bisarrt! Det var så bisarrt att vi inte ens pallade med att dricka upp ölen, vi var tvungna att fly därifrån. Gudars skymning.
Efter ett par dagar hade vi tröttnat på maten på hotellet så då åt vi ute varje kväll. För den som ska äta tapas i Playa del Inglés rekommenderar jag Tango Tapas. Vi gick dit sista kvällen och herrejäääävlar vilken god mat! Hovmästaren pratar svenska och är helt sjövild! Man får en meny att markera sina val på. Hovmästaren satt en stund med oss och förklarade hur vi skulle göra, hur mycket ungefär som är lagom etc, samtidigt som han markerade och visade på menyn. Våra namn skulle han ha också, och då flamsade han till det.
Sen kom en servitris som bara pratade spanska och tog vår order och hon bara stirrade på menyn och fattade ingenting, hahaha. Hon trodde väl vi var ena riktiga idioter som kluddrat på hela menyn och markerat saker vi inte skulle ha. Men det var ju inte vi som ritade!
Det blev en riktig tantsemester och det var så skönt! Inget nattsuddande (förutom alldeles i början, men inte ens då var vi uppe särskilt sent), det har vi varken haft ork eller lust med och det har känts bra! Mycket promenerande och så har vi spaat oss, solat, badat, shoppat och bara haft det bra. Nu har vi ju varit halta och lytta och febriga, men vi hade nog inte gjort så mycket mer oavsett. Woho, för första gången har vi lyckats med tantsemestern! Vi har skött oss exemplariskt och varit jättetrevliga. Visst, det var väl inte helt lyckat när Stora och Lilla Björn sabbade modevisningen, men det var verk-LI-gen inte meningen!
Tantsemester rockar fett!
