Mello, live på plats!
Vi hann inte mycket mer än komma hem från semestern så var det dags för mer skojigheter - Melodifestivalen i Linköping! Ebba köpte en paljetthatt på Gran Canaria som blinkade i tre olika hastigheter, en äkta partyhatt!
Vi sammanstrålade med Marion i Askersund och sen bar det av vidare mot Linköping. Jag är ju old school and proud of it så jag körde med pappers-gps, d v s en rosa post-it med stödord :) Det gick hyfsat till en början, sen vågade inte mina medresenärer lita på min förmåga som kartläsare där jag satt och viftade med min post-it utan kopplade på Ebbas gps. Herregud vilken röra! Vi var helt vimsiga och klarade knappt av att parkera. Total förvirring. Men till sist var vi inne i arenan. Där var det inte mindre stök kan jag säga. Heeeelt knökat med folk, det är ett under att vi inte tappade bort varandra efter fem sekunder.
Vi skulle köpa något att dricka och snaska på innan vi intog våra platser. Marion dricker inte kolsyra och frågade om de hade något annat, men nix. Men vatten har ni väl, frågade hon, och fick - en kaffemugg med kranvatten! Oerhört givmilt, verkligen. Hon köpte en skitstor popcornbunke och fick en dl vatten. Seriöst, kunde hon inte fått en drickamugg i alla fall? Vad trodde killen - att hon skulle fylla på med läsk i smyg? Den mest omständliga läskstölden någonsin i så fall. Service vill jag mena... Hursom, efter mycket om och men hittade vi till våra platser och höll på att dö alla tre. Långt upp i taket satt vi! Svindel deluxe. Men när vi väl satt oss till rätta gick det bra. även om vi inte direkt kände för att ställa oss upp och dansa.
Startfältet var rätt okej tycker jag! Jag höll på JEM och dom där Green Day-killarna. Manda var rätt bra också. Sämst var självklart Refreshments-gubbarna.
Förutom Manda hade Sanna Nielsen bäst scenshow tycker jag. Men jag gillade inte hennes låt något vidare. Jag vill verkligen gilla Sanna Nielsen för hon är ju duktig och allt det där, men det saknas karisma. Men det var ju givet att hon skulle gå vidare. Samma sak med Panetoz. Jag tycker dom är skitjobbiga men gissade att dom skulle gå vidare.
Men den där jävla Sean Banan.... Gaaaaah, jag är så trött på honom! Och, hahahahaha, sen dök Herreys upp! Tur att vi inte satt långt fram på parkett för jag började asgarva. Louis ser ju ut som Bosse Larsson!
Inga större skrällar, resultatet var ju som väntat även om jag önskade annat. Inga bidrag jag blev arg över heller, kors i taket. Vi hade i alla fall jättekul!
När vi skulle hem kopplade vi på gps'en i stort sett från början vilket var en himla tur. Annars hade vi åkt totalt fel, vi hade ingen aaaaaning om var vi var. Tre yrskallar på tur.
Mycket trevligt, men nu skulle jag behöva vara ledig ytterligare en vecka för att vila upp mig. Hur kan det vara så vansinnigt slitsamt med tantsemester och schlager??
Kommentarer
Trackback
