Vecka 2 av semestern
Andra semesterveckan var helt suverän den med, förutom slutet. Jag har läst ut 3 böcker, solat och solat lite mer. I tisdags var Elisabeth och jag på bio och såg Känn ingen sorg, filmen som bygger på Håkan Hellströms musik. Jag ääälskar ju Håååkan och hade nog lite för höga förväntningar tyvärr. Den var rätt bra, men inte mer. Det var en bra tanke men den hade behövt jobbats igenom lite mer och kört i redigeringen en omgång till. Nu kändes det som en ganska konstlad story och jag vet inte om det var en för- eller nackdel att vara inlyssnad på Håkan. Men mycket bra musik var det! Och Adam Lundgren är ju bra även om han för mig alltid kommer vara Benjamin i Torka aldrig tårar utan handskar.
I lördags var det partydags! Följde med Pernilla hem till Petra på tjejfest. Jag tycker det är lite jobbigt att gå på fest där jag inte känner typ någon, men det var jättetrevligt. Petra hade fixat med mat och snacks och godis och grejer, så satt vi på hennes altan och åt och drack och tjattrade. Och håll i hatten - jag hade klänning på mig! Det var väl inte skitsnyggt och jag kände mig inte helt bekväm i det men det var det enda plagget jag inte svettades ihjäl i. Sen blev det Harrys där vi träffade diverse löst folk som vanligt. Tyvärr inga skojiga polacker men jag träffade min hårdrocksvän, han med reptilhjärnan (tuttmannen som Elisabeth kallar honom). Han gick förbi och hejade när jag stod i baren. Jag hejade tillbaka med viss tvekan eftersom jag inte riktigt kopplade först vem det var av alla herrans människor vi pratat med på sistone. Sen kom jag på att det ju var han, så när jag mötte honom precis när vi skulle gå hem så hejade jag och sa att nu kände jag igen honom. Han ba' "jaaaa men NU känner jag igen dig, det är ju du, syntharn" ungefär som om han knappt hade en aning om vem jag var - trots att han hälsat på mig några timmar tidigare! Hahahaha, snyggt försök att verka cool liksom. Pernilla och jag hamnade i samspråk med en dragqueen också, vi blev knuffade av en dåre som skulle dansa lindy hop till Avicii, vi klämde på ett par mjölktuttar och lite smått och gott. Det var en ovanligt städad kväll för att vara oss och väl ute drack jag faktiskt nästan bara vatten. Det var för varmt för något annat. Och jag är mäkta stolt att jag hårdnackat tackade nej till fireballs! Nu visade det sig att det var förgäves att vara så ordentlig - jag vaknade klockan fem i söndags morse och var tvungen att kräkas ändå.. *suck* Sen dog min laptop. Den har kämpat på i 5 år så det var väl ingen jätteskräll, men ändå. Så den här veckan började med att ta med Elisabeth som bollplank och expert och köpa en ny dator. Lyckades installera bredbandet i alla fall, resten återstår att se hur det går. Inte riktigt vad som stod på min inköpslista för semestern, men vad gör man..
Den här veckan ska jag förhoppningsvis fortsätta sola och läsa, och så blir det festival till helgen. Semester is da shit!
Let me entertain you - en snabb roadtrip
Semestern har börjat helt fakking fantastiskt! Suveränt väder, jag har solat, läst ut en bok, hundarna har badat. Veckan var lugn, jag ville bara göra just inget eftersom det skulle bli en rätt aktiv helg. Igår var det dags för konsert i Göteborg. Uppladdningen har inte varit optimal på något sätt. Marion har mest väntat på att sur-Sussie ska klämma ur sig sin fölunge och jag har jobbat och sen försökt fått tag på Mikael eftersom vi skulle bo hos honom. Men i torsdags började det kännas bra! Den där förbaskade Sussie vägrade dock vara minsta medgörlig och knep och knep, så till sist insåg Marion att det inte verkade bli något föl så hon kunde koppla bort det och hänga på med gott samvete. Jag hade ju tänkt träffa Agnetha och Annika när vi för en gångs skull befann oss i samma stad, och lyckades få ihop någon liten vag plan för hur det skulle lyckas. Vad gjorde man utan mobiltelefoner liksom?
Igår förmiddag åkte så Marion och jag iväg! Jag hade fått en i våra ögon minst sagt bristfällig vägbeskrivning av Mikael, som inte nog kunde betona hur nära Ullevi han bor och hur enkelt det är att hitta. Eftersom varken jag eller Marion har minsta tillstymmelse till lokalsinne var vi lite oroliga men som sagt - mobiltelefoner har vi ju. Tanken var att vi skulle Robbie-poppa i bilen. Jag hade skickat en spotify-lista till Marion som har Spotify i mobilen. Jorå. Det funkade inte. Den tvärvägrade. Vi blev skitarga men jag kom på att jag kunde ta fram youtube på min telefon och spela därifrån. Ett alternativt bilstereosystem får man säga!
Väldigt high tech, väldigt 2013... Mobilbatteriet började kinka redan efter en låt, och eftersom jag skulle försöka stämma träff med en massa folk på kvällen ville jag spara på batteriet. Vi skulle ju bara vara borta ett dygn så givetvis hade jag ingen laddare med mig. Marion hade en som man kunde ha i bilen, men det gick väl sådär får man säga. Minsta gupp i vägen så la den av. Vi fick helt enkelt hålla tillgodo med radion.
Resan gick rätt bra, vi hade ac'n på och märkte inte att det var varmt förrän Marion kollade på temperaturen och sa att det var 27 (!!) grader ute! Herrejävlar. Lagom efter Mariestad hamnade vi bakom en väglus som hade fartkamerafobi tror jag. Han körde konstant 70 och, hahahahaha, BROMSADE i nerförsbackarna! Vi höll på att bli galna, det var enfiligt och gick inte att köra om. Eftersom vi båda har ganska hett temperament och dessutom tenderar att bli en smula, ehm, stingsliga när vi är hungriga hade jag tagit med matsäck så vi inte skulle drabbas av akut blodsockerfall och slå ihjäl varandra på motorvägen.
Choklaaaaaaad - det gör tanterna lite muntrare :) Fyra mil före Göteborg tog jag fram vägbeskrivningarna från både Mikael och Eniro - nedkluddrade på papper såklart. Det hjälpte inte att jag var ute i så god tid, vi körde fel ändå. Skyltarna stämde inte alls och jag fick improvisera och dirigera hejvilt medan jag ringde Mikael - som inte svarade! Hittade en skylt mot Robbie Williams och tänkte att det ju måste vara hyfsat rätt. Sen ville vi stanna och ringa innan vi trasslade bort oss för mycket, så Marion tog sikte på ett parkeringshus. Skiiiitsmal nerfart och jättelågt i tak - jag fick lite klaustrofobi och pep "ooooh" som en annan ängslig Rainman. Fick tag på Mikael som var och handlade och jag förklarade att vi kört fel och nu befann oss i Ullevigaraget. "Ehhmmmm.....men vänta där, jag kommer och hämtar er!" *asg* Så kom han susandes till undsättning, vår knight in shiny armour. Typ. Han ledsagade oss hem till honom, och det var en bilfärd på säkert en hel minut :) M a o hade vi inte åkt jättefel. Visade oss tillrätta i lägenheten och menade lite försynt att han var tvungen att åka tillbaka till affären och hämta Malin - han hade dumpat henne där för att hjälpa oss! *skrattar så jag dör* Vi höll på att smälla av så skämmigt - vafan, vi hade väl kunnat vänta en kvart medan de handlade klart. Det var ju inte som att vi höll på att dö i garaget precis. Stackars Malin, bli lämnad på Ica för att två (för henne totalt främmande) sinnesförvirrade lantisar står och tjuter på hjälp i Ullevigaraget, hahaha. Hursom, vi blev lämnade själva och började så smått göra oss i ordning. Marion hade med sig vin och vi botaniserade i köksskåpen men vågade inte ta "glasen som står bakom glas". Vore ju toppen om vi hade sönder finporslinet dessutom liksom. När M & M kom tillbaka från affären skrattade dom åt oss. "Men tog ni barnglasen??". Jamen det är lika bra! Världens raraste Mikael och Malin hade köpt en massa mat och grejs men vi skulle träffa Annelie och äta på området så vi nöjde oss med melon och chips. Hade det skittrevligt medan vi fixade oss, sedan skulle Mikael ledsaga oss till Ullevi. Det var en promenad på max 2 minuter. Inte ens vi kunde gå vilse :)
Alla som hade ståplatsbiljett hade blivit inbjudna till något slags preparty i anslutning till Ullevi. Både Annika och Agnetha hade ståplats så vi hade bestämt att vi kunde höras under kvällen och försöka ses där. Marion och jag sammanstrålade med Annelie och hittade ett ställe som hade mat och dryck och musik - precis som prepartyt. Vi satte oss där och beställde mat och dryck. I stället för en liten nummerlapp när man beställde mat fick man en skitstor tingest att ställa på bordet och skylta med.
Diskret. Solen gassade och det var verkligen inte ett moln på himlen. Marion höll på att få solsting men jag bara njööööt. Jag har ju sånt pigment att jag i princip aldrig blir bränd av svensk sommarsol (sade hon lite klädsamt skrytigt sådär *s*). Hursom, vi satt där och babblade och skrattade och kollade på folk och hade jättetrevligt. Tiden flög iväg och rätt var det var dök Annika upp! Har inte träffat henne sedan 1995 (!) så det var fantastiskt roligt! Hon gjorde oss sällskap och efter typ en halvtimma kläcker hon ur sig "men prepartyt är där borta *pekar*". Vi dog lite. Vi hade alltså suttit och kuckelurat i flera timmar på fel ställe! *facepalmar ända in i hjärnbarken* Nu var det ingen större katastrof, jag hade inte bestämt träff så det var ingen som satt och väntade. Men ändå. Vi tänkte att vi knatar väl dit en kort sväng då. Annika visade vart vi skulle gå, så skulle hon komma senare. Vi såg en skylt och allt, och så ställde vi oss i någon slags kö - och vips så var vi inne på Ullevi! *facepalmar igen* Vi hade alltså lyckats gå fel IGEN och hamnat inne på arenan. Nu var det ingen katastrof det HELLER eftersom vi ändå skulle dit förr eller senare och förbandet redan börjat men ändå. Los Idiotos klarar inte att gå på party utan hamnar av misstag på fakking Ullevi. Ullevi är ju så litet vill jag mena, lätt att förväxla med ett partytält..
(schyrre bonnabränna, jag vet.) Vi köpte lite dryck och snacks och tog ett par bra platser rätt långt fram. Försökte skicka sms till Agnetha för att berätta var på arenan vi var så hon kunde hålla utkik, men det verkade som om 60.000 andra människor kommit på samma tanke. Helt tvärstopp i mobiltrafiken var det. Förband var Olly Murs, inte direkt någon jag har koll på men jag har hört två låtar. Han var rätt bra faktiskt, glad och peppig. Sen var det dags för Robbie Williams. Han gjorde storstilad entre med linbana ner på scenen. Första låten var såklart "Let me entertain you".
Konserten var jättebra! Jag är ju inget jättefan och inte så himla inlyssnad, men precis som jag trodde så är han en bra liveartist. Rolig, avslappnad och med lite självdistans - jag gillar honom helt enkelt och skrattade jättemycket. Det var en snygg show med rolig scendekor, ballonger, potpurri och grejer. Ett fan tog han upp på scenen också - en norsk tjej som var den coolaste bruden ever. Efter Den Stora Dåndimpen i Köpenhamn hyser jag den största respekt för folk som kan uppföra sig när de träffar sina idoler, och det kunde den här bruden. Herregud så cool hon var! Hon hade en skylt där hon skrivit "Please sign my butt so I can tattoo it" och då tyckte Robbie att hon fick stå sitt kast, upp till bevis. Så hon knäppte upp brallorna och lät honom skriva sin autograf på hennes skinka. Inför 62.000 pers. Det hade inte jag gjort kan jag säga. Jag hade iofs inte ens kommit så långt, jag hade väl svimmat redan vid scenkanten.
Vi hoppade och skuttade och sjöng allsång, precis som det ska vara. Många låtar jag kände igen och en del jag inte kände igen. Kan inte tycka att jag direkt saknade någon låt, det skulle väl möjligen vara "She's Madonna" och "Love supreme" då. Men "Kids" fick vi höra! Det var lite otippat med tanke på att det är en duett med Kylie Minogue. Olly fick vara Kylie! Det funkade, det var bra drag i den.
Sista låten blev förstås "Angels" med jätteallsång. Och så blev det ett jättefyrverkeri!
Sen skulle alla människor ta sig ut från arenan. Herregud vilket myller det blev utanför! Folk öööööverallt och det var kolmörkt och vi kände inte igen oss. Vi skulle hitta tillbaka till där vi hade träffats, för därifrån hittade Annelie till sitt hotell. Som vi vimsade. Marion hade lite koll och tog täten och efter en stund hittade vi rätt. Vinkade av Annelie - då ringde Agnetha! Hon lyckades hitta mig i mörkret bland alla människor. Henne har jag inte sett sedan 1996 :) Mitt mobilbatteri var på upphällningen och eftersom jag ville hinna tillbaka till Mikael och ringa så han kunde släppa in oss innan mobilen dog fick det bli en kort pratstund med Agnetha. Men det var kul att i alla fall ses!
När vi väl hittat ut från Ulleviområdet var vi hemma i en grisblink och Mikael och Malin servade oss med grillad kyckling, potatissallad, grönsaksstavar, cocktailtomater, två sorters chips med dipp, melon etc. Som att bo på hotell! Sen satt vi på balkongen och åt och pratade alla fyra i ett par timmar. SJUKT trevligt!
I morse var det uppstigning klockan åtta. Vi ville komma iväg hyfsat tidigt eftersom vi hade lite tider att passa och en lång resväg. Nu behövde vi inte stressa på något vis, vi satt en dryg timme och åt frukost och pratade med Mikael (som servade oss med femtioelva frukostalternativ). Hemresan gick bra mycket snabbare än ditresan, inga felkörningar och inga dårar som satt och bromsade i nerförsbackarna :)
Det blev en riktig blixtvisit, men väldigt effektiva och roliga timmar! Vi var verkligen supernöjda. Och inte hade det blivit något föl när vi kom hem heller :) Jättekul att träffa alla gamla kompisar och helt fantastiskt att ha världens bästa Mikael som öppnar sitt hem och sin kyl åt oss bara sådär. Oerhört rart och gästvänligt, vi kommer gärna tillbaka!
Ingen roadtrip blir väl komplett utan att ha stannat och fotat en skylt på vägen
Utanför Vara har de anammat det här med att bensinpriserna höjs under semestertider. Undrar hur många kunder de har :)
Nu hoppas jag semestern fortsätter lika bra.
På förekommen anledning
Jajamän! Jag fick semester till slut! Skulle softa lite på jobbet igår tänkte jag. Söndag - alla tidningar är tunna, många sidor är förproducerade. Jomen tjena mittbena. Det var tydligen den stora frågedagen, vikarierna var helt vilda. Rena korsförhöret var det. Plus att det var teknikstrul och jag var tvungen att maila och rapportera till los bosses. Pjuh! Men NU så! NU jävlarimig är det semester! Började morgonen med att leka med Partyvalpen så stojigt att hon rev mig. Jag som får gigantiska blåmärken bara man petar på mig kommer m a o vara helt randig om benet hela semester.Jag som köpt klänning och allt! Nåja, jag får väl sola så mycket att det inte syns *önsketänkande*
Nu håller jag på att styra upp blixtvisiten i götet till helgen. Marion och jag ska hitta, det kan ju bli spännande :)
Att göra och inte - semestervarianten
Jomen ni såg vad som hände där va? Tant skulle vara skötsam och då blev det DÖDStyst här :) Men jag har bara jobbat och jobbat och så jobbat lite mer eftersom semesterschemat visst inte stämde och alla vikarier var puts väck. Kul sak att upptäcka just nu.. Det är bara mitt problem ett par dagar till men likförbannat är det ju ett problem om folk är försvunna när de ska vara på jobbet. Aja, snart så! Jag är förberedd i år med!
Partypants - check! Väldigt silvriga och fina, kanske en smula ungdomliga för mig men det orkar jag inte bry mig om. Sommarklänning - check! Jomen det är helt sant, det finns en risk att vännerna kommer få se mig i klänning i sommar. Tror bara det är Ciss som gjort det faktiskt. Pocketböcker - check! Några är kvar från förra året då jag knappt läste nåt.
Tyckte inte jag hade just nånting inplanerat för semestern eftersom årets äventyr (Köpenhamnsresan såklart!) redan är avklarad, men en del saker ska jag göra när jag tänker efter.
2 do på semestern:
* se Robbie Williams på Ullevi
* träffa kompisar jag inte sett på eeeevigheter
* leka vettvilling med Pernilla (UTAN fireballs men gärna med dödslyft)
* gå på festival i Brunnsparken med Elisabeth
* sitta på balkongen och dricka läskeblask och läsa
* sola
Not 2 do på semestern:
* åka bergochdalbana på Liseberg
* slå mig
* cykla vilse hem från Brunnsparken och hamna på nån jävla bondgård som sist...
Gud som jag längtar! På söndag natt är det jag som rusar ut från jobbet och glädjeskriker.
