frodis

 

Choklaaaaaaad - det gör tanterna lite muntrare :) Fyra mil före Göteborg tog jag fram vägbeskrivningarna från både Mikael och Eniro - nedkluddrade på papper såklart. Det hjälpte inte att jag var ute i så god tid, vi körde fel ändå. Skyltarna stämde inte alls och jag fick improvisera och dirigera hejvilt medan jag ringde Mikael - som inte svarade! Hittade en skylt mot Robbie Williams och tänkte att det ju måste vara hyfsat rätt. Sen ville vi stanna och ringa innan vi trasslade bort oss för mycket, så Marion tog sikte på ett parkeringshus. Skiiiitsmal nerfart och jättelågt i tak - jag fick lite klaustrofobi och pep "ooooh" som en annan ängslig Rainman. Fick tag på Mikael som var och handlade och jag förklarade att vi kört fel och nu befann oss i Ullevigaraget. "Ehhmmmm.....men vänta där, jag kommer och hämtar er!" *asg* Så kom han susandes till undsättning, vår knight in shiny armour. Typ. Han ledsagade oss hem till honom, och det var en bilfärd på säkert en hel minut :) M a o hade vi inte åkt jättefel. Visade oss tillrätta i lägenheten och menade lite försynt att han var tvungen att åka tillbaka till affären och hämta Malin - han hade dumpat henne där för att hjälpa oss! *skrattar så jag dör* Vi höll på att smälla av så skämmigt - vafan, vi hade väl kunnat vänta en kvart medan de handlade klart. Det var ju inte som att vi höll på att dö i garaget precis. Stackars Malin, bli lämnad på Ica för att två (för henne totalt främmande) sinnesförvirrade lantisar står och tjuter på hjälp i Ullevigaraget, hahaha. Hursom, vi blev lämnade själva och började så smått göra oss i ordning. Marion hade med sig vin och vi botaniserade i köksskåpen men vågade inte ta "glasen som står bakom glas". Vore ju toppen om vi hade sönder finporslinet dessutom liksom. När M & M kom tillbaka från affären skrattade dom åt oss. "Men tog ni barnglasen??". Jamen det är lika bra! Världens raraste Mikael och Malin hade köpt en massa mat och grejs men vi skulle träffa Annelie och äta på området så vi nöjde oss med melon och chips. Hade det skittrevligt medan vi fixade oss, sedan skulle Mikael ledsaga oss till Ullevi. Det var en promenad på max 2 minuter. Inte ens vi kunde gå vilse :) 

 

Alla som hade ståplatsbiljett hade blivit inbjudna till något slags preparty i anslutning till Ullevi. Både Annika och Agnetha hade ståplats så vi hade bestämt att vi kunde höras under kvällen och försöka ses där. Marion och jag sammanstrålade med Annelie och hittade ett ställe som hade mat och dryck och musik - precis som prepartyt. Vi satte oss där och beställde mat och dryck. I stället för en liten nummerlapp när man beställde mat fick man en skitstor tingest att ställa på bordet och skylta med.

 

Diskret. Solen gassade och det var verkligen inte ett moln på himlen. Marion höll på att få solsting men jag bara njööööt. Jag har ju sånt pigment att jag i princip aldrig blir bränd av svensk sommarsol (sade hon lite klädsamt skrytigt sådär *s*). Hursom, vi satt där och babblade och skrattade och kollade på folk och hade jättetrevligt. Tiden flög iväg och rätt var det var dök Annika upp! Har inte träffat henne sedan 1995 (!) så det var fantastiskt roligt! Hon gjorde oss sällskap och efter typ en halvtimma kläcker hon ur sig "men prepartyt är där borta *pekar*". Vi dog lite. Vi hade alltså suttit och kuckelurat i flera timmar på fel ställe! *facepalmar ända in i hjärnbarken* Nu var det ingen större katastrof, jag hade inte bestämt träff så det var ingen som satt och väntade. Men ändå. Vi tänkte att vi knatar väl dit en kort sväng då. Annika visade vart vi skulle gå, så skulle hon komma senare. Vi såg en skylt och allt, och så ställde vi oss i någon slags kö - och vips så var vi inne på Ullevi! *facepalmar igen* Vi hade alltså lyckats gå fel IGEN och hamnat inne på arenan. Nu var det ingen katastrof det HELLER eftersom vi ändå skulle dit förr eller senare och förbandet redan börjat men ändå. Los Idiotos klarar inte att gå på party utan hamnar av misstag på fakking Ullevi. Ullevi är ju så litet vill jag mena, lätt att förväxla med ett partytält..