Dressed for not så jävla mycket success

Men hahahahaha, jag dör! Hur jag än bär mig åt så kommer jag i alla fall inte vara sämst klädd på OS. Vad är det för dårar som knåpat ihop detta? Hur tänkte dom? Är det inte spöstraff att spöka ut en Fábregas på det viset? Se så olycklig han ser ut, lille nussen. Och checka in de ryska jackorna! Jag skulle vilja höra Tim Gunn och Michael Kors omdömen om dessa anskrämliga outfits! *kan inte sluta skratta*






Kalle med kollen

Om en dryg vecka åker Elisabeth och jag till London-OS! Det ska bli så sjukt kul. Vi kläckte idén en väldigt blöt kväll på krogen för 5 år sedan och i höstas bokade vi flyg och hotell. Det låter m a o som om vi har full koll och är väldigt välplanerade och organiserade. Well... Ibland är man ute i lite väl god tid kan man säga. Det var så himla länge sedan vi bokade att vi inte kommer ihåg vart vi ska. Vi trodde vi skulle flyga till Heathrow och bo i Bayswater. Inte en bokstav rätt, vi flyger till Gatwick (eller om det var Stansted) och ska bo i Kensington. Jaja, det var rätt stad i alla fall! Sen frågar ju folk en massa om vad vi ska göra och vad vi ska se etc, och då svarar jag förnumstigt att vi valde de dagarna för att det var lite lagom intressanta saker då. Saker man gärna vill se t ex på storbild i Hyde Park men som inte är döviktiga eller sånt man helst ser på tv hemma. Hundrametersfinalen är ett sånt exempel, den måste ju vara helt värdelös att se på plats. Swosch bara så är det över. "Den vill man ju se hemma på tv" deklarerade jag så sent som i förrgår. Idag började jag ringa in i min OS-bilaga vad som är intressant och inte. Jag fattar inte alls hur vi tänkt, typ ALLT bra är när vi är i London! Inte för att det är något fel på det, men det var ju inte riktigt så det var tänkt från början. Vi ska ju hinna göra annat också. Det enda som finns kvar att kolla på när vi kommer hem är en helvetes massa boxning och kampsport tror jag det var. Eller om det var brottning. Eller nåt annat. Inte vet jag. Jag är helt lost. Den här resan ska bli oerhört intressant på alla sätt. Insåg dessutom igår att Elisabeth och jag drar med oss regn vart vi än åker. Alla festivaler och konserter vi varit på tillsammans - regn. Undrar hur mycket engelska OS-kommitten vill betala oss för att stanna hemma?


Konsert i hemmahooden

Igår åkte jag och Elisabeth till E-tuna för att se Kent spela i Sundbyholm. Den här gången hittade jag helt själv utan att behöva fråga vare sig mamma eller pappa :) Har inte varit på Sundbyholm sedan studentbalen. Hann inte mer än innanför grindarna så såg jag en person i ögonvrån som jag kände igen. Det var en kille ur min gamla gymnasieklass! Jag är rätt säker på att jag inte sett honom sedan studenten och det var ju sannerligen inte i förrgår om man säger... Kul! Sen tog de inte många minuter så träffade jag min bästa Magnus, yey! Herregud vad det var länge sedan. Det var verkligen jättekul att ses. Vi fick i oss lite mat och sen var det bara att vänta. Då dök Jenny upp och hängde med oss. Jätteskoj att se henne naturligtvis, men vi träffas ju med något mer regelbundna intervaller än sisådär 14-15 år. Sen dök min bästa Sofie upp, yey! Har inte träffat henne på 16 jävla ååår, det är ju helt galet. Åh så skoj det var, raraste ärtan! Med sig hade hon Jessika och Lotta. Jessika träffade jag på Kent för två år sedan, men Lotta har jag inte sett på säkert 16 år. Lotta stirrade på mig och utbrast med viss trumpenhet i rösten "ÅLDRAS MAN INTE I ÖREBRO??!". Hahahaha, tack!

Hursom, sen var det konsertdags. Vi stod väldigt långt bak men kunde ändå konstatera att Bono-Jocke var vid väldigt god vigör, som vanligt. *nom nom* Det var (som vanligt det med) en bra konsert även om jag skulle vilja göra nån liten ändring i låtlistan bara.



Efter konserten blev det full kalabalik när alla tretusen bilar skulle ta sig ut från parkeringen. Vilket jävla kaos! Det tog en timme för oss att ta oss ut. Stundtals stod vi helt still. Folk överallt, bilar överallt, fylltrattar som vinglade runt och höll på att bli påkörda, och som pricken över i var det en kille som blev akut pinkenödig och halade fram dasen och vrålkissade ett par meter från min bil. WTF, akta min bil!! Inte minsta ansats till att ens försöka ta sig till ett buskage, nej nej. Pang bom bara, mitt på gräsmattan. Vi höll på att smälla av. Sen var det en del som försökte tränga sig före och till och med några som höll på att råka i slagsmål för det. *skakar på huvudet* Jag skickade ut Elisabeth att agera mänsklig sköld och stå i vägen för en som ville trängas. Seriöst, det var fan så han buttade henne i knävecken med bilen alltså. HELT galet. Jag var helt slut efteråt och var på vippen att drabbas av likstelhet i vänsterfoten eftersom jag fick sitta med kopplingen nere och vara beredd att hasa fram några decimeter åt gången.

Men förutom parkeringsdebaclet var det en mycket bra kväll!

Förberedd även i år

Nu kan semestern börja!



Vet inte hur jag ska hinna riktigt, men böckerna kommer ju inte dunsta bort eller sprängas i småbitar den dag semestern är slut.


Klagosång

Det hääänder ju ingenting! Allt är tråkigt. Vädret har varit under all kritik och jag bara jobbar. En vecka kvar, sen är det semester. Can't wait.

Men för att vara lite positiv:
* Eighties - satan vad jag gillar det programmet! Jag sitter som klistrad framför tv'n och är knappt kontaktbar. Älskar upplägget, det blir inte så plottrigt och snuttifierat som såna program tenderar att bli. Love love love.
* ytterligare en ny säsong av Project Runway - nu med Heidi och Tim. Som det ska vara m a o.
* ikväll blir det skitprat och mat med Elisabeth och i morgon drar vi till Tuna för konsert med Bono-Jocke och hans band.

Så SÅ vansinnigt illa är det inte när jag tänker efter.



Liggalistan, le grand finale

Men håhåjaja vad jag varit busy på sistone! Har kollat på fotboll och varit väldigt engagerad på flera plan. Djuplodande analyser och mycket öldrickande goes with the territory liksom och det har blivit ett och annat sportpubbesök. Har jag inte varit ledig så har jag försökt se matchen på jobbet vilket var lite snärjigt mellan varven. Roligt är att jag lyckats involvera de flesta i ligga-resonemanget! D v s platsar man på listan eller ej? Det är nog inte ofta man hör killarna på jobbet säga saker som "Jag tror på Jesus" och "Jag tycker han är stilig, den där Gomez". Sjukt nöjd! Efter bildgooglande och velande blev det en lista till slut. En hel del förändringar sedan VM för två år sedan, t ex platsade inte en enda engelsman.

Reglerna är enkla - man behöver inte ha gjort mål, inte ens ha spelat en enda minut. Man ska ha varit uttagen i laget, that's it.
Så här är den - Frodis liggalista för fotbolls-EM 2012, en hel startelva. Enjoy!



1. Mario Gomez, Tyskland.
Holy crap! Jag vet liksom inte var jag ska börja. Målgörare, schyrre frisyr och så, hahahahaha, fick jag för mig att han var typ nästan i min ålder. Han ser ju lite äldre ut än de andra ungdomarna liksom. Well... Mario Gomez är född 1985... *ridå* Men se det spelar ingen roll, han hamnar etta ändå.



2. Olivier Giroud, Frankrike.
Här låter jag bilden tala för sig själv. Den som inte fattar då, lär inte förstå även om jag försökte förklara. Nuff said.



3. Mats Hummles, Tyskland.
Den som var svårast att välja bild på, han är sjukt fotogenisk. Sen väljer jag att bortse från det faktum att han inte ens var född när jag var på min första Depeche-konsert...



4. Iker Casillas, Spanien.
Den mest högst naaaaaw-faktor. Han är ju så söt! Raraste lille Iker, min och Elisabeths maskot och även min mammas favorit.



5. Federico Balzaretti, Italien.
Ujuj, det är få killar som passar i hästsvans. Zlatan är inte en av dom, det är däremot Federico.



6. Cesc Fabregas, Spanien.
Hade listan baserats enbart på prestation hade Sex hamnat högre upp, han har varit så duttig så!



7. Miguel Veloso, Portugal.
Har blivit hånad för att han byter frisyr och varit modell. Hey, there's no shame in being hot!



8. Claudio Marchisio, Italien.
Stilig och ståtlig och alldeles underbar. Typ.



9. Xabi Alonso, Spanien.
Har varit lite för välkammad i år, jag föredrar hans rufsigare stil. Men är fortfarande het! Och duktig. När han klev fram mot straffpunkten i matchen mot Frankrike trodde jag den lille målvakten skulle börja gråta. "Men skulle inte du också vara gråtfärdig om Xabi Alonso skulle skjuta straff på dig?" frågade Elisabeth. Sen gick hela konversationen överstyr en smula :)



10. Jesus Navas, Spanien.
Jesus har blivit lite mer man och lite mindre pojkspoling sedan sist. Hur kommer det sig då att han med nöd och näppe kvalar in i år när han var i toppen förra gången? Jo det visade sig nämligen att Jesus bara är 1.70. Jag har av naturliga skäl en minimigräns på 1.73 eftersom det är hur lång jag själv är. Men för Jesus kan jag huka och knäa. Dessutom - om man ligger ner så är ju 1.70 och 1.73 ungefär samma lika!



11. Cedric Carrasso, Frankrike
Varför man ställer en spetig tolvåring i mål när man har det här att tillgå kan man ju fråga sig. Inte vet jag.

På avbytarbänken:
Joe Hart, Steven Gerrard, Yohan Cabaye, Robin Van Persie.

Inte ens nära: Wayne Rooney.

Sådärja! Då återstår bara att se vilka som vinner i kväll.


RSS 2.0