Konsert i hemmahooden
Igår åkte jag och Elisabeth till E-tuna för att se Kent spela i Sundbyholm. Den här gången hittade jag helt själv utan att behöva fråga vare sig mamma eller pappa :) Har inte varit på Sundbyholm sedan studentbalen. Hann inte mer än innanför grindarna så såg jag en person i ögonvrån som jag kände igen. Det var en kille ur min gamla gymnasieklass! Jag är rätt säker på att jag inte sett honom sedan studenten och det var ju sannerligen inte i förrgår om man säger... Kul! Sen tog de inte många minuter så träffade jag min bästa Magnus, yey! Herregud vad det var länge sedan. Det var verkligen jättekul att ses. Vi fick i oss lite mat och sen var det bara att vänta. Då dök Jenny upp och hängde med oss. Jätteskoj att se henne naturligtvis, men vi träffas ju med något mer regelbundna intervaller än sisådär 14-15 år. Sen dök min bästa Sofie upp, yey! Har inte träffat henne på 16 jävla ååår, det är ju helt galet. Åh så skoj det var, raraste ärtan! Med sig hade hon Jessika och Lotta. Jessika träffade jag på Kent för två år sedan, men Lotta har jag inte sett på säkert 16 år. Lotta stirrade på mig och utbrast med viss trumpenhet i rösten "ÅLDRAS MAN INTE I ÖREBRO??!". Hahahaha, tack!
Hursom, sen var det konsertdags. Vi stod väldigt långt bak men kunde ändå konstatera att Bono-Jocke var vid väldigt god vigör, som vanligt. *nom nom* Det var (som vanligt det med) en bra konsert även om jag skulle vilja göra nån liten ändring i låtlistan bara.
Efter konserten blev det full kalabalik när alla tretusen bilar skulle ta sig ut från parkeringen. Vilket jävla kaos! Det tog en timme för oss att ta oss ut. Stundtals stod vi helt still. Folk överallt, bilar överallt, fylltrattar som vinglade runt och höll på att bli påkörda, och som pricken över i var det en kille som blev akut pinkenödig och halade fram dasen och vrålkissade ett par meter från min bil. WTF, akta min bil!! Inte minsta ansats till att ens försöka ta sig till ett buskage, nej nej. Pang bom bara, mitt på gräsmattan. Vi höll på att smälla av. Sen var det en del som försökte tränga sig före och till och med några som höll på att råka i slagsmål för det. *skakar på huvudet* Jag skickade ut Elisabeth att agera mänsklig sköld och stå i vägen för en som ville trängas. Seriöst, det var fan så han buttade henne i knävecken med bilen alltså. HELT galet. Jag var helt slut efteråt och var på vippen att drabbas av likstelhet i vänsterfoten eftersom jag fick sitta med kopplingen nere och vara beredd att hasa fram några decimeter åt gången.
Men förutom parkeringsdebaclet var det en mycket bra kväll!
Hursom, sen var det konsertdags. Vi stod väldigt långt bak men kunde ändå konstatera att Bono-Jocke var vid väldigt god vigör, som vanligt. *nom nom* Det var (som vanligt det med) en bra konsert även om jag skulle vilja göra nån liten ändring i låtlistan bara.
Efter konserten blev det full kalabalik när alla tretusen bilar skulle ta sig ut från parkeringen. Vilket jävla kaos! Det tog en timme för oss att ta oss ut. Stundtals stod vi helt still. Folk överallt, bilar överallt, fylltrattar som vinglade runt och höll på att bli påkörda, och som pricken över i var det en kille som blev akut pinkenödig och halade fram dasen och vrålkissade ett par meter från min bil. WTF, akta min bil!! Inte minsta ansats till att ens försöka ta sig till ett buskage, nej nej. Pang bom bara, mitt på gräsmattan. Vi höll på att smälla av. Sen var det en del som försökte tränga sig före och till och med några som höll på att råka i slagsmål för det. *skakar på huvudet* Jag skickade ut Elisabeth att agera mänsklig sköld och stå i vägen för en som ville trängas. Seriöst, det var fan så han buttade henne i knävecken med bilen alltså. HELT galet. Jag var helt slut efteråt och var på vippen att drabbas av likstelhet i vänsterfoten eftersom jag fick sitta med kopplingen nere och vara beredd att hasa fram några decimeter åt gången.
Men förutom parkeringsdebaclet var det en mycket bra kväll!
Kommentarer
Trackback
