Sent ska syndaren vakna
2009 skulle ju bli starten för mitt och Ciss nya, sunda liv och det sket sig typ lagom till trettonhelgen... Nytt försök år 2010 då och tja.. IDAG pallrade jag mig till gymmet! Hahahahaha, det är en sketen månad kvar av året liksom. Jaja, bättre det än aldrig. All onödig junk in the trunk kommer inte försvinna genom magi, det är bara att inse. Det gick rätt bra att träna faktiskt. Jobbigt givetvis eftersom jag är helt sjukt otränad men jag dog i alla fall inte. Återstår dock att se hur jag ska ta mig ur sängen i morgon. Jag räknar med att vara invalido resten av veckan.
Ljus i mitt hus, sista säsongen
Idag var det dags för det årliga psykbrytet
- att trassla i ordning ljusgardinen. Samma visa varje år, jag står och svär och förbannar mig själv för att jag inte lindat upp den lite fint utan bara knövlat ihop skiten och kastat in i klädkammaren. Men efter min städbonanza i förrådet härom veckan kändes det här som en baggis faktiskt. Det blir dock sista säsongen för den här belysningen för det är några lampor som inte funkar. Nästa år får det bli något nytt, spektakulärt tror jag bestämt!
Finemang fredag
Gud vilken bra start på helgen! Stack till E-tuna en sväng för en skvallerfika med Annelie och Åsa. Åsa har jag inte träffat på nästan nio år så det var sannerligen på tiden! Vi har pratat, fikat, tittat på gamla kort från gymnasiet och framför allt skrattat fruktansvärt mycket. Pricken över i var när Åsa fick visa leg på Systembolaget mitt i värsta fredagsrusningen. Annelie och jag bröt ihop och skrattade så rutorna skallrade, och vi applåderade och ropade "heja Åsa!" och fånade oss. Men mest skrattade vi, väldigt högt. Åsa konstaterade efteråt att "nu står det fem köer med folk som pratar teckenspråk utanför tinnitusmottagningen". Haha. Den stackars kassörskan var nog inte riktigt beredd på vår reaktion, hon blev helt röd ända ner på halsen. Men alltså, hur tänkte hon egentligen? Här kommer vi tre 38-åringar liksom. Trodde hon att Åsa skulle langa till mig och Annelie? Skit samma, sjukt kul var det i alla fall och jag hade ont i magen efteråt av allt skrattande. Balsam för själen!
Ring, ring, bara du slog en signal
Jag har på skoj ondgjort mig över att Marion har en hel poporkester som mobilsignal, men jag har inte tänkt bränna ner hennes hus för det... Hahahaha, folk är ju inte kloka. Som konstaterats tidigare, vid ett flertal tillfällen..
Efter-bild
Hrmmmm.... Jag har fått höra att mitt stökiga förråd är ångestframkallande.. Nåja, nu ser det ut såhär:
Vilken skillnad va? Man kan ju se golvet! Jag behöver inte ens rita en pil för att man ska kunna se elementet. Okej, det är inte "städat" i ordets absoluta bemärkelse kanske, men nog fan är det skillnad i alla fall. Härnäst på tur är att slänga den döda krukväxten eftersom den tydligen är det mest provocerande i röran. Av någon anledning.
Tickets, please!
Yeeey! Jag och mamma såg den här föreställningen för 2½ år sedan. Jag minns knappt några detaljer, bara att det var väldigt bra, så nu när chansen kom igen tog jag den. Den här gången får jag sällskap av Karin och Agneta, bara det borgar ju för skrattfest.
Mission impossible
Alla termostat på elementen i lägenheten ska tydligen bytas och precis som vanligt är det glasklara direktiv - de börjar i morgon och tror att det ska ta tre dagar. Jag har ägnat mig åt möbeltetris idag och flyttat undan möbler så de ska komma åt elementen. När jag trodde jag var klar slogs jag av en hemsk tanke - tänk om de ska in i förrådet?! Inte visste jag om det ens fanns något element så jag fick gå och kolla. Jodå, det fanns ett element där men det var ganska väl gömt i den allmänna oredan som råder i mitt förråd...
Ser ni pilen? Där är elementet... För att komma åt det måste man typ hänga i luften som Tom Cruise i "Mission: Impossible" men det är väl tveksamt om HSB har dylika utensilier till sitt förfogande. Ciss föreslog att jag skulle göra en liten gång och jag tänkte att det ska väl funka. *dåndimpar* TVÅ TIMMAR slet jag! Tre stopp i pantmaskinen på Coop lyckades jag fixa. Men nu så! Nu kan man gå in i förrådet riktigt ordentligt faktiskt. Det går inte att svänga runt för yvigt och vårdslöst dock för då får man en säck med kläder över sig. Nästa fasansfulla tanke är - tänk om dom måste in i klädkammaren?! Men jag har kollat, det finns inget element där så då förutsätter jag att de inte har något där att göra.
Ja just, panten. 531 spänn.. *asg* Femhundratrettioen svenska riksdaler! Undra på att jag fick slita som en jävla galning.
Belöningssystem
Idag storstädade jag och blev så orimligt nöjd över mig själv att jag som belöning anmälde mig till en lydnadskurs. Det var nog såhär i efterhand lite överdrivet faktiskt. Den kostar trots allt 6.300 spänn. *dåndimpar lite* Men om jag storstädar sisådär 15 gånger under nästa år så har jag ju gnetat ihop dom pengarna i hushållsnära tjänster till mig själv. *slår upp sidan 127 i Stora Ursäktsboken* Jajajajajajaja, sen KAN man även sluta dricka 2 liter Pepsi Max om dagen men det kommer aldrig hända, så don't even bother. Men det är ju en del stålar alltså, lika mycket som min planerade resa till Turkiet... Å andra sidan räknar jag med att få sjukt många pokaler att ställa i skåpet och då är det ju lätt värt det! :) Morsan kanske vill ge mig Turkietresan i födelsedagspresent, hon brukar ju klaga på att jag har så svårt att komma på saker att önska mig. Det borde väl få tyst på henne.
Fortfarande träningsvärk
Men hur otränad kan man bli? I fredags var det nån slags koncern-baluns. Vi fick först sitta och lyssna på ledningsgruppen som pratade om mål, strategier och lite annat. Alltså, såna där grejer är ju så abstrakta och luddigt formulerade att det inte säger ett dugg. De kanske menar "vi kommer spränga hela skiten i luften och arkebusera er i gryningen", vem vet? Efter det lyssnade vi på Per Johansson, som startade och driver Glada Huddik-teatern. Han var skitskoj! Sen blev det mingel och då passade jag att åka hem och rasta och mata dogsen. Jag missade tydligen ingenting för Elisabeths omdöme var "för mycket mingel och för lite sprit" :) Middagen var trevlig och sen blev det dans. Vid elvatiden drog vi ut på stan och gick på klubb. När vi kom dit var det EN stackars gubbe som joggade runt helt själv på dansgolvet. Kristoffer och jag gjorde en insats och började jazza loss och efter ett par minuter var det en massa folk som dansade. Vi regerar ju! Så sjukt nöjda var vi, vi drog igång ett helt dansgolv själva :)
- *sveper med armen* Det här är VÅR förtjänst!
- Ja jag blir helt stolt när jag står här och tittar ut över vår skapelse.
- Man känner sig lite som Hitler!
- Ehum, fast lite poppigare då..
- Jo.
- Och snällare!
Sen var det drag hela kvällen. Men med våra mått mätt var det en ovanligt städad tillställning. Som K sa när vi gick därifrån - "jag kommer ju IHÅG var jag varit!", hahaha. Sjukt rolig kväll, men när jag väl satte mig i taxin hem så var jag HELT slut.
Uppenbarligen var jag inte den enda som tog ut mig ordentligt. Dagen efter hade Kristoffer skavsår, Carina hade ont i fötterna och träningsvärk i sätesmuskeln, och Tina i halsen. Hahaha, vilka spänstfenomen. Faktum kvarstår dock - jag har fortfarande träningsvärk i vaderna.. Helt galet.
Google is your best friend?
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här. Att karln är ett arsel råder det ju ingen tvekan om, men jag tycker det var skickligt att lyckas dölja det så länge. Men stackars fruarna, vilken chock. Man kanske skulle ta och googla sig själv för säkerhets skull? Törs man det? Egentligen? Tänk om det dyker upp en massa knas man ställt till med på fyllan! Vem vet, jag kanske råkat gifta mig med en doktorand från Cypern eller något annat tok jag inte minns. Det kanske dyker upp någon här snart och knackar på dörren och gör anspråk på min lägenhet. Det skulle se ut det! "Huh? Och vem fan är DU då?!"
Don't do the crime if you can't do the time
Jag tror inte på något slags barockt öga-för-öga-resonemang, jag anser att vi passerade det stadiet i mänsklig utveckling redan när Jesus gick i kortbyxor. Jag tror inte på lynchmobbar eller att ta lagen i egna händer. MEN - något som provocerar mig något vansinnigt är när folk som sitter i fängelse klagar som små prinsessor på ärten.
Läste den här artikeln och blev skitirriterad. Anders Eklund känner "otrygghet och rädsla". Ja vad ska man säga... Välkommen till min värld, Anders Eklund! Vet inte om du är så uppdaterad med vad dina fellow sleeze bag peers har haft för sig på sistone men här i Örebro har de roat sig kungligt. Som tjej har man knappt vågat gå till affären utan att ha mobilen i handen och bästa kompisen på speed dial. Jobbet har delat ut överfallslarm till oss som jobbar natt. Och det är tack vare att folk som dig, Anders Eklund, går lösa. Så kom fan inte och snacka om otrygghet och rädsla! Och att sen gnälla på att maten inte är tillräckligt kryddad... Jamen bohoo, verkligen. Håll käften för fan din idiot. Sitt du i din cell och ruttna med ditt lastbilsmagasin, jag kunde inte bry mig mindre.
Pjuh! Många svordomar där.. Så går det när man retar upp tant Frodis!