frodis

*Varning för jättelångt och jättenördigt inlägg*

Det har tagit några dagar att smälta alla intryck och framför allt att sova ikapp lite och få tillbaka orken, vilket är ett pågående projekt kan man väl säga. Jag är fortfarande helt urlakad i kroppen och jättetrött, men full av positiv energi och alldeles glad för FY FAN så kul vi haft! I söndags var det ju meningen att vi skulle sammanstråla ett gäng devotees vid gaten på Arlanda. Det blev något av ett antiklimax för alla var spridda över hela flygplatsen tydligen. Jenny och jag träffade i alla fall Jessica, som vi stod och pratade med, och när vi klev på planet vinkade vi till Susanne och Therese. Framme i Helsingfors gjorde Jessica oss sällis in till stan. Jenny och jag hittade till vårt hotell, som hade haft vänligheten att maila Jenny tre gånger för att påminna om att hissen var trasig. Det var ett litet anspråkslöst hotell som vi efter lite klur lyckades ta oss in i. Vi fick rummet på en gång, och eftersom vi skulle träffas ett gäng för fördrink på ett annat hotell så var det bara att svida om och sen gå ut och käka. Jag hade som vanligt researchat fram en restaurang precis bredvid hotellet där vi skulle förfesta. Åt jättegod mat och sen knatade vi över gatan och slöt upp med de andra, ett gäng med människor vi aldrig hade träffat förut. Tja, det var ju stora famnen bara vi klev in genom dörren. Det första jag hörde när vi kom in var en tysk som ba ”I've seen her before” till personen bredvid. Jahopp.. Vi gick runt och hälsade på alla och när jag kom fram till tysken sa han att han sett mig förut. ”Var du i Stockholm i maj?”. Öööhh. HUUUUUUUR är det möjligt att kan kommer ihåg det?! Detta var liksom hans tjugoandra konsert den här turnén, han måste ju träffat en halv miljon människor sedan maj, hur fan kan han komma ihåg mig?? Galet. Man får verkligen passa sig för världen är uppenbarligen hur liten som helst. Nåja, det var ju ingen fara skedd, jag hade ju inte skämt ut mig eller så utan det var tydligen min frisyr han kom ihåg. Alla var skittrevliga och vi satt och babblade. Vi var mest svenskar, men även tysken (som ju har ett namn, Norbert) och några engelsmän.

Efter ett tag började det bli dags att dra sig mot arenan och Peter tog på sig att ringa efter taxi åt alla. Värsta fixarsorken. Vi fick en minibuss till och med, och Susanne (tror jag det var) hjälpte chaffisen att ta fram Youtube på hans mobil och koppla in det i bussens högtalarsystem så vi kunde lyssna på musik och sjunga med. Alltså, folk är ju helt underbart driftiga :) Bästa uppladdningen ever. När vi var framme undrade Peter om vi skulle åka ihop till efterfesten allesammans, och det lät ju som en utmärkt idé. Han ringde taxibolaget och bokade en minibuss till en viss tid (fixarsork!) och så bestämde vi en återsamlingsplats.

 Vi hade sittplats denna gång, och jag kan väl säga som så att ska jag till Finland på konsert någon mer gång så får det bli stålplats. Folk satt... Dom satt verkligen hela tiden! Jenny och jag höll på att krevera och till slut stod jag inte ut längre utan då ställde vi oss. Ute på kanten på vår rad stod en annan Jenny, vi var de enda tre som stod. Man trodde ju finnarna skulle visa lite satana perkelä sisu och röja järnet, men icke. Det är tydligen så i Finland fick vi höra efteråt. Haha, vi blev till och med skrikna åt! ”Will the ladies in the front please sit down!”. Nej, det kan du fetglömma.. Hursom, konserten var skitbra! De har gjort några förändringar i setlisten till den här rundan, och till min stora lycka har ”Precious” och ”A question of time” fått komma tillbaka. Allra lyckligast är jag dock över att de dammat av den gamla hångelfavoriten ”I want you now”! Galet otippat och jättekul, den har inte varit med sedan Globen – 90.

Efter konserten samlades vi igen, plus några till, och åkte i vår partybuss till efterfesten som var på en liten, skum klubb mitt i stan. Där verkade dom en smula tagna på sängen över uppslutningen för det tog jäääättelång tid att komma in och dörrvakten tittade med jämna mellanrum ut över den växande kön och fick något lätt panikartat i blicken. I baren var det totalkaos. Happy hour + personalbrist är väl ungefär världens sämsta kombo, speciellt när det varit fullsatt konsert på arenan. Jag nöjde mig med en drink, sen höll jag mig till kranvatten på toa resten av kvällen. Och vatten behövdes, för shit som vi dansade! Vi hade ett litet svenskhörn (med tyska, norska och engelska inslag) på dansgolvet där vi härjade och sjöng med i varenda låt. Eller, vi skrek väl med. Ett jädra drag var det i alla fall och sjukt kul. Efter ett par timmar började jag och Jenny bli hungriga så vi tänkte försöka hitta lite nattamat på väg till hotellet. Svinkallt var det ute och totalt öde i hela stan. ”Men vad tyst och lugnt det är” tyckte vi, innan vi kom på att det faktiskt var söndag och klockan började närma sig tre på natten... Hos oss är det minsann lördag hela veckan! Vi fick gå och lägga oss hungriga. På nattklubben roade dom sig med att leka med sin rökmaskin, så på morgonen efter vaknade jag med skrovlig basröst och Jenny snöt blod. Håhåjaja! Vi pallrade oss ut på stan och åt svindyr brakfrukost på ett fik innan vi började turista lite halvhjärtat. Det var -11 grader och bet rejält i kinderna så vi var inte så jättesugna på att vara utomhus. Vi spanade in en kyrka och sen strövade vi runt lite i saluhallen innan det blev fika och sen hämtade vi våra väskor på hotellet och åkte till flyget. Där tänkte vi att vi skulle äta lunch, men vi blev visst utan mat då med... Vi fick bord på O'Learys men det tog sån vansinnig tid att vi fick avbeställa vår order och småspringa till gaten i stället. Uselt! Lagom trötta och utsvultna kom vi hem till Jenny på kvällen, och fixade pizza. Gästsängen jag sover i hos Jenny och Niklas står i källaren där Niklas son har alla datorer och datorspel, och när vi satt och åt tyckte Niklas ”Du får väl deala med F om du vill gå och lägga dig, han brukar sluta spela vid halv nio”. Jag bara stirrade på honom och ba ”Om jag vill gå och lägga mig tidigare än halv nio?! Eh, nej det ska inte behövas”. Haha, kvart över nio satt vi och stirrade håglöst på tvn och klippte med ögonen. Oh well, jag behövde inte gå och lägga mig innan halv nio i alla fall!

Svintidig uppstigning i tisdags för avfärd mot Riga. Ingen uppsamling innan, däremot hade vi bestämt med Peter att vi skulle hålla kontakt ifall vi ville göra sällis till DM-baren innan och till efterfesten. Jennys kollega Daria skulle vi också träffa på plats. Vi hittade till hotellet rätt smidigt och efter incheckning gick vi upp på stan och käkade lunch. Sen softade vi lite på rummet innan det var dags att göra sig i ordning och gå till DM-baren. Nevermind nåt jävla Disneyland, DM-baren är the happiest place in the world :) Där var det fullt ös! Peter och Daria slöt upp och i alla fall jag och Jenny gick loss på drinklistan. Pratade med ett par danskar, några engelsmän och så såg jag en skotte i Depeche-kilt! Jag var tvungen att säga åt honom att det var det coolaste klädesplagg jag sett i hela mitt liv. Alltså, kilt är ju sjukt hett och med en DM-logga på... Tja, det var ju tur att han inte var snygg för då hade jag väl svimmat av kåtslag, vilket förmodligen hade uppskattats storligen av alla inblandade :) När det blev dags att ta taxi till arenan överlät vi logistiken till Daria som kan språket. På vägen dit passade vi på att fråga chaffisen om det var långt till efterfesten eller om det gick att gå, och han förklarade och Daria översatte så vi var fler som kunde (försöka) komma ihåg. Inne på arenan träffade vi Norbert och danskarna igen, och pratade med lite annat löst folk.

Den här gången hade vi ståplats. Det var ganska skuffigt och bökigt, och vi verkade ha hamnat mitt i någon slags myrstig där alla skulle gå. Norbert kom och stod med oss ett tag och det var rätt praktiskt med ett sånt stadigt granitblock som sköld. Publiken var mycket bättre den här gången! Kan väl dels bero på att vi hade ståplats, men vad jag hörde från andra så var det ett bra drag även på läktarplats. Inga förändringar i setlisten, men det hade jag inte räknat med heller.

Efteråt mötte vi upp Peter och Daria, och även Charlotte som haft early entry och köat sedan klockan 10 på morgonen! Tillsammans gick vi till efterfesten, men ingen av oss mindes vad chaffisen sagt utan vi fick konsultera Charlottes gps. Galet rolig efterfest den här gången med! Fy fan vad vi dansat och sjungit, helt galet. Träffade kul folk här med, och det är nog så att jag måste åka till Vilnius och kidnappa med mig ett nytt tillskott till Fritzl-källaren *harkel* 

Framåt småtimmarna var det dags att dra sig mot hotellet och mästerdealaren Daria fixade så taxin skulle köra oss till centralstationen för tio euro. Otroligt nog bodde Daria och Peter på samma hotell och vi trodde att vårat hotell låg ganska nära, så det lät som en schysst deal. Sen kom vi på att vi var hungriga så Daria fick chaffisen att köra runt oss och leta efter ett öppet matställe. Även denna gång kammade vi noll, så han körde tillbaka till deras hotell. Det visade sig att vi helt missuppfattat var vi var så vårat hotell låg inte alls på promenadavstånd, men då dealade Daria med chaffisen igen så han skulle köra oss vidare för fem euro. Alltså, guld värt att ha med sig någon som kan språket!

På rummet länsade vi minibaren på chips och läsk innan vi rasade i säng. När jag vaknade några timmar senare med huvudvärk, blåsor på tårna, lätt nackspärr och whiskeyröst konstaterade jag att jag visst inte är 22 den här veckan heller. Hej och hå! På det här hotellet ingick frukost och min mage var som ett bottenlöst hål på morgonen så jag vräkte i mig mat innan vi åkte till flyget. Där träffade vi Peter som hastigast, som skulle vidare till Vilnius (aaaavis, av flera orsaker *flin*). På väg mot gaten mötte vi två snubbar som jag först trodde var danskarna från kvällen innan (men som visade sig vara några helt andra), så jag hejade glatt. De blev eld och lågor och ba ”har ni sett att deras flygplan står på banan?”, och så drog de fram oss till fönstret och pekade. Vi såg inte ett skit, och hade dessutom solen i ögonen. Ena snubben ba ”Däääär, ser du? Med loggan på stjärtvingen”, men vi såg verkligen inte. Då, haha, tog han kort och zoomade in bilden och visade och mycket riktigt – det var DM-planet med Spirit-loggan där bak. Vi tackade så mycket och gick en bit bort så vi inte hade solen i ögonen och så spejade och spanade vi men såg fortfarande ingenting. Fattar inte hur han kunde sett det, han måste ju haft Stålmannen-syn!

Tja, sen var det bara att åka hem, hämta hunden som levt rövare på panget, och slänga sig i soffan.

HELT galet roliga dagar, det kan vara vår bästa tripp ever! Har träffat så mycket roliga människor och dansat som en galning. Det är ju så fantastiskt att man kan klicka så omedelbart med totala främlingar och efter fem minuter känns det som man känt varandra i flera år. Samtidigt känns det lite tomt. Liksom jaha, är det slut nu? Några av alla nya bekantskaper kommer jag träffa redan i mars på DM-fest i Stockholm, men andra kanske man aldrig mer kommer se. Vafan då..

Men men, man får glädjas åt det som var, och det var som sagt fantastiskt. Tack alla inblandade! Ingen nämnd, ingen glömd.