frodis

Jahopp, så var årets Mellospektakel över. I år har jag som sagt varit ovanligt oengagerad men det känns inte som det varit just något att engagera sig i så himla mycket, varken åt ena eller andra hållet. Inga större katastrofresultat även om jag givetvis velat se Loreen och Dismissed i final, och slutresultatet var inte heller mycket att tjafsa om. Det var kanske inte min favorit men den var topp tre så jag klagar inte. Men programledarna? Jag tyckte efter första deltävlingen att de kändes lite svaga, men trodde att det var premiärnerver etc. Men det tog sig ju liksom inte? Stelt och konstlat och krampaktigt, och med ett genomtrist manus. SKAM-referenserna i finalen var ju asroliga, men vips så sabbades det roliga med någon helt obegriplig städsång. Jättekonstigt.

 

I övrigt så har biljettsamlingen fyllts på lite mer.. Quelle surprice! Inga fler konserter dock, utan nu ska vi skratta. I sommar blir det Ricky Gervais och i höst David Batra. Det blir skoj! 

 

Från och med fredag kommer jag blir än mer outhärdlig för mina icke-devotee-vänner, får då släpps "Spirit" så då kommer det bli ett jävla tjat om det här och på fejjan. Förutom "Where's the revolution" har jag hört en snutt ur en till låt och jag är väl inte jätteimpad. De som lyssnat på låtarna som läckt/spridits verkar lagom entusiastiska och eniga om att det inte är ett av Depeches bästa album, men helt okej. Jag har ungefär noll förväntningar och faktiskt så spelar det ingen större roll heller - det är konserterna som är det intressanta för mig. På fredag ska jag och Petra på releasefest och det ska bli askul!