Turnéavslut med blixtar och dunder
Jaha, då är vår lilla Europaturné slut. Det känns tomt och lite konstigt. Hur kunde det gå så snabbt? Avslutningen blev i alla fall magnifik och man kan säga att vi sparade det bästa till sist.
För en gångs skull blev det inte uppstigning i ottan utan planet gick vid lunchtid. Alla hade varit raska att checka in och valt platser så vi fick inte sitta tillsammans. Lite trist men flighten är ju bara 1,5 timme så det gick väl bra. Vi åkte bara med handbagage och behövde följaktligen inte vänta på några väskor utan kunde direkt hoppa på bussen in till stan. Vi mindes t o m var vi skulle byta till S-Bahn. Jag hade varit lite fiffig och bokat hotell på samma gata som sist så vi skullle hitta enkelt. Det var strålande sol när vi kom fram, så vi bytte om lite hastigt och styrde sedan kosan mot exilträdgården vid judiska museet, med matstopp på vägen. Som vanligt hade jag gjort grundlig research så vi inte la tid och pengar på en dålig restaurang. Valet föll på Pizzeria Yasmine som hade en trevlig uteservering. Snabb service och jättegod mat - helt perfekt för oss som var döhungriga och jättetörstiga.
Exilträdgården var lite svår att hitta och vi var inne i museets entré och frågade en småsur farbror som kom med högst otydliga direktiv. Till slut hittade vi, nästan. Fattar fortfarande inte hur man kommer ner i själva trädgården, men vi orkade inte bry oss så noga utan tittade på det vi hittade.
Sen strosade vi runt en stund, stannade på ett glasscafé och åt värsta monsterglassen innan vi gick tillbaka till hotellet och tog en middagslur. På kvällen var det DM-fest i klassiska Hansastudion och jag var aspeppad. Klassisk mark! Både Depeche och Bowie har ju jobbat i den studion, och när nu DM kör "Heroes" på turnén kändes det lite som cirkeln liksom sluts. När studion dessutom visade sig ligga 650 meter från hotellet var det inte mycket att tjafsa om - klart vi skulle dit. Marsheaux skulle dessutom spela. Inne i Hansastudion, i Meistersalen där festen var, var det ungefär tvåhundra grader varmt. Herreguuuud vad varmt det var! Vi hade med oss våra solfjädrar och dom användes flitigt. Marsheaux var bra, även om jag tyckte synd om dom som fick stå i strålkastarljus i värmen och försmäkta. Sen blev det dans och hålligång hela natten lång! Givetvis passade jag på att fota den berömda trappan.
Krävs kanske en förklaring här..
Den här bilden hade jag som vykort på min anslagstavla när jag var fjortis. Och nu...
Nu har jag stått och gått i den trappan! I samma trappa där Dave legat och skrevat :) Man kanske kan tycka att det här ger fullt utslag på nördometern, men då skulle ni se killen jag hjälpte att fotografera åt. Han och hans kompisar skulle försöka återskapa bilden så noga som möjligt, så han intstruerade mig vilken vinkel det skulle vara, och så tog han fram vykortsbilden i mobilen och räckte över till Jenny, så fick hon instruera hur alla skulle ligga medan jag fotade med hans andra kamera. Pyssel och knåp! De var inte ensamma om att göra så.
Hursom, det var en jättekul fest och vi dansade så svetten lackade. Totalt genomsvettiga blev vi, från topp till tå och ända in i underkläderna. Men det går ju inte att låta bli att dansa när det bara spelas Depeche! Har sagt det förr och säger det igen - det finns inga roligare fester än DM-partyn! Bara bra musik, glada människor, alla sjunger med och dansar med alla. ÄLSKAR'T! Halv tre fick vi ge oss och knata hem och montera av de genomsvettiga kläderna. Det fick t o m bli en snabb dusch, så svettiga var vi. Detta skulle dock visa sig bara vara början på vad som komma skulle..
Dagen efter började vi med frukost på Balzacs och jag fick min älskade caramel shortbread. På agendan stod pop up-shopen på Bikini Berlin, och eftersom den skulle ligga nära Gedächtniskirche tänkte vi att vi tar en titt på den också. Pop up-shopen var sådär. Vi lyckades komma precis lagom och slapp den värsta kön. Jenny köpte en tisha men jag blev akut snål så det blev inget köp för mig. Det vi främst var på jakt efter var DM-muggar som vi sett på bild att folk druckit öl ur på arenorna på andra konserter, men vi gissade att dom fanns just på arenorna. En finsk kvinna vi pratade med på flygbussen och som samlade muggar sa att de gånger hon köpt så hade det varit på arenorna, men vi tänkte att det skadar ju inte att kolla på fler ställen. Men på Bikini kammade vi noll. Vi knatade över till Gedächtniskirche och tittade på den, och på "läppstiftet" och "puderdosan".
Läppstiftet var under renovering men puderdosan gick vi in i. Där hängde guld-Jesus i de blå fönstren!
Vi hade halva dagen kvar och eftersom vi hade köpt ett endagskort kunde vi lika gärna passa på att åka vidare med U-Bahn till Charlottenburg slott, så fick vi beta av ett slott på listan också för det missade vi förra gången.
Vi promenerade runt i slottsträdgården lite. Det var så varmt och kvavt att vi höll på att smälla av. Sen satte vi oss på en uteservering och tog en öl och supergod gulaschsoppa till lunch. Då började det mulna på liten, även om det var precis lika varmt. När vi kom upp ur tunnelbanan efter att vi åkt tillbaka till hotellet så hade det börjat regna lite lätt. Vi hann lagom upp på rummet så blåste det upp värsta stormen. Det ösregnade och stormade och så började åskan mullra. "Vad skönt, då kanske det kan rensa luften lite" sa vi. Jorå.. Vi tog en middagslur och när vi vaknade hade det slutat regna och blåsten hade avtagit. Fortfarande var det varmt och när vi gav oss av mot Olympiastadion struntade vi i att ta några jackor med oss. Det skulle regna på natten, men då skulle vi ju vara på nattklubb resonerade vi. Det var lätt att hitta till stadion och gick fort att komma in. Vi hade nog inte varit inne mer än en minut innan det knatade förbi en människa med en DM-mugg. Jag blev helt vild och hojtade "Muggar! Muggar!" och slet Jenny i armen. Vi ilade till ölståndet och för att vara effektiva till max tog vi varsin kö. Jag var inte minsta sugen på öl utan jag köpte två muggar Cola. Jenny däremot köpte två öl, så satte vi oss på en bänk, jättenöjda med att vi äääntligen fått tag på de där förbaskade muggarna som vi rest över halva Europa för. Typ. Nu var man ju tvungen att bälga i sig innehållet också, en sideffekt vi inte riktigt tänkt över så noga.
Det gick självklart att ta med sig drickat in på innerplan, så vi behövde inte jäkta. Innerplan var helt ginormous!
Dom hade t o m ett gäng bajamajor och en extra bildskärm. Ölstånd hade dom också, och eftersom jag fått en mugg med det tråkkigaste motivet ville jag ha en till. Jenny ville ha två till, så vi gick till ölståndet och beställde en omgång till. Jenny fick en mugg med motiv hon redan hade och frågade om hon kunde få byta, och ja det gick väl för sig (inte utan en suck från säljmänniskan dock). Sen fick jag också ett motiv jag redan hade och ville också byta. Haha, som ungar som krånglar med Happy Meal-leksaker! Men vafan, dom kostade €6,5 styck så då vill jag inte ha två med samma motiv ju! Jaha, sen stod jag där med en halvliter Cola i var näve och försökte peta i mig. Hällde faktiskt ut lite på marken för jag spillde ju bara hela tiden och folk knuffades etc.
Jag har förstått att Berlinpubliken brukar vara på hugget och ja, det kan man ju lugnt påstå. FY SATAN vilket drag det var! Vi fick gåshud redan första låten och bara tittade på varann med gapande munnar. Det var så jävla kul! Folk röjde järnet och sjöng och dansade. Inget jävla pladder eller sura miner.
Någonstans mitt i konserten började det regna. Det gjorde det ju i både Budapest och London så det var väl inget vi brydde oss om, det var ju fortfarande varmt. Well, det här regnet hade inga planer på att sluta, om man säger så.. Det vräääkte ner, och på himlen såg vi blixtar. Det åskade säkert också, men det hördes inte för musiken. Alltså, jag har aldrig blivit så blöt i hela mitt liv! Totalt dyngsura blev vi, vi hade liksom russinfingrar efteråt och det tjippade i skorna. Ett tag såg jag knappt nåt för det rann ner hårspray i ögonen. Vi var i sån totaltextas att vi bara kunde skratta åt det.
Konserten var heeeelt fantastisk! Jag har varit med sedan 80-talet, och den här konserten kvalar in på topp 3. Publiken var den bästa någonsin med allsång av 101-kaliber, och bandet var i högform. En liten förändring i setlisten gjorde dom dessutom - i stället för "Somebody" körde Martin en akustisk version av "Strangelove" som extranummer. Jättekul! Det går inte att beskriva vilken stämning det var, det var total eufori på innerplan.
När det var slut tog vi U-Bahn till efterfesten. Vi vimsade runt lite innan vi hittade, och då var det ganska kallt faktiskt där vi gick i våra dyngsura kläder i blåsten. Allt i handväskan var ju genomblött så när jag skulle visa upp våra biljetter så var det liksom en klafsig pappersklump jag lämnade fram, haha. Det första vi gjorde var att gå på dass. Jag kunde krama vatten ur trosorna! Inget genidrag insåg jag snabbt, det såg ju ut som jag kissat på golvet. Sen tog vi sikte på dansgolvet. Vet inte vad det var för ställe vi var på, det såg ut som en DDR-strippklubb. Eller, som man kan tänka sig att en sådan ser ut om man låter sina fördomar tala fritt. Inredningen var den gräsligaste jag sett med soffor i glansigt tyg och plastiga glitterstenar som soffknappar, hjärtformade sittpuffar etc. Flera kompisar har skojat med oss om att vi inte ska sabba någon tomtestriptease den här gången - gissa om vi dooooog när det på dansgolvet fanns ett litet podium och en strippstång! Vi kiknade av skratt och även om vi var jättedanssugna så ba "Nej vi börjar INTE, vi väntar till några andra gått upp", haha. Det blev en helt awesome fest denna kväll med! Vi dansade som dårar, i våra genomsura kläder där jag varje danssteg kände vatten sippra upp mellan tårna. Flera timmar höll vi igång och jag tror vi ramlade in på hotellet halv fyra. Vid det laget hade mitt hår torkat och jag höll på att smälla av när jag såg mig i hisspegeln. Gode gud, värsta krullet! Vi fick av oss kläderna och framför allt - skor och strumpor. Stackars fötterna hade varit instängda i blötan i en 5-6 timmar så de var helt kritvita och skrumpiga. Vilken syn, som några jävla hobbittfötter! Lägg till det krulliga håret och jag såg ut att kunna vara Frodo Baggins jättelånga storasyster *asg*
På morgonen efter var allt fortfarande blött. Skorna var dyngsura men resten "bara" fuktigt. Förutom plånboken som var blöt och som knappt torkat än. Sedlarna i plånkan var blöta, till och med mynten var blöta! Vi packade, checkade ut och tog sen en runda på stan innan vi åkte till flyget. Tegel Airport alltså... Så makalöst tråkigt och oorganiserat. Det är allt jag har att säga om den saken. Haha, jag köpte en macka på flygplatsen och betalade med en fuktig sedel. Kassörskan tittade helt misstänksamt på mig, kände på sedeln och höll t o m upp den mot ljuset för att se om den var äkta! Jag fick försöka förklara att den legat i en plånbok som blivit blöt under gårdagkvällens oväder, den kom liksom inte färsk från min falsksedelpress.
Återgen en helt fantastisk resa! Men nu är min Global Spirit Tour slut.. Ska jag rangordna konserterna blir det 1. Berlin 2. Budapest 3. London 4. Stockholm.
Det har varit SÅ sjuukt roligt! Jag har varit i ett helt nytt land, på 4 nya arenor, sett massor med saker, träffat roliga människor, festat i Hansastudion, besökt ett thermalbad. Jag har dansat, sjungit, jublat, skrattat något helt hysteriskt mycket. Det här var nog min bästa idé någonsin, tusen tack till alla som varit med!
Kommentarer
Trackback
