Utan plånbok i Katalonien - eller Souvenirshoppingen som gick överstyr
Håhåjaja, det är en vecka sedan vi kom hem från Barca men jag har inte orkat blogga (började igår men då strulade det med att ladda upp bilder..). Jag började ju jobba direkt i måndags så hela veckan har jag varit helt förbi av trötthet. Idag fick jag arslet ur vagnen och packade upp resväskan i alla fall.
Hursom, det blev en superresa! Kaos och kalabalik som vanligt när jag är ute och reser, fantastiskt väder, smaskiga drinkar, bra shopping och jag har skrattat så jag fått träningsvärk i magen.
Vi tänkte först ta bilen till Arlanda men ändrade oss i sista sekunden och tog bussen i stället. Såhär i efterhand var det ett bra beslut, det var skönt att slippa köra mitt i natten. Bussen gick klockan tre i söndags natt, och vi kom fram till Arlanda i precis lagom tid. Mellanlandning i Oslo där vi hade en halvtimma på oss att byta plan. Pjuh! Väl framme i Barca var det varmt. Vi tog flygbussen in till "stan" och fick promenera en bit till hotellet. Totalt genomsvettiga blev vi av att släpa våra väskor i 30 graders värme, iklädda jeans och gympadojor. "Ert rum är inte klart på ett par timmar" fick vi veta i receptionen, och då höll vi på att smälla av. Vi fick låna en toalett och byta om till lite lättare kläder innan vi lämnade bagaget i förvaring. Lite dåligt tycker jag och just då blev jag ganska irriterad faktiskt. Vi kom ju på eftermiddagen. Sura och griniga kladdade vi på oss solkräm, bytte kläder, lämnade väskorna och gick ut på stan för att få något att dricka och äta. Sen kändes allt mycket bättre och vi tog oss ner till stranden och låg där ett par timmar. Elisabeth badade men jag gick bara i till låren för jag tyckte det var för kallt. Badkruka delux, jag vet.
På väg från stranden var jag tvungen att köpa skavsårsplåster och sätta mig på trottoaren och plåstra om mina stackars fötter. Compeed - dyraste plåster jag köpt i hela mitt liv men de var bra. Sitter som berget dock, och klistret går ju knappt att få bort så hela veckan gick jag runt med klistriga fötter. Vi piffade till oss och sen blev det mat, följt av barhoppning. Vi hittade ett ställe där de gjorde grymma white russians. Asgoda och hej och hå vad det inte snålades på spriten där... Vi hade ju varit vakna i 1½ dygn vid det laget och blev så glada i hatten att vi shoppade krimskrams med glatt humör! Kylskåpsmagnet med elefant, solfjäder och så var jag tydligen på vippen att köpa några gräsliga kylskåpsmagneter med livs levande kaktusar på! *asg* Vad fan jag nu skulle med dom till?! Elisabeth höll på att implodera av återhållet hån när jag yrade om att de ju var lite söta. Hallå, skitfula ju! Skulle se ut det, vakna med handväskan full av kaktusar..
Dagen efter började vi med lite turistande efter frukosten. Först betade vi av Casa Batllo, som låg i närheten av hotellet. Tjusigt som tusan.
Och sen Sagrada Familia, som ju aldrig verkar bli klar
Sen blev det strandhäng, och jag badade!
Jag äääälskar sol, bad, strandliv, men mitt hår är inte riktigt kompatibelt med saltvatten... På väg från stranden stannade vi och åt på en restaurang som kom att bli vårat favoritställe, vi åt där tre gånger. GRYMT god roasted chicken with chips hade dom. Jag bara satt och hummade gillande medan jag åt. Servitören var jättegullig dessutom. Trevlig, duktig på engelska och såg ut att kunna vara David Beckhams katalanska storebror. Ett fett jävla minuspoäng dock att han sprang efter oss och frågade om det var vi som glömt en dramaten. En dramaten?! Ursäkta, men ser vi ut som om vi asar runt på en dramaten?! *hmpf* På kvällen blev det barhoppning igen och vi hittade ett ställe som gjorde stans bästa mojitos. Hittade även en irländsk pub som tillsammans med white russian-stället och mojito-stället skulle bli våra stamhak.
Onsdagen började även den med turistande, då vi gav oss av mot Park Guëll. Väderleksrapporten utlovade molnigt vilket ju skulle passa utmärkt, men det var ju bara bullshit. Asvarmt var det och det var en bra bit att gå. Väl framme såg vi att entrébiljetterna var slut ända fram till kvällen då det fanns några stycken, så vi fick nöja oss med att gå i den delen av parken som var gratis.
Gaudís hus.
På väg därifrån stannade vi till i en souvenirbutik och tittade lite. "Jaha, där sitter Leo Messi och bajsar" sa Elisabeth, och pekade på en helt bisarr figur på en hylla. Sen såg vi att hela hyllan var full med bajsande kändisar! Messi, Neymar, Suarez, Michael Jackson, drottning Elizabeth, Picasso, Charlie Chaplin, Angela Merkel - och Darth Vader! Vi höll på att smälla av, vad sjutton VAR detta??
Efter det såg vi såna figurer i varenda affär och det tog oss två dagar innan vi fick veta att det är "the caganer" - en katalansk lyckobringande figur tydligen. Det ska visst vara en ära att bli avbildad som caganer. Ehm, okej.. Jag tog en smygbild på Darth Vader och la ut på fejjan och frestade Magnus med, och han blev eld och lågor och jättebesviken att de inte har swish i Luxemburg, annars hade han swishat pengar så jag kunde köpa med mig den till honom. Nu är ju jag världens snällaste när jag vill, så jag köpte en bajsande Darth Vader åt honom ändå, som han ska få vid tillfälle.
På eftermiddagen kom den utlovad molnigheten så då hängde vi vid hotellets lilla pool. Kvällen skulle bli lugn men så hittade vi en bra bar så efter en stund dansade vi runt inne på Desigual och sjöng och visslade till "Pumpin blood"... Så kan det gå! Efter ännu mer spontanshopping fick vi gratis shots på den irländska puben och det skulle inte förvåna mig om vi sjöng och visslade då också.
Även torsdagen började vi med att turista. Den här gången var det katedralen som spanades in.
Från utsidan bara, jag hade nämligen för kort kjol för att bli insläppt... Typisk. Jag har ju aaaldrig kjol på mig, bara när jag är på solsemester. Nu hade jag det, och en för kort sådan dessutom. Inga jävla halvmesyrer! Det var väl inte hela världen precis, vi knatade vidare till katedralen vid havet (och något mer ställe på väg dit, alltså det var så många kyrkobyggnader att jag inte kan hålla reda på alla!) i stället och där blev vi insläppta. Det var väldigt fint där inne. Jättefina mosaikfönster och vacker men inte prålig och bjäfsig utsmyckning. Sen blev det sedvanligt strandhäng! Min plan var att inte blöta ner håret eftersom det blir så ostyrigt och jag ser ut som en kvast, men det sket sig kan man säga. Det blåste en del och gick ganska höga vågor. En kille på väg ut i vattnet tappade sin uppblåsbara ubåt eller vad det nu skulle föreställa, och den blåste mot mig där jag stod i vattnet. Jag gjorde en väldigt elegant och graciös manöver när jag fångade in den och räckte över den till ägaren. Så graciös att jag fick sendrag i benet och inte kunde stödja på det utan givetvis föll som en mäla när det kom en stor våg. *stön* Man ska inte vara snäll. Eller så ska man inte försöka sig på ballerinamoves när man är stel som en basfiol.
På kvällen spanade vi in den magiska fontänen. Det var jättefint!
Roligast var ändå kvinnan som stod framför mig. Hon tog selfies precis HELA tiden. Jag överdriver inte ens, hela tiden stod hon och knäppte. Visst, det får man väl göra om man vill, det är ju upp till var och en. Problemet var bara att hon inte verkar ha förstått att man kan vända på skärmen så man ser vad man håller på med, utan hon knäppte hejvilt lite på måfå medan alla runtomkring kunde se hur bilderna blev. Hon kan inte ha sett ett dugg av själva fontänföreställningen.
Min utsikt under hela showen...
Vi hann med ytterligare en turistgrej - Palau Guëll. Vi tog tunnelbanan dit en morgon och färden var något utöver det vanliga kan man säga. När vi klev in i tunnelbanevagnen stod det en farbror där med en mobil karaokemaskin (som en dramaten ungefär) och sjöng "Walk of life". Det är ingen överdrift att han freebaseade en smula med texten för vi fattade inte om det var engelska eller spanska han sjöng på. "Vem fan spelar Dire Straits??" mumlade jag till Elisabeth och himlade lite med ögonen. Då bytte han låt och rev med stor entusiasm av sommarplågan med refrängen "Maya hiii, maya hoo, maya heeey, maya HAHA" och vi doooog. Vi skrattade så vi kved och Elisabeth ba "Men kör fooort, så jag får kliva AV nån gång!!". Vi stapplade asgarvande av tåget och letade oss fram till Palau Guëll. Inträdesbiljetter hade vi köpt dagen innan så det var i princip bara att kliva in, få våra audioguider och sen gå runt i palatset och titta och lyssna. Det var väldigt intressant!
Efter det gick vi till stranden för ett sista beachhäng. På Barcelonas strand kan man inte bara lämna sina saker och gå och bada, då blir de stulna i en grisblink. Tidigare i veckan var det ett gäng franska gossar som bad mig passa deras saker en stund medan de badade, och det var givetvis i sin ordning. Jag tog min uppgift på stort allvar och ställde mig upp för att ha ordentlig koll. Den här dagen blev jag återigen ombedd att vara badvakt - nu av en tokhet italienare (tror vi, behöver inte stämma på en fläck). Jag intog min bästa badmamsellpose med händerna i sidan och spejade över stranden och havet. Min rara badpojke såg mig och, hahaha, vinkade åt mig från vattnet. Elisabeth småhånade mig lite för att jag inte kunde sitta och passa grejer utan envisades med att ställa mig upp. Jag förklarade att kommer det någon och försöker knycka något måste jag ju vara på hugget, sitter jag på min feta röv hinner jag ju inte komma upp innan tjyv och saker är långt borta. "Men här ligger en sten, den kan vi kasta på den som försöker något fuffens" tyckte tant E. *asg* Neanderthalar-Baywatch liksom, kasta sten på folk! Givetvis var jag superdupermogen så som man kan begära av mina 44 år och smygfotade hetingen.
På väg från stranden gick vi förbi en liiiten butik som hade fina glaselefanter i fönstret och jag ville givetvis köpa en. Vi var helt själva i butiken, förutom killen vid disken, och botaniserade bland grejerna. Jag kunde inte bestämma mig för en utan köpte två. Medan killen i kassan omsorgsfullt slog in elefanterna i bubbelplast tittade jag mig omkring och tyckte det var ett väldigt märkligt sortiment de hade, men vad sjutton, såna där souvenir-/krimskramsaffärer kan ju ha vad som helst liksom, Inget konstigare än att handla på Netto i Karlskoga där jordnötsmör, My Little Pony, fiskpinnnar och kalsonger ligger huller om buller. Här hade de vad jag tyckte såg ut som stora chokladmuffins, kakor i burkar, framme vid disken låg femtioelva olika sorters cigarettpapper etc. Det konstigaste de hade var kondomer med cannabissmak. "Vem i hela fritidsgården vill ha det??" tänkte jag i mitt stilla sinne, men reflekterade inte mer över det. När vi gick ut ur affären var det något vi båda två reagerade på, minns ej vad, och när vi kom ut på gatan tittade vi på varandra och bara "Alltså.. VAD var det där för affär?? Var det någon slags haschbutik??" Jo, eftersom dom hade klubbor från Amsterdam i fönstret kunde vi väl ana att så var fallet. Jag blev helt förskräckt, "Men...vad är det jag har köpt? Har jag köpt några jävla haschbongar eller vaddå??". Tillbaka till hotellet, slita upp bubbelplasten och jo - jag hade visst inte köpt gulliga prydnadssaker utan två haschbongar. *dör* SOM vi skrattade! Går in för att köpa en glaselefant, kommer ut med två haschbongar. Inga jävla halvmesyrer! *skrattar så jag pinkar ner mig*
Jag förutsätter att killen i butiken inte begrep ett ord svenska, annars kan han ju inte trott vi var riktigt riktiga där vi resonerade hit och dit. Ba "ja den gula var ju liksom lite gladare" (man vill ju inte röka på med trista, enfärgade bongar vill jag mena...), "en blå har jag redan" och höjdaren "jag tar två, så kan de stå på varsin sida av tv:n". Hahahahaha! Vilken cirkus! Naiva tanten shoppar loss. Elisabeth blev förvånad att jag ens visste att det hette haschbongar, men jag sa att det visste jag bara för att jag sett det i ett avsnitt av "Sex and the city"! Det kanske inte ens heter så, jag kan lika gärna minnas fel. Jag vet ju liksom ingenting om sånt här. Det var ju ren tur att jag inte var hungrig och köpte nån jäkla magisk muffins och tryckte i mig! *asg* Men som jag står fast vid - jag tycker ändå det hedrar mig att jag är så vansinnigt okunnig om narkotika att jag köper haschbongar för 200 spänn i tron att det är prydnadselefanter i handmålat glas! *asg* Hej och hå, nu står de i alla fall så fint här hemma på varsin högtalare. Lär få plocka undan dom om jag ska sälja lägenheten så de inte hamnar på Hemnet :)
Joråsåatt, två haschbongar och en bajsande Darth Vader - mitt mest bisarra handbagage ever! I övrig shoppade jag mycket kläder och givetvis bling. Det var sommarrea så det var rebaja rebaja överallt. En natt hittade vi en liten smyckesaffär som hade asbilliga örhängen i fönstret - bara 1½ euro! Givetvis var affären stängd eftersom det var mitt i natten, men vi bestämde att vi skulle gå dit på dagtid och handla. Herregud som vi letade! Vi var inne i varenda gränd tror jag och letade efter den jäkla affären men hittade bara ställen som såg precis ut som den affären, men som hade mycket dyrare grejer. Efter ett par dagar insåg vi att det antingen var någon slags Narnia-affär som man inte hittar hur som helst, ELLER så kan det vara så att tanterna var en smula på kanelen och läste fel och att affären inte alls sålde äkta silverörhängen för 15 spänn - hur otroligt det än låter...
Resan fick tyvärr ett lite trist slut då min plånbok försvann två timmar innan vi skulle åka hem. Jag vet inte riktigt hur det gick till. Jag är helt säker på att den försvann från hotellrummet när vi var och åt frukost och jag tydligen glömt lägga den i safetyboxen. Hotellpersonalen säger att ingen varit inne i vårt rum under tiden. Aja, det är som det är. Först fick jag total panik och började hyperventilera och det kändes som jag skulle svimma, sen började jag gråta och sen blev jag arg. Ringde och spärrade mina kort på en gång, och jag hade inga pengar i plånboken så det var det ingen fara med. Men det blir ju ett jävla meck med att fixa nytt körkort, nya betalkort etc. Trist!
I övrigt var det dock en kalasvecka! Solat, badat, shoppat, ätit, druckit. Det var billigt med drinkar så vi har testat nya saker och sånt vi inte druckit sedan 1990 ungefär. White russian, black russian, mojitos, strawberry daiquiris, sambuco-shots, Tequila sunrise, Sex on the beach, Spring box etc. Och så har vi som sagt skrattat. Herregud vad vi har skrattat. Barcelona rekommenderas. Se upp bara vilka affärer ni går i :)
En kväll med gåshud
Igår var jag och Elisabeth på Weeping Willows i Stadsträdgården. Vi grundade med mat på Hellas, som var kanon som alltid. Visa av erfarenhet från ösregnet på Marit Bergmans konsert hade vi med oss paraplyn båda två som besvärjelse mot regnet, och det funkade! Det var inte jättevarmt precis, men man får liksom vara glad bara det inte regnar.
Konserten var skitbra! Jag är inte särskilt inlyssnad på Weeping alls, jag har två skivor som är från millennieskiftet typ, så jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att jag ville gå och se dom. Det var nog för att jag tyckte det skulle vara kul, det var inte så himla dyrt vad jag kan minnas, jag vill supporta när det händer saker i stan, och inte minst - för att mina föräldrar har sett dom! Att mamma och pappa sett ett bra band jag inte sett är ju fullständigt oacceptabelt :) Hursom, det var ett väldigt bra infall av mig för det var jättebra. Magnus Carlsson kan ha Sveriges bästa röst. Fy satan i fakking gatan vad han kan sjunga! Jag brukar väldigt sällan få gåshud av sång, men nu fick jag det. Helt galet bra. Han gav dessutom ett trevligare intryck än jag fått. Jag vet inte varför, men jag har uppfattat honom lite som Morrissey - lite flamboyant och samtidigt en smula introvert (säga vad man vill om Moz, han är hyperintelligent, rolig och ett geni på alla sätt men vidare likable och trevlig verkar han ju inte om man ska vara ärlig). Magnus Carlsson var avspänd, pratglad och verkade trevlig. Dessutom är han den hittills enda som gjort acceptabla (faktiskt riktigt bra) versioner av både "Somebody" och "There is a light that never goes out".
Efter konserten cyklade vi till O'Learys som som vanligt var halvtomt och ville stänga tidigt, så vi knatade till Pitchers i stället. Det blev en tidig och ganska städad kväll eftersom dagen idag skulle bli en smula busy med packning, städning, avvinkade av husdjur etc. I natt sätter vi oss på flygbussen och i morgon bitti flyyyger vi till Barca! Hoppas inte medpassagerarna på bussen har lust att sova för vi måste lyssna på Radiosporten (fakk jo Viasat) och heja på Sarah Sjöström.
Adios amigos!
Galenskapen består, men nu har jag i alla fall semester
Jaha nähä, världen har ju inte blivit mycket bättre de senaste veckorna. Präst får halsen avskuren i Frankrike, krondåre i Tyskland spränger sig själv, annan dåre hugger ihjäl folk på ett hem i Japan. Sluta nu.
Men nu har jag semester! Firade in detta förra helgen med Elisabeth och Ebba. Började med drinkar i Ebbas trädgård och sen drog vi till stan och satt på Makeriets uteservering och babblade. Ovanligt lugn kväll, i betydelsen fritt från alltför många dårar, men det var bra jobbigt att cykla hem och dagen efter gjorde jag absolut noll och nada.
Hela veckan känns det som jag gjort noll och nada. Det är visserligen vad man ska göra när man har semester, men jag har mest vimsat runt och glömt saker och tappat bort grejer och haft mig. Funderar vad jag ska ha med mig när vi drar till Barca på måndag, och jag vet fortfarande inte om det är något jag glömt. Det känns så. Jag är ovanligt ofokuserad och oförberedd den här resan känns det som. Jag har varit fruktansvärt trött hela veckan och bara tupplurat, så den riktigita semesterfeelingen har inte kommit än.
Hursom, det ska bli så kul att åka! Elisabeth har haussat upp förväntningarna till max med sina hyllningar, så jag kommer säkerligen bli måttligt imponerad av stan :) Dessutom ska det regna! Vafan då. Visserligen mest på kvällstid, men ändå... Aja, lite sol ska jag väl få på mig. Gaaah så skönt det ska bli.
Ikväll blir det också skojigheter för då ska vi på konsert med Weeping Willows! I stadsträdgården, och självklart kommer det vara mulet och eventuellt regna. Tror jag tar med mig paraply den här gången.
