frodis

Jag har inte sprungit en meter sedan den misslyckade Torshällamilen. Jag tappade helt sugen och Ebba har låtit mig vara i fred. Nu börjar hon antyda att vi ska ge oss ut nästa vecka, så vi får väl se. Men jag har inte varit helt still! Jag kände att jag höll på att bli tokig och var tvungen att hitta en ventil för att pysa ut lite stress och tristess. Erika och Lisa har köpt något slags prova-på-kort på Friskis&Svettis i Tuna och testat lite alla möjligt träningsformer, som dom ger omdömen om på FB. Jag bor ju i princip granne med ett F&S så jag tänkte att det kan jag ju testa. I onsdags var det premiär! Dans stod på schemat, fuego hette det. Jag hade noga kollat på hemsidan vad alla olika pass är för något och det här skulle vara roligt och lekfullt och vad det nu var, till latinomusik. Sweet, tänkte jag, det blir en lagom start där jag kan glida runt till någon bossanova och ha det soft. Jomen tjena mittbena.... Det var så jobbigt! Efter en kvart svettades jag som en gris. Skitsvåra stegkombinationer var det också. Jag har rätt bra koordination när det gäller såna saker, jag tycker att det ju bara är att hålla takten till musiken så är det inte så svårt, men nu fick jag verkligen slita. Men det var faktiskt rätt kul! Kul med lite omväxling, med musik till och så fick man svettas ordentligt. Det kommer jag göra fler gånger. 

 

Jag kände mig lite stel i torsdags men inte så farlligt, så jag pallrade mig dit igen och var med på ett core-pass. Erika och Lisa hade testat det dagen innan och tyckt att det var jobbigt men bra. Jobbigt var bara förnamnet, milda makaroner vad jag slet! När jag cyklade därifrån kändes det som jag blivit körd genom en mangel och igår vaknade jag av att jag hade sån träningsvärk. Den är inte bättre idag kan jag säga. Jeeeez... Varenda liten ridmuskel som legat i dvala sedan 1994 blev bryskt väckt och protesterar nu mot den våldsamma behandlingen. Men det var jättenyttig träning och vad jag förstått så är det bålstyrkan jag behöver träna upp för löpningens skull så det kommer jag prova någon mer gång (även om det mest är för att tajta upp bilringarna så jag kan ha min nya, toksnygga klänning jag köpt...). 

 

När jag glad i hågen och full av entusiasm (well..) köpte mitt klippkort i onsdags tänkte jag att jag kunde testa deras gym idag, då det inte fanns just några gruppträningspass på lördagar som jag var intresserad av. Med tanke på att jag igår hade sån träningsvärk att jag knappt kunde ta på mig strumporna ordentligt så får den planen revideras en smula.. 

 

 

Det blev verkligen gott och blandat den här gången, med skoj, allvar och ruskigheter.

 

Still Alice - Julianne Moores oscarsbelönade insats som kvinna som drabbas av Alzheimers. Hon var jättebra och det var en intressant film. Men jag tyckte ändå den bara var sådär. Det var något som saknades, men jag vet inte vad. Lite drogs den ner av Kristen Stewart som jag tycker har klenare utstrålning än Coops lågenergilampor. Men som sagt, Julianne var bra som vanligt och jag tycker det är kul att hon fick en huvudrollsoscar.

Pride - men åååh, feelgood av högsta klass! 80-tal, gayrörelse - jamen ni hör ju själva vilket soundtrack det borgar för! Gayvänner i London supportar strejkande gruvarbetare i Wales, ackompanjerat av Yazoo, Frankie, Bronski Beat, Dead or Alive och MTV-hunken Paul Kings gamla band King. Jag trodde inte mina öron, jag trodde alla på hela jorden glömt bort King. Hursom, även utan den fantastiska musiken är det här en riktigt riktigt bra film med roliga karaktärer och bra skådisar. När kärringarna i det walesiska byarådet gick på bögklubb i London skrattade jag högt. 

Tom at the farm - det här var otäckt på ett lågmält sätt. Det hände inte jätteotäcka saker utan det var mest obehagligt och krypande om psykologisk makt och stockholmssyndrom. Lite segt i mitten men skitspännande på slutet.