frodis

Igår var det konsertdags i Stockholm. New Order på Globenannexet och jag var självklart taggad eftersom jag aldrig sett dom live. Jag samåkte med Ante och Rebecka och det var jag som körde. Mina carpoolare drack öl och eftersom dom tydligen är utrustade med blåsor av ärtstorlek fick vi stanna för kisspaus inte mindre än två gånger *stön* Trots detta kom vi fram nästan på minuten på utsatt tid och kunde möta upp med Jenny utanför annexet. Ante och Rebecka hade köpt sina biljetter på Blocket och ville ta det säkra för det osäkra och gå in direkt så att ingen hann smita in på deras biljetter ifall att det var någon oseriös försäljare de handlat av. Jenny och jag gick till en pub bredvid och jag åt en jättegod gulaschsoppa, och så satt vi och snackade ett tag. Sen gick vi in och efter det obligatoriska band-tisha-inköpet gick vi och ställde oss ganska långt fram. Som vanligt stod vi och spejade och spanade efter folk att känna igen, och som vanligt såg vi en gammal Torshällabo. Jag såg på Facebook att mitt ex var på annexet vilket inte var det minsta överraskande. "Honom borde vi kunna se, han är ju så lång" sa jag. Nej det gjorde vi inte. Däremot så hittade hans fru mig! Det var så bisarrt. Jag har ju aldrig träffat henne men vet hur hon ser ut, och huxflux ser jag hur hon banar sig fram genom folkmassan mot mig och ba "du är E's ex! Jag kände igen dig och tänkte att jag måste ju gå fram och hälsa". Jag blev lite ställd och tyckte det var både konstigt och lite obekvämt, men framför allt blev jag förvånad över hur faen hon kunde känna igen mig men det var tydligen fullständigt självklart. Haha, jag tror jag är helt osynlig liksom. Hursom, hon hade tappat bort maken ("jag borde ju hitta honom, han är ju så lång" *s*) så vi hjälptes åt att speja (återigen, awkward...) och lyckades lokalisera honom, så jag fick säga hej. Det var kul! Jag har ju inte träffat honom på nio år. 

 

Konserten var skitbra! Lite segt på mitten då jag tyckte det saknades självklara hits, men allt var förlåtet när de körde min superfavorit "Bizarre love triangle". Vi sjöng och dansade så jag blev svettig och helt hysteriskt törstig. Gulaschsoppa och vitlöksbröd var såhär i efterhand inte den optimala förberedelsen. Vi fick även höra "Temptation", "True faith" och "The perfect kiss" mfl. När det var dags för extranummer sa jag till Jenny "Vågar man hoppas på en 'Blue Monday'". Jo det vågade man, men inte just då. Först körde de nämligen "Atmosphere"! *dör* Jag höll på att smälla av och håren på armarna reste sig, bokstavligt talat. Som backdrop visade de videon, blandat med stillbilder på Ian Curtis och då blev det nästan lite blött i ögat faktiskt. Inte nog med det, sen körde dom "Love will tear us apart"! Herregud. Och så "Blue Monday" på det som sista låt. Gaah, så bra! 

 

Jag sammanstrålade med Ante och Rebecka utanför och kommenderade dom att kissa innan vi åkte hem för det skulle inte bli några stopp på vägen, utan nu var det plattan i mattan nonstop. Kalla mig kisspolisen.. Hemresan gick i ett huj. Rebecka somnade i baksätet och snarkade som en liten björn :) Ante och jag satt och fnissade i flera kilometer och Ante spelade in ljudet och skickade filen till hennes mobil som en liten surprise när hon vaknade, haha. 

 

Kul kväll! Mindre festligt att behöva vara på plats i syntolkstudion klockan åtta i morse. Men jag hade i alla fall sjungit upp mig ordentligt!