frodis

Igår var det hockeydags! Vi kunde konstatera att vi lyckats pricka in när det var familjedag på isstadion... Otroligt passande för Örebros mest barnvänliga tanter. Jaja, bara att gilla läget som i det här fallet betydde ungar överallt, ansiktsmålning, pysselhörna, fiskdamm och en maskot som lufsade runt. Nu visade det sig att det inte var barnen som skulle bli de stora störningsmomenten.

 

Jag hamnade bredvid en barnfamilj och bredvid Elisabeth satte sig tre farbröder. Innan matchen började rullade man ut röda mattan (som f ö var jätteskrynklig och inte särskilt majestätisk, haha) på isen och så uppmärksammades det att KIF Örebro kvalificerat sig för spel i Champions League. Laget klev ut på mattan och fick motta jubel från publiken. Med något undantag. Gubben bredvid E t ex. Han vägrade applådera och när dom fick en blomsterbukett av Örebro Hockey så tyckte han att det var slöseri, man kunde lagt pengarna på något bättre. Seriöst? Dom kom tvåa i damallsvenskan och är klara för Champions League - och han tycker inte dom ens är värda en applåd och lite blommor?? Redan där ville Elisabeth nita honom :) Sen började matchen. Växjö gjorde mål efter tre minuter så det var väl ingen lysande start precis. Efter fem minuter gick brandlarmet! Bara att utrymma. Det hade dock inte Elisabeths stolsgranne lust med. "Jag tänker inte gå ut" sa han och stod kvar på sin plats och blockerade vägen. Nähä, men brinn inne då gubbjävel! VI tänkte i alla fall gå ut, så vi fick liksom knuffa oss förbi. Herregud, vad är det att tjafsa om liksom? Det var inte särskilt festligt att stå ute på parkeringen och frysa, men om alla bara masar sig ut fort så brandkåren kan kolla läget så kan vi ju gå in sen igen och matchen kan fortsätta. Gah.

 

Matchen fortsatte och gubbstrutten var i extas. Han buad åt ALLT. Verkligen allt. Han såg inte siffrorna på jumbotronen, det fick han fråga sin kompis om, men likförbannat såg han att domaren i andra änden av isen dömde fel. Jorå... En minut innan varje periodpaus pep han iväg, då var det bråttom till baren och svepa öl. Jag kan inte riktigt förstå det där, det är ju jätteomysigt, men alla är vi olika.

 

Snett bakom mig satt en farbror som var mer enformig än en papegoja. "Kom igen nu Örebro" utbrast han sådär var femtonde sekund. Han satt i någon slags vinkel som gjorde att jag hörde precis allt han sa jättetydligt, jag hörde honom bättre än jag hörde Elisabeth som satt bredvid. Det var vansinnigt störigt eftersom det var enformigt och inte gick att filtrera bort. Jag höll på att bli galen efter en kvart. När andra perioden skulle börja - jamen då hade han väl köpt en jävla chipspåse så han satt och käkade chips så det prasslade och knastrade i hela huvudet på mig *skrattar förtvivlat* Vilket spektakel! Och här trodde vi att vi skulle vara de värsta huliganerna på familjedagen. Nä men allvarligt, gnällgubben var inte alls trevlig. Han vrålade som en idiot hela tiden och jag tror inte han hade varit nöjd om Örebro så vunnit med 35-0. Elisabeth var helt lomhörd efteråt och i mitt huvud ringde "Kom igen nu Örebro" som ett mantra.

 

Vi gick till Pitchers för att ta en öl. Där var det totalt proppfullt med folk, men vi fick ett bord och satt och babblade ett par timmar. När jag stod i baren var det ett par killar i 25-årsåldern eller liknande som, hahaha, beställde "två stycken groggar". Bartendern blev lite förvirrad av denna minst sagt ospecifika beställning och visste inte vad han skulle göra. Jag tänkte busa lite med killarna och lura dom att beställa något äckligt och ohippt så jag sa åt dom att ta en Pina Colada. Den ena killen bara stirrade på mig och utbrast "Nejmen fy! Hur gammal är DU egentligen??" Jahopp, man tackar ödmjukast... Snacka om megafail. Här försöker man busa och skoja lite och så bara exploderar det i ansiktet på en. *fnys*

 

Innan jag tog taxi hem så poppade jag in på Burger King för att köpa med mig lite mat. Framför mig stod en salongsberusad yngling som velade om han skulle testa någon burgare som tydligen skulle vara lite spicy. "Hur hot är den på en skala 1-27?" frågade han tjejen i kassan, som tyckte det var svårt att gradera. Just skalan 1-27 kanske hon inte använde så ofta, hahaha!

 

Det blev en riktig dårlördag, som började redan på förmiddagen då jag var och handlade på Marieberg. Vid Akademibokhandeln satt Per Herrey och signerade böcker som hade en tecknad älg på framsidan! På bordet stod hans gyllene skor i en glasbur. Totalt bisarr syn! Jag blev så paff att jag inte ens kom mig för att ta en bild.

 

Dårlördag som sagt, men väldigt kul. Jag behöver mer sånt! (och det här lär jag väl få äta upp)