frodis

Två i alla fall. Stod på mässa torsdag och lördag förra veckan. Helt själv, jag basade över montern på egen hand. Med tanke på att jag aldrig stått på mässa tidigare så tycker jag faktiskt att det var ganska bra jobbat! På torsdagen var det Örebro kommun som ordnade Anhörigdag som en del av deras seniorfestival som pågick hela veckan. Det var roligt, tröttsamt, kallt och emellanåt underhållande. Det var ingen stor tillställning men jag pratade med en hel del folk och alla var positiva till det här med taltidningar. Som sig bör på mässa hade jag en skål med godis på bordet. Alltså folk.... Vanligaste frågan första halvtimmen var "Är det lakrits?". Nej, det är mintchoklad. "Mint och choklad, näää det är ingen kombination jag gillar..". Men nähä, då får du väl gå och plundra någon annans godisskål då... *suck*  Men dom flesta var trevliga.

 

Två föreläsningar fick vi också, först en tjej som berättade om hur det är att vara ung och anhörig. Hennes pappa fick alzheimers när hon bara var tio år. Sen fick vi lyssna på Hasse Brontén från "Parlamentet" i TV4 bland annat. Jag hade ingen aning om vem det var eftersom jag aldrig ser det programmet, men han var jättebra! Humor blandat med allvar. Han pratade om sin pappa som var bipolär och lite om hur det fortfarande är lite skämsigt med psykiska sjukdomar. Temat var "Vem är det som är knäpp egentligen" och då drog han upp flera exempel på beteende som anses vara helt normalt men som vid närmare granskning ju är rätt flängt. Jag skrattade så jag kiknade, det var hög igenkänningsfaktor.

 

I lördags var det avslutning på seniorveckan och det var stor mässa i tre våningar på Conventum. Det började lagom rörigt. Jag skulle ha med tidningar, papperstidningar alltså, att ha i ett ställ bredvid mitt bord och så fick folk ta. Problemet var bara att inga tidningar levererats när jag kom för att göra i ordning. Dom hade levererats till fel ställe.... Jag anade det så jag knatade iväg och kollade, och mycket riktigt. Resultatet var ju då att förbipasserande öppnat packen och rivit åt sig tidningar, så det gick inte att bära i buntbanden och omslagsplasten utan jag fick kånka skiten i famnen. Det tråkiga med att representera en tidning är ju att man får klä skott för precis ALLT som är fel, oavsett om man som jag inte har ett endaste dugg med saken att göra och heller inte kan åtgärda det. Man blir någon slags klagomur och det är inte särskilt kul. "Jag gillar inte den här rubriken" var det en man som sa och slängde fram tidningen på bordet. Tja, jag vet liksom inte vad jag ska säga om det. Det var dessutom ett CITAT av Stefan Löfven men visst, jag ska säga åt honom att sluta prata strunt. Och så, hahahaha, alla som kollade på tidningsstället och bara "Är det dagens tidning?". Jamen självklart är det dagens tidning, inte sjutton står man väl och delar ut gamla tidningar. "Nä den har jag redan läst". *asg* Ja jag är hemskt ledsen, men det blev lite snoig i morse så jag hann inte damma av spåkulan och knåpa ihop morgondagens tidning.

 

Sen blev det nästan lite bråk vid min monter! En gubbe gnällde på mig att det var för mycket annonser i tidningen, hälften vore nog skulle jag hälsa tyckte han. Jag förklarade att utan annonser blir det ingen tidning, om han nu inte var beredd att betala det dubbla minst, men det lyssnade han inte på. Jag fick medhåll av en liten dam med rollator, hon tyckte inte det var för mycket annonser och menade att det var självklart att man måste ha det i tidningen. "Men då bor du inte mitt i stan" sa gubben, som om DET spelade någon roll. "Det gör jag visst!" sa damen, men det ville han inte heller lyssna på, utan han pratade över huvudet på henne hela tiden och tjafsade vidare. "Det är på norrcity det händer!" sa han och gick iväg. Damen greppade ilsket sin rollator, tittade på mig och utbrast "FY för gnälliga gubbar!" och så knatade hon vidare. *asg* Bästa tanten!

 

Som vanligt var folk klipp tokiga över gratisgrejer. Jag såg hur en del gick från monter till monter och roffade åt sig, grabbnävar med godis, plåster, reflexer, sadelskydd, tandborstar och vad som nu erbjöds. Klart man får ta när det bjuds, det gör jag med, men lite hyfs och fason har man väl? En del hejade inte ens utan hade ögonen i bordshöjd och scannade av vad det fanns för grejer att ta. Jag tycker det är ohyfsat, så jag lutade mig fram och sa ett jätteglatt "Hej hej!". Ibland var det så folk hoppade till, jag var liksom osynlig där jag stod. Så gott folk, är ni på mässa och tar gratisgrejer - bemöda er med att i alla fall säga hej till personen som står i montern! Ni behöver inte köpa något eller ens prata och fråga, men heja kan man banne mig kosta på sig.

 

Det var i alla fall roligt och en bra erfarenhet, även om jag trodde fötterna skulle rasa av mot slutet av dagen.