Bollywooddans med The Knife

I fredags stack Elisabeth och jag till huvudstaden för konsert med The Knife. Det är ju alltid ett äventyr när tanterna ska åka till storstan, men det gick bra! Jag hade erbjudit mig att köra eftersom jag kände att jag behövde övningsköra tills jag ska åka upp själv om ett par veckor och se Morrissey. Planen var att parkera i Tele2 Arenas parkeringshus eftersom vi hittade så bra dit när vi skulle på Avicii, och det gjorde vi nu också. Sen käkade vi mat på ett texmexställe innan det var dags att knata till Globenannexet. Det är en ny konsertarena för mig, jag har inte varit där innan.
 
 
Discokula i taket!! Men jag tycker nog att kristallkronorna på Berns var tjusigare.
 
På golvet var det heltäckningsmatta och folk satt som på dagis eller festival, så det var väl bara att ta seden dit man kommer och sätta sig ner.
 
 
Asjobbig belysning på golvet var det, något slags fladdrande ljus som gjorde att det kändes nästan som man var ute på sjön. Jag blir aldrig åksjuk, men däremot har jag inga sjömansben alls så jag blev lite yr i mössan faktiskt.
 
Som "förband" blev det aerobics! Det var ju lite...alternativt. Publiken var duktig och engagerade sig i  instruktören där hon stod på scenen och skrek. Vi orkade vara hurtiga ett tag, sen blev det lite tjatigt.
 
Tyvärr var hela konserten ganska tjatig. Det blev lite för mycket performance över det hela tycker jag. Jag räknade till 11 personer på scenen och det dansades och hoppades och struttades runt i diverse konstig koreografi.
 
 
Alla sjöng, spelade och dansade och såg likadana ut så för en oinvigd som mig var det stört omöjligt att veta vilka som var duon och vilka som var utfyllnad. Ibland mimades det dessutom till förinspelad sång och det gillar jag inte alls!
 
Vi var inte särskilt i imponerade efteråt, men det var kul att ha sett dom! Det är ju ett kultband s a s. Sen skulle vi hem. Efter Avicii var det ju totalt trafikkaos och vi förflyttade oss 30 meter på en timme. Det var LITE annan ruljangs nu kan man säga! Haha, helt öde i parkeringshuset och det var bara att börna ut i full fart. I E-tuna skulle vi ta drickapaus (vi var dötörstiga redan när vi satte oss i bilen hem men vågade inte svänga av någonstans av rädsla för att inte hitta tillbaka till motorvägen igen) och jag tog en alternativ väg för att visa Elisabeth åt vilket håll Hagnesta Hill ligger. "Däråt" sa jag och pekade ut i beckmörkret. E var sjukt impad :) Nästa lektion i "Viktiga landmärken i Kentland" blir väl att åka förbi S:t Eskil och visa var Grönan stod.  
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0