Manics på Berns
Igår var det konsertdags igen! Manic Street Preachers på Berns i Stockholm. Elisabeth och jag åkte dit, i vanlig ordning med två pappers-gps'er. Det gick som smort! När vi var på väg in i Stockholm satt vi och katade oss och kastade glåpord åt de andra bilisterna och gjorde coola Avicii-moves. Det gäller att passa på liksom, vi visste ju att om tio minuter skulle vi sitta och paniskt läsa skyltar och slita i våra vägbeskrivningar :) En pytteliten felkörning bara, annars gick det som geschwind. Det kryllar ju inte av parkeringsplatser kring Berns och vi är inte direkt några ess när det gäller fickparkering heller, så vi ställde oss en bit bort och fick en uppfriskande promenad i vårregnet. Hrmmm... Lite vilse gick vi också och mitt tålamod var väl i fotknölshöjd ungefär. Till slut hittade vi, och slängde i oss lite käk på Max innan vi gick in på Berns. Vi trodde vi skulle vara först men det strömmade till rätt bra med folk. Elisabeth ville ha lite kaffe så vi gick in på den asiatiska restaurangen. Där såg vi en kändis! Jojo, fattas bara när man åker på rockkonsert. "Jag ser en kändis!" viskade E när vid stod vid bar/kaffedisken. Spännande, vem kunde det vara? Någon av Kent-killarna? Robyn? Nej, det var *trumvirvel* Claes Elfsberg! *skrattar högt* Nu var det väldigt flådigt och fancy på den där restaurangen så det var inte direkt läge att börja flamsa och häppa och ta kort och ha sig.
Berns är en väldigt fin lokal måste jag säga.
Vi träffade Jenny också. Jag såg henne men hon stod och tittade åt ett annat håll, så jag busade lite och hoppade fram och hojtade "TA-DAA!!", varpå Jenny gallskrek, höll på att hälla rödvin över hela sig och fick hjärtklappning en halvtimme :) Hahaha, förlåt...
Det var ett förband som jag aldrig hört talas om. Jag minns inte ens vad de hette, något med Public Service tror jag. De var bra. De lät som en blandning mellan Manics och Kraftwerk, hur bisarrt det än kanske verkar. Men fyra-fem låtar hade räckt, det blev lite enformigt efter ett tag.
Manics rivstartade på bästa sätt med "Motorcycle emptiness", min favorit! Konserten var skitbra med lagom blandning av gammalt och nytt. Fantastisk allsång till "The everlasting". Möjligen saknade jag "La tristesse durera" och "Anthem for a lost cause", men annars fick jag höra alla låtar jag ville.
När jag såg dom på PiP för ett par år sedan imponerades jag av att James Dean Bradfield sjöng så jävla bra live, och det gjorde jag nu med. Han låter nästan bättre live än på skiva och det känns ju rätt ovanligt.
Det var fullsatt och trångt och vaarmt. Jag var törstig redan innan förbandet slutat och när konserten var slut kändes det som jag svalt ett sandpapper. Vi skyndade att hämta jackorna och sen ilade vi till Max (igen) för att köpa lite dryck. Suck... Akta er för Max som ligger i närheten av Berns. Make till långsam och sölig personal har jag aldrig varit med om!
Det var inte så mycket trafik på hemresan så tyvärr fanns det inte så många bilister att kaxa med. Vi som körde rätt och allt! Jaja.
En mycket bra kväll!
Kommentarer
Trackback
