Shout it loud - kan du fethaja
En minst sagt udda lördag blev det! Först var det premiär för Knotas Kiss-tributeband att spela på Ritz. Det är ju verkligen inte min musik alls, men man vill ju supporta sina vänner och se vad i allsindar de skulle hitta på med smink och bomber och granater. Sen visste jag att det skulle komma en hel del folk från förra jobbet, en del som jag inte träffat på flera år, så det såg jag fram emot. Elisabeth och jag började med en cider på O'Learys uteservering. Hallå, uteservering! Äntligen! När vi kom till Ritz han vi inte mer än komma innanför dörren innan vi träffade gamla kollegor till höger och vänster. Superkul! Jag ska väl inte säga att jag lyssnade skitnoga på bandet, men jag både skrålade med och dansade gubbdisco :)
Efter konserten drog vi igång dansgolvet. Det var rena personalfesten, nästan som förr i tiden. Otroligt roligt att prata med gamla kollegor som jag faktiskt inte alls umgåtts med tidigare, knappt pratat med. Roligast var när L berättade att han stagedivat till M. A. Numminen på Hultsfred för ett antal år sedan - och ingen tog emot honom! Jag dog nästan av skratt, det var bland det coolaste jag hört någonsin så jag skrek "I love you!". Vilket man ju gör bara sådär till folk man inte känner... Ja, tant var en smula på kanelen, det ska erkännas. Men hallå, jag är synthpoppare och skulle lyssna på Kiss - då behöver jag lite eldsvatten. Sjukt kul var det i alla fall. När våra kollegor började troppa av en efter en så tyckte vi att det var dags för lokalbyte. Vägg i vägg med Ritz är Nivå, där E och jag var efter Hives-konserten för ett drygt år sedan. Det är enda gången, det var hillbillykalas då och vi har inte varit där något mer. Delvis beroende på deras livsfarliga entré som är så brant att man riskerar att störta huvudstupa rätt in i garderoben. Nu är det tydligen gayklubb fick vi veta. Träffade Daniel utanför, som jag heller inte sett på evigheter. Hursom, vi knallade in på Nivå och så dansade vi där resten av natten. Väl hemma lyckades jag vurpa och stå på öronen i klädkammaren..
Jag var inte jättepigg igår men det var ingen större fara. Men poff sa det så slog träningsvärken till, vojvoj. Janne fotade konserten och tydligen hade han tagit bilder på dansgolvet efteråt. Hrmmm, han antydde att det hade varit rätt bra drag på mig och att han hade fått några bra bilder, haha. Oj så intressant, han kanske lyckades föreviga när jag försökte hångla upp Lisa!
Hårdrockskonsert och gayklubb - inte den typiska lördagen för mig. Men jävlar vad kul det var!
Filmtajm!
Det blev en mittemellan-omgång den här gången.
Gravity - den här filmen hade jag aldrig sett om det inte var för att den p g a Oscarsgalan hamnade på min måste-lista. Det märktes ibland att den var gjord för 3D, men det var inte så det störde alls. Den funkade lika bra på min tjock-tv utan finesser. Jag är inte mycket för rymdfilmer men den var bra! Spännande och välgjord och med mycket klaustrofobikänslor. George Clooney i astronautdräkt var väl ingen höjdare dock. Han såg precis ut som Buzz Lightyear i Toy story! Jag skrattade högt. Jag är inte helt nöjd med slutet men i övrigt var den bra.
Jag kallas Ernesto - (tror jag den hette) en sån där typisk film som jag gillar, som baseras på verkliga människor och verkliga händelser. Spännande och lite sorglig.
Gudar och människor - ytterligare en film som baseras på verkliga händelser. Den här var dock lite för segt berättad, och med ett lite för abrupt slut. Där hade man velat veta lite mer. Men den var intressant, även om det sega tempot gjorde att den kändes väldigt lång.
Blue Jasmine - Cate Blanchett är en av mina favoriter och hon är jättebra här. Hon förtjänade sin guldgubbe. Men i övrigt...nja. Den var sådär tycker jag. Inte heller här är jag nöjd med slutet. Gedigna skådespelarinsatser, som det är för det mesta i Woody Allens filmer.
Sen försökte jag även se Tolkien-filmerna som gick på tv i påskas. Det gick som vanligt - jag tvärsomnade. Men dom är ju så tråååkiga! Regn och lera och hober och bober och orcher och dorcher och Faramir och Boromir och allt vad det nu är. Nej, inte min kopp av te konstaterade jag för vilken gång i ordningen vet jag inte.
World domination, here I come!
Kolla kolla kolla!
Wohoo, nu jävlar! Jag känner mig helt berusad av denna möjlighet att påverka. Tengil och Kim Jong-Un - eat your hearts out, nu ska tant rösta!
You can't change the world
But you can change the facts
And when you change the facts
You change points of view
If you change points of view
You may change a vote
And when you change a vote
You may change the world
("New dress / Depeche Mode)
Man ska aldrig förminska sin makt liksom. *host*
Små söta saker
När jag var hemma hos föräldrarna innan jag åkte till London så fick jag middag och en födelsedagspresent. Jag samlar på elefanter och mamma brukar försöka hitta någon elefant när hon är ute och reser, så i samlingen har jag elefanter från Bali, Thailand, Madrid, Kroatien, Krakow och alla möjliga ställen. Senaste tillskottet är de här:
De kommer inte direkt från något exotiskt resmål, de hittade mamma på Pingstkyrkan när hon var där och lämnade grejer i deras second hand-butik. Fem kronor styck kostade dom, så morsan spenderade hela tio spänn på en present till sin förstfödda och tillika enda barn! Vi skrattade lite åt det först för det lät ju lite futtigt. Men än sen då? Det var ju för ett gott ändamål och jag blev jätteglad. Win-win! Allt måste inte vara dyrt för att vara bra.
När jag handlad på Read the label fick jag också små söta saker. Förutom att tvålarna jag köpte slogs in med papper och snöre och grejer, så stansade försäljaren ut dom här små tvålarna och stoppade ner dom i min påse.
Jätterart! Men dom är ju på tok för små och söta för att användas, så jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dom. Dom får nog ligga i badrumsskåpet och lukta gott.
Amazing Alf
Nu har jag snart återhämtat mig efter den korta men intensiva trippen till London. Annelie blev tyvärr jättesjuk och fick lämna återbud, det var verkligen astrist! Jag fick styra om logistiken lite och åkte upp till Jenny och Niklas i tisdags kväll för att sova över där (efter att jag mellanlandat i hemmahooden och fått födelsedagsmiddag av päronen). Kul att träffa Niklas som jag inte träffat innan, och kul att se hur dom bor. Konstaterade att deras ena katt, Moa, är en miniversion av mig. När vi skulle gå och lägga oss hördes det konstiga ljud. Klonk-klonk-klonk sa det, så kom Moa rusandes helt förskräckt med en kikare hängandes i munnen! Hon hade lyckats med konststycket att fastna med en tand i en kikare! Jag är sjukt imponerad, det är ju precis såna saker jag lyckas med.
Tidig uppstigning och vi fick skrapa rutorna på bilen (eller, husfolket skrapade och jag satt i bilen) innan vi kunde åka till Arlanda. Svinkallt var det! På Arlanda blev det frukost innan vi klev på planet. Kan bara rekommendera British Airways! Sköna säten, bra med benutrymme och så bjöd dom på frukost! Man behövde inte ens betala för drickat. Jag hade tänkt sova lite på planet, men helt otippat satt vi och babblade hela tiden i princip :) Vi landade på London City, en ny flygplats för mig. Den var pytteliten i jämförelse med de andra London-flygplatserna och vi fick vårat bagage på ett par minuter. Sen köpte vi våra oystercards, hoppade på snabbtåget till Bank, bytte till tunnelbanan och svipp så var vi framme. Det gick så jäkla snabbt! Vi bodde i Earls Court, där Elisabeth och jag bodde när vi var på OS fast på ett annat hotell, så jag visste precis vilken gata vi skulle till. Vi hittade till hotellet, trodde vi, och gick in. Ingen reception... Hundra grader varmt var det där inne dessutom. Receptionen låg vid en annan ingång såg vi på en skylt så vi fick leta oss vidare innan vi hittade rätt. När jag bokade resan bestämde jag mig först för ett annat hotell på samma gata, men så såg jag att det här var lite billigare och tog det i stället. Billigare hotell = mer pengar till skoj, tänkte jag. När allt var bokat och betalt kollade jag på Tripadvisor och insåg med viss förskräckelse att det var ett riktigt råtthål vi skulle bo i. Skitpinsamt, men jag hade förvarnat Jenny om att alla på Tripadvisor avrådde från att bo här. Vi ska ju knappt vara där, tänkte vi. Håhåjaja. När vi kom så var vi som sagt lite tidiga, så vi bad att få lämna av vårat bagage och komma tillbaka senare. Det går bra, sa killen i receptionen, ta hissen ner i frukostrummet. Ehm, mjaha.. Vi fick åka ner till frukostrummet och ställa våra väskor där. Lite märkligt kanske, men men... Sen var det dags för shoppiiiiiing!! Vi började med en andra (eller tredje om man ska vara petig) frukost på Greggs, mitt och E's frukosthak på OS. Sen åkte vi till Oxford Street och spenderade hela dagen där. Den är ju rätt lång om man säger så... Solen strålade och jag fick spendera ett helt pund på nya solbrillor på Primarkt. Vi shoppade och shoppade. Vi fyndade på Primarkt, höll på att få andnöd av all parfym på Selfridges och käkade lunch på Debenhamns. Tror jag, vi kan ha käkat på något annat ställe, jag minns inte så noga. En tradition i London är ju lunchöl (jomen för mig är det en tradition sedan OS!), och den intogs i solen på The Lamb and the Flag. Helt underbart!
Vi var ute och gick i över fyra timmar innan vi begav oss tillbaka till hotellet för att checka in. I receptionen var det.. en smula rörigt... De hade fått någon form av leverans så det var gigantiska kartonger överallt och så ett gäng ryssar som försökte boka rum. Vi fick sätta oss i trappan och vänta. När ryssarna efter mycket om och men lyckats få ett rum och skulle tacka för sig, sa en av männen "Kan du göra mig en sista tjänst?" till tjejen i receptionen, "Kan du le?". Gud vilken pinsam gubbe, tyckte vi och himlade med ögonen. Men sen förstod vi hans poäng. Herregud vilken icke-service minded personal! Vi fick vår rumsnyckel, sen höll receptionisten ett väl inövat tal om vad som ingick och vilka tider som gällde. Jenny försökte bryta in med att be om nyckeln till frukostrummet för att hämta vårt bagage, men då var det nästan så receptionistbruden höll upp ett finger åt henne, här skulle vi inte komma och avbryta minsann! Så jäkla oproffsigt. Vi baxade upp oss till rummet. Alltså, engelsmännen och deras jävla branddörrar! Skulle man in på vårat våningsplan fick man dra i några slags... medeltida spjutspetsar....
Jättepraktiskt. Vi höll på att smälla av när vi kom in på rummet. Vi hade ju bokat ett trippelrum och hur vi hade burit oss åt om vi faktiskt varit tre personer vet jag inte, nu kunde vi använda den tredje sängen till att ha våra väskor på. Det var så litet! Och, hahaha, så jäkla sjabbigt! Enligt en liten broschyr på ett bord var hotellet nyrenoverat. Det framgick dock inte när, så det kan ju ha varit för 45 år sedan. Det är ju en definitionsfråga! Håll i hatten nu.
Mögel under fönstren. Det var noll ventilation så det blev jättevarmt och fuktigt.
Gardinerna på svaj. Shabby chic utan det där chica inslaget kan man säga.
Och världens minsta handfat! Det blev rena swimmingpoolen där inne när jag tvättade ansiktet, hela golvet blev ett sjöslag efter en halv minut. I duschkabinen saknades det en skruv i ett handtag, så det kändes som man höll på att riva hela bygget när man skulle stänga. Man fick liksom fösa ihop de olika skjutdörrsektionerna utan att dra i handtaget, och tvålarna var så små att vi inte vågade använda dom av risk för att de skulle försvinna i någon kroppsöppning.. Haha, sköljmedel var inget de nyttjade på det här stället. Handdukarna var stenhårda så det blev kroppspeeling när man torkade sig. Vad göra liksom, det var bara att skratta åt eländet. Sängarna var i alla fall sköna. Det är väl det som inte var undermåligt på det här stället. Oxford Hotels Earls Court, lägg det på minnet och stay away!
Efter den tidiga uppstigningen och shoppingbonanzan var vi rätt trötta, så vi la oss på våra små men sköna sängar och kollade lite på tv. "Jag skulle kunna tänka mig att blunda lite" sa jag, och det tyckte Jenny lät som en bra idé. Hoppsan hejsan så vaknade vi och då var klockan sju på kvällen! Tupplur ftw :) Vi fräschade upp oss och gick och käkade på en italiensk restaurang, Zizzi. Det var kanon, jag åt den bästa carbonaran ever. Vi satt där ett bra tag och gaggade. Sen gick vi till ena kvarterspuben och drack öl och kollade på fotboll. Fotbollen var inte planerad, men när vi såg att de visade PSG-Chelsea slank vi in där för att heja på Zlatan och reta upp lite engelska huliganer :) Nu spelade inte Zlatan så vi fick inte vara patrioter, men vi hade trevligt ändå. Toksnygg bartender hade de, han kan inte ha jobbat där när Elisabeth och jag var där för det hade jag garanterat kommit ihåg :) Det jobbade även en galet trevlig tjej där, som var jättekunnig om öl. Jenny är något av en ölfantast så de diskuterade olika sorter och Jenny fick provsmaka, medan jag blev bjuden på lime av hottien :) Supertrevlig kväll!
På torsdagen hade vi, förutom konserten på kvällen, bara en sak inplanerad - Camden! Vi var uppe rätt tidigt för att vara där innan den värsta rusningen. Nu var vi så vansinnigt raska och effektiva att en del affärer knappt hunnit öppna när vi kom :) Jag hade spanat in en hel del grejer på Camden Locks hemsida och två ställen var absolut nödvändiga - Out to lunch och Read the label. Jag hittade båda två ganska snabbt. Read the label säljer handgjord tvål etc utan en massa syntetiska tillsatser och annat skit. Sånt sponsrar jag gärna! Plus att det är roliga saker att ha och bra presenter. Jag köpte ett par tvålar och en handkräm. Tvålarna har jag inte bestämt om jag ska ha själv eller ge bort, men handkrämen har jag provat och den är heeeelt suverän! Out to lunch gör smycken av gamla teknikprylar och där köpte jag ringar och örhängen. Jag kunde ha köpt minst dubbelt så mycket, men jag ville inte spendera halva reskassan på ett ställe. Gaah så mycket coola grejer dom hade!
Det tog verkligen flera timmar att beta av Camden, precis enligt planen. Sen var det bara att göra sig i ordning för kvällen. Vi var inte jättehungriga utan gick till puben först. Sen blev det att vi blev kvar där (av någon anledning, jättemärkligt verkligen! *s*) och käkade där. En kille tyckte jag var fin i håret och höll på att svimma när jag sa att det bara tog ungefär två minuter att fixa i ordning :) Han frågade lite om det ena och det andra, sen bara "Är ni två ett par?". Hahahaha! Nej det är vi inte... Vi var inte på puben så länge, för sen bar det av mot Royal Albert Hall och konsert!
Otroligt stilig lokal, både utvändigt och invändigt.
Skitbra platser hade vi. Det var en kille som var förband, Alex Cornish hette han. Han var riktigt bra och framför allt väldigt rolig! Men trots allt var det inte honom vi var där för utan för the amazing Alison Moyet. Herrejävlar vad bra hon äääär! Hon blandade nytt med gammalt och det var helt fantastiskt!
Sjuk jävla pipa har hon och så är hon fantastiskt rolig! Helt übercharmig människa, vi blev helt kära i henne. Vi fick höra flera Yazoo-låtar, bland annat "Situation" och så avslutades hela konserten med "Don't go". Snacka om dansparty!
Efter konserten skulle vi självklart köpa t-shirts och vid försäljningsstället skulle även Alex sälja sina skivor och signera. Jag hade tänkt köpa en skiva bara för att jag tyckte han var så kul, sånt sponsrar jag gärna, men faktiskt var skivorna slutsålda. Heja publiken, det var bra! Ett par äldre damer var jätteklängiga på honom, det var så sjukt pinsamt! En dam i leopardmönstrad hatt gjorde värsta obscena inviten och då dog vi nästan av skratt och jag sa till Jenny att om jag någonsin gör något sådant så måste hon skjuta mig.
Vi kom "hem" lagom när puben snart skulle stänga så vi orkade inte gå in utan knatade direkt till hotellet och började packa så smått. Det var "Mord i sinnet" på tv och eftersom vi båda gillar den serien och Robson Green lät vi det var på. Lagom när det nästan var slut på den jättespännande serien så slogs tv'n av! Då var klockan nämligen midnatt och då var det tack och gonatt! Hahahahaha, som om vi bodde på något jäkla ålderdomshem. Eller i finkan för den delen. Jaha, bara att lyda och sova...
Vårat flyg skulle inte gå förrän på eftermiddagen så vi hade några timmar på oss. Vi checkade ut och bad att få lämna kvar vårat bagage. Jodå, det gick bra. Men inte i frukostrummet den här gången, utan i bagagerummet. Det multifunktionella bagagerummet visade sig även vara serverrum med sladdar och teknik och allt möjligt skit huller om buller.
Vi stack ut på stan för lite shopping men var faktiskt rätt mätta på det, så det blev ingen lång runda. Då var vi helt wild and crazy och testade att åka buss! Vi hade ju tid på oss att åka fel :) Givetvis satte vi oss på ovanvåningen, längst fram. Är man tantturist så är man!
Vi åkte inte ett dugg fel och jag fick även trycka på pling-knappen, yey! :)
Sen drog vi till Heathrow och hängde där ett par timmar och försökte spendera våra sista slantar. Hemresan var rätt dryg för jag var så jävla trött. Halv ett på natten var jag i Eskilstuna och klockan ett låg jag i sängen hos mamma och pappa, helt slut.
Kort men intensiv resa, och SÅ jäkla bra! Hotellet lämnade ju en del att önska, men det var bara att skratta åt. Vi har shoppat, druckit god öl, fikat, babblat, skrattat och inte minst dansat till Alison Moyet.
Överlyckliga synthpoppare på Royal Albert Hall! :)
