frodis

Midsommar var en blandad helg. På själva midsommaraftonen var jag hemma och käkade jordgubbar och städade. Skitfestligt, men sen jag kom hem från Köpenhamn har jag jobbat varenda kväll så det var både skönt och välbehövligt med hemmapyssel. Det var ju inte direkt någon trängsel i tvättstugan..

 

På midsommardagen bev det fotboll och utgång med Elisabeth. Italien - Brasilien i för-VM, frågan var ju vilka vi skulle hålla på. Laguppställningen fick avgöra som vanligt. Italien hade inte med hästsvanshottien Federico Balzaretti tyvärr. Claudio Marchisio var visserligen med, men han kan inte bära ett helt lag. Speciellt inte när han ställs mot brassarna som har HULK i laget! Bästa namnet ever, följaktligen höll vi på dom. Sen är det ju det här med åldern på fotbollsspelare... I Italiens mål stod Gigi Buffon, precis som han gjort sedan Hjälmarn brann. Det visste vi ju... Men bara för skojs skull kollade på Wikipedia. Jag trodde tant E skulle få en stroke när hon såg att farbror Buffon är yngre än mig. Men man ska inte tro på allt som står på nätet! Farbror Buffon har ju varit med i evigheters evigheter, Elisabeth gick så långt att hon trodde att det var han som dödade Julius Ceasar. "Skylla på Brutus. USCH! Fy din fuling!" röt hon och hötte med pekfingret åt farbror Buffon. *skrattar* Hursom, sen blev det ett par byten i lagen. Hulk byttes ut! Alltså, ska man byta ut Hulk lär man ju sätta in typ Batman eller Godzilla eller Wolverine, inte nån som heter Fernando! Samtidigt så fick italienarna in nån som hette Diamanti så då bytte vi och höll på dom. Som sagt - ingen ska säga att vi är medgångssupportrar!

 

Efter matchen drog vi ner på stan. Det var inte så jättemånga ställen som var öppna, så vi hamnade på Satins uteservering där vi höjde medelåldern ett snäpp... Jag kände mig som en gammal moralkärring där jag satt och himlade med ögonen åt ungdomarnas oväsen och klädsel. Men faktiskt, jag blir lite orolig när jag ser hur en del tjejer ser ut. Tajta klänningar som når precis nedanför skinkorna och inte en centimeter till, och så vinglar de runt på skyhöga klackar. Men men, jag är ju över 40, vad vet väl jag.. Vi stod inte ut länge utan knallade till Harrys. Där var det en del folk och lite billigare entré än vanligt. "Extrapris!" myste tanterna :) Hann inte mer än ut på uteplatsen så blev jag stoppad av en kille som högg tag i mig och utbrast "Men du, HÄR har vi ju nån! Punkare eller hårdrockare?". Ehm, excuse me?? Hamnade i en lång musikdiskussion som förde tankarna till mellanstadiets synthare vs hårdrockare-prat. Han var hårdrockare och tyckte absoluuut att jag skulle åka till Bråvalla i helgen för att kolla in Rammstein för något bättre skulle jag då aldrig få se. Jag å andra sidan tyckte att han skulle pallra sig till Globen i morgon och se Depeche för något bättre skulle han då aldrig få se. Mitt i diskussionen ringde hans telefon, det var en kompis. "Kan inte du svara?" frågade han och jag tyckte att det kunde jag väl. Hann dock inte svara innan kompisen la på. Någon minut senare kom en annan kompis och sa att den som ringde hade blivit utslängd! Det var därför han ringde min hårdrocksvän. Kraken, och där står vi och bara flamsar.

 

Sen tyckte min hårdrocksvän att vi skulle dansa så då var vi lydiga tanter och följde med upp på dansgolvet. Dansa var väl en definitionsfråga, min hårdrocksvän stod mest och stampade lite i otakt. Han ville nog mest hänga med oss bara :) Sen, hahaha, blev det så roligt. På dansgolvet dök det upp en tjej som väl var ungefär min antites - hon var jättekort, tjock (oh well, större än mig då.), hade jättelångt hår och ENORMA bröst. Trodde min hårdrocksvän skulle svimma, man såg hur reptilhjärnan tog över och bara skrek "boooooobies!!" och han lallade iväg efter henne. Jag hade inte blivit förvånad om han hållt armarna framför sig som en zombie. Vi höll på att skratta ihjäl oss. Killar alltså, så sjukt enkelspåriga och förutsägbara *asg* Vi fortsatte dansa och då fick jag en svans! En kille som dansade bakom mig och gjorde precis som jag - fast en halvtakt efter. Jag märkte ju att jag hade nån bakom mig men såg ingenting, det var som att ha en mygga i sovrummet - man vet att den är där men ser den inte. Kalla mig Lucky Luke liksom, snabbare än min egen skugga. Elisabeth skrek av skratt och jag fattade ingenting. E försökte rädda mig genom att styra runt mig lite, men han svansade efter tills vi dansade rätt in i någon gubbklubb som hojtade "åh hurraaa" när vi kom stuffandes. Då var det läge att avlägsna sig och gå ut och ta lite luft. Jamen då kommer det väl en ordningsvakt som ser ut precis som fotbollsspelaren Hulk! Tanterna bröt ihop i en soffa och skrattade så de nästan dog.

 

Skitrolig dårkväll, precis som vanligt. Och i helgen ska jag leka med Pernilla! Får se om vi får till ett Dirty Dancing-dödslyft igen :)