frodis

Tisdag - ställa klockan för att gå till tandläkaren

Onsdag - ställa klockan för att åka till bilprovningen

Torsdag - ställa klockan för att gå till tandläkaren igen

 

Hej och hå, det är så mycket glitter och glamour i mitt liv! Men men, nu är både jag och Opeln okejade för ett år framåt. Det var inte jag som fick omdömet "det kunde inte vara bättre!" dock. Hrmmm..

 

 

Det är ingen hejd på biljettköpandet, nu blir det snart till att införa köpstopp. Nästa helg ska jag och Elisabeth se Hives. Dom biljetterna köpte vi redan i höstas. Sen råkade jag av en slump se att Danny Bhoy kommer till Örebro dagen innan, och kollade upp det. Har ingen som helst koll på honom men vet att Emelie pratat om att hon gillar honom och det jag såg på Konserthusets hemsida gillade jag. Inte var det särskilt dyrt heller, så jag frågade E om hon ville följa med, vilket hon ville. Skojigheter två dagar i rad - det blir mycket för tanterna :) I samma veva såg jag även att Jonas Gardell kommer till stan i april. Tänkte att det kan vara en bra present till mamma, och hon ville givetvis gå på det. Pjuh! Nu är det någon rolighet inplanerad varje månad fram till sensommaren. Förutom maj, där är det en glugg. Kanske får bli lite hockey-vm i Globen! Roliga evenemang verkar vara temat för 2013. Inte mig emot.

 

 

Jag älskar sommaren, men när det är sol och några minusgrader, snön gnistrar och hundarna är glada - då känns vintern helt okej faktiskt!

 

Igår tillkännagavs nomineringarna för årets Oscarsgala, och jag inser att jag har en hektisk filmvår framför mig. Flera intressanta filmer, och flera favoriter som blev nominerade. Nu har jag ju naturligtvis inte sett alla filmer, inte en enda faktiskt, eftersom de flesta inte ens haft sverigepremiär, men man kan ju hålla tummarna baserat på tidigare prestationer. Jättekul att tre av mina absoluta favoritskådisar är nominerade - Daniel Day-Lewis, Joaquin Phoenix och Philip Seymore Hoffman. I bästa manliga huvudroll vet jag inte vem jag ska hålla på, jag formligen älskar både Daniel och Joaquin. Varför måste Joaquin alltid ställas mot någon annan favorit? Sist var det ju mot Philip Seymore Hoffman, som gick segrande ur striden. "Lincoln" lär väl bli den stora vinnaren. Självklart ska jag se den, men jag är lite kluven. Den kanske är skitbra, men jag är inte så förtjust i Steven Spielbergs självpåtagna roll som historieberättare. Jag vet inte varför, men jag tycker han är lite pretentiös och eftersom jag är en tjurmaja av värsta sort så har jag inte sett hela "Schindlers list". Och att göra det NU går inte, då kommer jag bara att tänka på Seinfeld :) "You made out during Schindlers list??", haha. Hursom, det brukar löna sig att göra roller baserade på verkliga personer så oddsen talar väl för Daniel Day-Lewis i så fall. Lite förvånande då kanske att Anthony Hopkins porträtt av Hitchcock inte uppmärksammades. Men jag har ju som sagt inte sett någon av filmerna så nomineringarna kan jag inte ha någon synpunkt på egentligen. På måste-listan oavsett resultatet hamnar "Lincoln", "The master" och "Hitchcock".  Och "Searching for Sugar man" såklart!

 

Herregud, jag vet inte hur jag ska hinna se alla filmer jag vill se. Har ju fortfarande två kvar från förra årets Oscar som jag inte sett än. Så många filmer, så lite tid... Dagens i-landsproblem, jag vet. Men ändock ett problem i min lilla värld.

 

 

Det ligger till på detta vis:

 

* generellt ogillar folk att bli väckta av telefonen innan solen ens gått upp. Nattarbetare ogillar i allra högsta grad att bli väckta av telefonen innan solen ens gått upp.

* folk som har feber ogillar ännu mer att bli väckta av telefonen innan solen ens gått upp. Speciellt febriga nattarbetare ogillar ännu mer att bli väckta av telefonen innan solen ens gått upp.

* att då ringa och väcka en febrig nattarbetare innan solen ens gått upp och dessutom ringa från ett företag med det klämmiga namnet "Positiv pension" (!!) ogillas, och kan rent av uppfattas som en smula provocerande faktiskt.

 

Därav mitt kanske lite bryska "men det har jag väl ingen jävla lust att diskutera NU heller, HEJDÅ!". Bara så du vet. Jag är egentligen en snäll människa. För det mesta.

 

 

Det blev ett högst oväntat utfall av gårdagkvällen får man nog lov att säga. Först gick jag ut och åt med två kompisar som jag väl inte ska namnge här i bloggen men som vi kan kalla Kristoffer och Stefan eftersom det är precis vad de heter. Men efter maten tråkade dom och gick hem och lämnade mig på Drottninggatan. Jag blev lite småsur för jag hade då ingen lust att gå hem redan klockan tio, så jag gick in på OLearys. Skickade ett desperat gnäll-sms till Elisabeth som tyvärr var på kalas i tjottahejti och inte kunde komma och roa mig när jag så snöpligt blivit dumpad av tråkmånsarna. Traskade vidare till Harrys där jag inte varit på evigheters evigheter. Där var det dårhus. Folk var helt vilda och skuttade runt som galna hobbitar till "Feeling hot hot hot", en snubbe killade mig i nacken och skrek "wohoo!!", nån drack rödvin med sugrör och några andra buggade till Darin. Jag förutsatte att jag hamnat i en flashmob som i den där Silja Line-reklamen och att någon närsomhelst skulle dyka upp och ropa "Bryt!". Det hände inte. Inte en kotte kände jag igen heller (vilket iofs delvis kan bero på att jag inte hade linserna på mig). Precis när jag var på väg att ge upp och bege mig hemåt så är det någon som knackar mig på axeln och säger "Är det Sara?". Det tog en sekund att koppla, sen ser jag att det är Ante! En kille som gick i min parallellklass i grundskolan (och gymnasiet med tror jag)! VAD är oddsen?? Herregud. Har inte sett honom på säkert 12 år, vilket är en smula anmärkningsvärt med tanke på att vi båda bott i stan i 18 år. Han å andra sidan, hahahahaha, mindes inte att vi öht setts i stan någon gång eller att jag ens bor här. *skrattar* Vi kom fram till att det har vi ju men att han glömt det, och att det var hårets fel. Sist vi sågs hade jag långt hår, och det ställde till det i minnesbanken. "Det stämmer ju inte, Sara för mig är ju synthare!". Haha. Vi babblade och sen dansade vi till en massa gamla 80-talslåtar. Det var precis som när vi gick i högstadiet - Whitney Houston, Samantha Fox, Lena Philipson, Bon Jovi och jag vet inte allt. Skitkul hade vi. Ante knotade lite ett ögonblick och såg sig omkring bland folk och tyckte att "vi skulle ju kunna vara deras föräldrar", men då hyschade jag honom illa kvickt och sa att vi då fan inte är några föräldrar, däremot kan vi vara deras förebilder på dansgolvet! Elisabeth och Carina har nämligen konstaterat att 40 är det nya 20 och 30 är det nya 75, så det tänker jag anamma.

 

Så det blev en riktigt skoj kväll, även om den inte blev som jag trott. Ante blev döavis på att jag, Jenny och Annelie ska till Köpenhamn på Depeche i sommar. Jag sa att han får försöka övertala Mats och Magnus och så kan dom hänga med alla tre. En Torshälla-reunion i Köpenhamn vore ju hur kul som helst, rena rama högstadiet.

 

Idag har jag lite träningsvärk av dansandet, men det är bara trevligt. Jag skulle ju komma igång med träningen har jag ju sagt, och att leka högstadiedisco är väl träning så god som något.

 

En som inte vill leka disco är Herr Hund, han föredrar konceptet Söndag i soffan :)