frodis

Jag tävlar ju lite med hundarna och idag var det dags för comeback för mig och Partyvalpen efter ett sabbatsår. Joråsåatt... Uppstigning klockan 05.50 för avfärd i femgradig "värme" till Hällefors. Ut till spåren där det blev väntan. Sen påsläpp som gick suveränt bra, och full kareta ut i spåret. Hittade första apporten, yey. Tuffade vidare och sen var det morsning och goodbye. Vi var vilse. Helt lost. Men Partyvalpen ångade vidare i sitt vanliga höga tempo. I flygande fläng klättrade vi i berg, traskade ut på ett kalhygge, genom skog och så ut på en jävla myr. Schlooorp schloorp sa det när vi gick. Partyvalpen sjönk ner till magen och jag försökte hoppa på tuvorna graciöst som ett sånt där djur som struttar runt på savannen. Inte gasell utan.... en sån där... noshörning! Schloorp schlooorp. Höll på att tappa skorna i dyn. Efter mycket om och men lyckades vi hitta tillbaka till bilen, där jag fick klä av mig en massa kläder och byta skor och strumpor. Fick tag på spårläggaren som åkte runt och letade efter oss innan han kallade in skallgångskedjan. Tja, sen var det bara att åka hem... Det är kul nästan jämt!

Men man är ju lite rubbad. Vi tog ett sabbatsår för att jag tappat lust att träna och tävla. Sen när vi väl kommer igen och går värsta kalkontävlingen - då får jag tillbaka tävlingslusten och vill tävla mer! What?! Hur kan det komma sig? SÅ himla skoj är det ju inte att kliva upp i ottan bara för att gå vilse och nästan drunka på en myr.. Betala 225 spänn för att få med sig en 10 cm träpinne i fickan hem liksom. Sjuukt, sjukt. Hundmänniskor och golfare är ett släkte för sig.

Jag känner redan att jag kommer ha träningsvärk i morgon.