frodis

I höstas var jag dumdristig nog att utmana Ciss på en liten vadslagning kan man kalla det (jag ville mest få henne att sluta tjata). Jag lovade att jag skulle lära henne tyska ifall hon... ja, vi behöver inte gå in på exakt vad det var hon skulle göra men jag kan säga att jag underskattade hennes stalkerskills en smula och glömde att hon är lika duktig på att vaska fram uppgifter som Lisbeth Salander.. Har inte tänkt så mycket på det sen sist, men efter det senaste tyskdebaclet så gick hon och köpte sig ett lexikon och har nu börjat inkassera sin vadvinst. Herregud alltså som hon styr runt! Frågvisare än en jävla småunge. Jag baxar bildäck - pling! Ett sms med någon fras och en följdfråga. Jag sitter på jobbet - pling! Nytt sms med hundra frågor. Vafan, jag har ju inte pluggat tyska på över 20 år, jag får ju slita som ett djur för att kunna svara. Sen är jag inte så noga med att ha koll på mobilen när jag är hemma och ledig, då kan den bli liggandes på sängbordet eller i en jackficka en halv dag. Det var vad som hände häromdagen. Då huxflux såg jag att jag hade fått FEM sms! Fem?! Min första tanke var förstås att nu jävlar är det något som hänt. Jobbet har brunnit upp, chefen är arg, Marion har krockat med hästsläpet, morsan har brutit benet på sin semester i Istanbul. Men nej, det var min lilla flitiga student som skickade random tyska fraser om tjocka tanter och fruktsallad! *svimmar lite*

Jag känner mig lite som i den där bettingsajtsreklamen - jag sa något ogenomtänkt och nu står jag här helt rådvill och förvånad med en björnunge i famnen :) 

Så, dagens lärdom blir: slå aldrig vad med Lisbeth Salander!