Forget but not forgive?
Fråga 1 - Hur fan skulle det gå till? Gärning och gärningsman går inte att separera från varandra i det här fallet. Att då glömma bort gärningsmannen skulle betyda att man glömmer bort gärningen och det är ju helt omöjligt, och dessutom respektlöst och omänskligt.
Fråga 2 - VARFÖR i helvete skulle man glömma bort den värsta terrorist vi haft i Europa, den värsta massmördaren sedan typ andra världskriget? För att han inte ska "få som han vill"? Är inte det lite barnsligt? Det handlar inte om att ignorera en tjurig femåring. Han sitter där han sitter och kan inte göra ett skit. Han är isolerad och om folk läser det som skrivs eller ej märker han inte av. Man gör inte honom någon tjänst genom att läsa nyheterna, man gör honom ingen otjänst om man låter bli. Han påverkas inte ett skit av hur vi tar in nyheterna.
Jag läser allt. Jag gör det för att jag vill veta, jag vill försöka ta in, jag vill försöka förstå. Veta hur det gick till, ta in vad de överlevande varit med om, förstå vad som gör att någon begår en sådan fullständigt vanvettig gärning. Att "glömma bort" finns inte på kartan. Jag kan inte förstå hur man skulle kunna göra det när det bara gått FYRA DAGAR! Att uppmana folk att glömma bort Anders Behring Breivik (nu orkar jag inte kolla om jag stavde rätt, så jävla viktigt är det inte) efter FYRA DAGAR tycker jag är respektlöst. Det förminskar de drabbades upplevelser och sänker dom till samma nivå man var på när man var typ 17 och på fyllan bölade över nån snubbe och de lika packade polarna brölade "mäh glöööööm honom!".
Ett helt land är förlamat av sorg och jag förstår inte hur man kan vara oberörd faktiskt. Jag brukar sällan anklagas för att ha överfullt på empatikontot men jag börjar grina när jag ser Jens Stoltenberg stå med gråten i halsen och prata, jag börjar grina när jag ser dronning Sonja gråta i kyrkan, jag börjar grina när jag ser hur folk i Stockholms tunnelbana deltar i en tyst minut, jag började grina nyss när jag läste sms-konversationen mellan en tjej på Utöya och hennes mamma. Glömma bort? Fuck you och skärpning för fan!
Dessutom - att glömma kan väl delvis sägas vara att även förlåta? Är det någon som på fullaste allvar har lust att göra det? Viktiga saker faller inte i glömska, oviktiga saker som inte betyder något glömmer vi. I vilken kategori hamnar Oslo...?
Filmtajm!
Black Swan - det första jag funderar på är ju hur mycket Natalie Portman måste ha späkt sig för den här rollen. Visserligen var hon ju ingen knubbis till att börja med, men oj vad tunn hon var här. Men hon är bra! Filmen var bra, det är genomgående bra skådisar, bra foto och bra klippning. Darren Aronofsky börjar bli en favorit faktiskt, han har gjort en hel del väldigt bra filmer. T ex The Wrestler som jag ju bara älskar. Black Swan påminde lite om den, framför allt slutet. The Wrestler är dock snäppet bättre, men den är ju så galet bra att det är orättvist att jämföra.
127 timmar - det låter ju som ett helt galet projekt att göra film om någon som sitter fastklämd i en ravin under en sten i 127 timmar, hur kul kan det bli liksom? Kul blir det aldrig, men det blir faktiskt heller inte så tråkigt som man kan tro. Ganska småspännande faktiskt! Man bör dock inte vara alltför klaustrofobiskt lagd om man ska se den här filmen, man får lite lätt panik mellan varven faktiskt. Men vilken uppvisning i viljestyrka, jeeez...
The Fighter - guldgubbe till Christian Bale, och SOM han förtjänade den! Han fick för bästa biroll, men jag tycker det känns som det är han som har huvudrollen faktiskt. Han äger den här filmen och sopar banan med de andra. Mark Wahlberg är en bra skådis och Melissa Leo likaså, men här får de finna sig i att spela andra- och tredjefiolen. Handlingen då? Tja, det är ju en boxningsfilm men själva boxningen känns sekundär. Det är relationen mellan bröderna och deras mamma som står i centrum.
True Grit - nej men faktiskt så får bröderna Coen underkänt här. Filmen i sig är det inget större fel på, men med tanke på att både Fargo och No country for old men hamnar på min topp tio så har jag höga förväntningar. De infriades inte här. Huvudrollsinnehavaren var påfrestande och Jeff Bridges spelade över. Matt Damon var dock riktigt rolig.
Nu har jag betat av alla mina måste-filmer i år, d v s alla filmer som vann de tunga Oscarsstatyeterna. Klart bättre vinnare i år än förra året måste jag säga!
Inte som bär men ändå
Man hoppar ju lite högt när norska polisen släpper en bild på en misstänkt massmördare och vedebörande ser ut som ens ex-svåger. Nåja, SÅ jävla lika är dom inte, men tillräckligt. Hua.
Trefaldigt trivsamt
Man dör verkligen inte av att behöva spendera en söndag i dom här småtrollens sällskap...
I tisdags var det dags för blixtvisit i E-tuna för att träffa Annelie ett par timmar. Vi började med att gå och äta på nåt thaiställe. Jävlar vad gott det var! Värsta skogshuggarportionerna fick man dessutom. Så för den som vill äta bra i Tuna rekommenderar jag stället på hörnet på Fristadstorget, ner mot bargatan, ungefär där Optiker Gryding huserade för sådär 20 år sedan... Sen gick vi och satte oss på något annat ställe på bargatan och tog en öl. Pratade och skrattade hejdlöst och konstaterade att vi båda två i detalj minns Annelies 17-årsdag. Seriöst, har vi verkligen inget bättre att spara på hårddisken, hahaha. Kul som attan var det i alla fall, jag var helt slut efter allt skrattande och varm i själen när jag åkte hem.
Igår blev det en trivsam kväll med Marion. Vi började med att äta på O'Learys och snickesnackade en massa såklart. Sen traskade vi till Strömpis för att se stand up med Jonas Gardell. Standupen började redan när vi stod i kön och Kristoffer ringde och berättade om hur han fått besök av polisen när han stod och stekte hamburgare iklädd boxershorts från ÖoB och fått hjälpa poliserna med att klättra in på grannens balkong och allt vad det nu var. Saker man inte säger i telefon så jätteofta: "Men var han död då?". Vilken cirkus.
Jonas var bra som vanligt, även om det inte var något nytt material han körde. Jag hade hört allt förr, men jag har ju också sett alla hans turnéer sedan -93 så.. Det går inte att komma med gammal skåpmat då, jag kommer ju som bekant ihåg aaaallt... till och med Annelies 17-årsdag.. Hursom, det var trevligt ändå! Efter Jonas hängde vi på Strömpis ett tag och kollade lite på folk och hade oss. När discot satte igång blev det underhållning på hög nivå. 80-talsmusik en halvtimme - inte en jävel dansade. Linda Bengtzing - folk börjar skrika som gastar och några brudar for upp som skjutna ur en kanon på dansgolvet. Sen kom det två killar tassandes också, och jag sa till Marion att "jag ser på den där snubben att han kommer börja bugga". Nu hade jag inte riktigt rätt, hans kompis i keps och gredelin knäppkofta var först ut med att bugga loss. Och SOM han gjorde det! Han högg tag i en tjej i skyhöga klackar och gjorde världens moves. Snurrade bruden med ena handen och hade andra handen på höften och gjorde hoppsasteg och hade sig. Marion och jag skrattade så vi tjöt, det var så galet otippat! Hans kompis ville bugga med klack-brudens kompis, som försökte backa undan lite diskret men då hamnade fast i ett hörn mellan två bord och inte kunde fly :) Buggkungen visade sig vara mäkta poppis, huxflux kom det en annan tjej och bara trängde sig och puttade undan klack-bruden och tyckte att "nu är det min tur" och så fick hon dansa, medan klack-bruden fick gå och sätta sig helt själv på kanten. Då garvade vi ännu mer. Galet underhållande!
När Pernilla och jag var ute för två veckor sedan gjorde hon mig uppmärksam på att sommarmodet för killar är rutig skjorta. Det var inget jag tänkt på men när hon sagt det så såg jag bara rutiga skjortor var jag än vände mig. Så jäkla sjukt, det var som att man hamnat på Akademibokhandelns kollegieblockavdelning. Nu var jag tvungen att göra Marion uppmärksam på att alla killar har rutig skjorta. "Har dom?" sa hon, för att 18 sekunder senare utbrista "Jamen det HAR dom ju!!". Vill man vara extra ambitiös ser man till att matcha kalsongerna med skjortan...
Jag blir lite impad, så himla genomtänkt! :) Själv orkar jag möjligen färgmatcha bh och trosor, men det är knappt det ens en gång.
Det var en lugn och städad, men jättetrevlig, kväll och jag var hemma redan till midnatt. Rätt skönt faktiskt. Skönt att vara pigg idag också.
Första semesterveckan avklarad
Jisses vad första veckan på semestern var fartfylld! Jag var ju rastlös efter två dagar, men då dök Pernilla upp som en räddande ängel och vi gick ut en sväng. Vi har inte träffats på eeevigheter så det var jättetrevligt! I fredags åkte jag med Elisabeth till Putte i Parken-festivalen. Elisabeth var on duty och skulle recensera så vi var väldigt städade och seriösa. Inget flams och trams, vi häppade inte ens! Men det gick bra ändå. Vi började med att se Veronica Maggio.
Jag ska inte påstå att jag är särskilt inlyssnad på henne, jag är inget fan direkt och gillar väl egentligen bara någon enstaka låt, men jag tycker hon skötte sig bra. Proffsigt och engagerat. Efter det blev det en lång väntan, där jag passade på att äta mat och så satt vi en stund i öltältet och babblade med folk. Sen spelade Manic Street Preachers.
Jag har inte lyssnat på Manics på skitlänge och jag ska inte säga att jag är särskilt inlyssnad på dom heller, jag har nån skiva och jag har gillat det jag hört typ. Men jävlar vad bra dom var! Och vilken pipa snubben har!
Ujujuj. Efteråt hade jag lite samma känsla som när jag såg Håkan Hellström första gången live för 11 år sedan - helt manglad och ville bara hem och lyssna på mer mer meeeeer. Åh så bra det var! Eftersom det var PiP så regnade det naturligtvis.
Man blir så jävla snygg i håret av att gå på konsert i regn..
Jag HADE ju kunnat köpa en regnkappa för.. 21 spänn..
Men.. varför 21?? Varför inte 20 spänn jämnt? Hade dom übermycket växel dom ville bli av med? Hursom, efter manglingen från Manics var vi tvungna att samla lite kraft och energi inför nästa drabbning.
Vissa köper öl när de är på festival, andra köper en låda godis. 20 spänn (inte 21!), värsta fyndet. Hemskt opraktiskt att kånka runt på insåg jag efter 4 minuter. Det blev ytterligare lite väntan, där vi fick utstå en halvtimme med ett hårdrocksband som hette Graveyard. Det hade jag klarat mig utan.. Men sen blev det bra! Då var det nämligen dags för Ola och hans poporkester!
Den vinröda läderoverallen är klart bättre än leopardjumpsuiten han hade på sig senast. Kudos där!
The Ark är ju oförmögna att göra en dålig spelning, men om man ska vara lite kritisk så tyckte jag det kändes lite samma lika som förra årets PiP-spelning. Lite likt spelningen i E-tuna i våras också. Men vafan, Ola Salo är Ola Salo, inte mycket att klaga på liksom.
Naaaaw.. Manlove..
Som avslutning blev det naturligtvis guld. Ola hade blingat till overallen lite med en fjäderskrud. Och som le grand finale blev det guldkonfetti!
Man ska ALLTID ha guldkonfetti i håret när man varit på konsert!
Det blev en jävligt sen kväll, jag kom inte i säng förrän vid tretiden. Sen var det bara att sova så mycket som möjligt, vakna, grunda med spagetti och köttfärssås och sen på kvällen ge sig av på "spritpeppfest" hos Jenny. Ett nytt koncept för mig, och med nytt folk men jag har förstått att jag gjorde bra ifrån mig :) Tar man med sig en flaska sprit och gör drinkar som smakar päronsplitt så kan man inte misslyckas. Det blev en helt bisarr kväll som vanligt, men väldigt rolig! Dansade så svetten sprutade och fick en våldsam träningsvärk.
Pjuh! Efter det har jag mest tagit det lugnt. Semesterbokhögen har minskat med tre böcker också, så jag har varit riktigt flitig! Det enda jag inte gjort är väl att gå till gymet.. Jaja, det är väl så det ska vara när man har semester. Mañana, mañana.
Beredd i år igen
Jamen nog har jag förberett mig för semester även i år?
Skulle räckt med den understa klunsen på 900 sidor. Var ändå förutseende nog att ta den i pocket, för att inte riskera att bryta näsbenet om jag skulle somna när jag läser den. Sen ska väl världens segaste bokcirkel ha en träff också. En gång varannan sommar - det är inte som att vi ger Oprah någon match precis!
Glasstest!
Holy smokes, Batman! Den här glassen är dyr. Den är dyr men den är god. Den är SJUKT god. Chokladgräddglass med bitar av kladdkaka, kanderade pecannötter och mörk kolasås - jamen hallå eller... Pardon my French, men den här glassen knullar i munnen. Priset till trots - det blir en tia. Första fullpottaren jag delat tror jag faktiskt. Det är den värd. *nom nom*