Skrattfest i parken
Igår stack Elisabeth och jag till Karlskoga för att gå på Putte i Parken-festival. Det var skitdåligt skyltat och vi hamnade helt galet och fick trassla oss fram bland nyponbuskar, brännässlor och barriga träd innan vi äntligen kunde äntra området. Vi började med att se Oskar Linnros som ju är ett riktigt litet lakrits!
Ujujuj, det här är godis för tant Frodis det!
Sen stod det inte på så var det dags för bästaste Ola Salo och hans band.
Vesslefräcka dansmoves á lá mellanstadiet.
The Ark. Häpp! Bästa häppen ever, kolla så fint Ola hamnat precis mellan mina fingrar. Jag är typ Gulliver :) Cred till Carina som tog bilden.
Allsång till "Calleth you, cometh I"
Efter glamrock blev det synthdags! Och för mig personligen en trip down memory lane eftersom det här var musik jag lyssnade väldigt mycket på när jag var 17 typ.
Skinny Puppy. Häpp! Jag fick höra "Assimilate" och det var jag extremt nöjd med. Den klubbade jag och Mikael till i London för 20 år sedan. Eller förlåt, max 5 år sedan måste det väl ändå varit...
Sen blev det en rätt lång väntan i öltältet (där jag drack Pepsi, måste jag betona). Fullständigt absurt egentligen. Om någon sagt till mig för ett år sedan att jag en dag skulle sitta i Karlskoga med Elisabeth och vänta på Europe så skulle jag ju tro att jag fullständigt tappat vettet. Men vi väntade! Vi väntade på att få håna Europe, skitmoget. Verkligen. Och vi blev inte besvikna kan jag säga. Joey Tempest rivstartade med att skutta ut på scenen och gå loss på mickstativet och vi skrattade så vi nästan dog. 
Alltså, det var så dååååligt! Och hur pinsamt och förnedrande är det inte om publiken sjunger White Stripes mellan låtarna? Vad fan var det egentligen?? Elisabeth började hyperventilera lite och undrade förskräckt om Europe tänkte göra en cover på "Seven nation army" eller vad fasen det var frågan om.
Europe. Häpp!
"Caaaaaarrie, Caaaaaaarrie, things may change my friend, woh-o-o". Lite finstämd allsång hann vi allt med. Sen pallade vi inte mer utan drog hem. Vi hade tänkt stanna till slutet för att uträtta stordåd till "The final countdown" men vi klarade inte av mer Europe. Gick vilse till parkeringen gjorde vi också, och hamnade på en kyrkogård mitt i becksvarta natten. Sen skrattade vi hela vägen hem och väl hemma var jag fullständigt utmattad av att ha skrattat och stojat så. Idag har jag träningsvärk i hela kroppen. Gamla tanter klarar att gå EN dag på festival, sen räcker det.
