Hjärtat i halsgropen

Men vilken kväll det var igår! Först melodifestival där det var så självklart vilka som skulle gå vidare att jag knappt engagerade mig. Darin och Alcazar var en klass för sig tyckte jag, men det gjorde visst inte alla andra. Dom där Timoteij-brudarna förstod jag inte alls varför de gick vidare. Och är det någon som verkligen tror att de lirar dragspel och fiol på riktigt?? Nä usch, det lät som något Nanne Grönwall ratat. Jag gillade Erik Linder första gången han var med i "Talang" och sjöng en Sinéad-låt men sen gick det uppenbarligen utför. Nu såg han ut som en tolvårig pingstvän och fick sjunga en låt med en heeeelt hopplös text. Och vad var det för pausunderhållning? Tre trum-smurfar i regnrock? Skulle de vara duktiga eller roliga eller vad? Jag fattade ingenting. Marion och jag blev lite nervösa att den självklara Darin inte alls var så självklar till Globen så vi var faktiskt lite fjortis och röstade. Nu gick det ju vägen, men lite orolig var jag allt.

Sen blev det skidåkning och där snackar vi inte bara hjärtat i halsgropen utan även skrik, vankande av och an, glädjetjut och tårar. Vilken skräll! Vilket teamwork! Vilka killar! Såna kompisar skulle alla ha, det var så fantastiskt att se att jag blev helt rörd. Och skakig. Lite onödigt spännande på slutet, och nu gick det ju inte att rösta för att påverka slutresultatet. Men guld och brons - gött mos!
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0