frodis

Igår fick jag ta bussen till jobbet för bilen krånglar lite. Först hade jag tänkt promenera men så visade det sig att det skulle komma en buss precis när jag passerade busshållsplatsen. Det var lite spännande. Först fick jag köpa biljett i en automat vid hållplatsen för det här var minsann en kontantlös buss. Jag lyckades fippla ut biljetten preciiiiis när bussen stannade framför fötterna på mig. Sen trodde jag att det var busschauffören som ilsket tutade på sina medtrafikanter när det i själva verket var folk som tryckte på stoppknappen. Första gången kom det en cyklist mitt framför bussen när det tutade och jag tyckte att det var kanske lite vårdslöst att cykla så, men samtidigt hade bussen väjningsplikt. Sen tog det en halv minut så tutade det igen, helt obefogat. "Men vad är det NU då, hur fan kör han??" tänkte jag innan jag insåg att det var stoppsignalen som lät. Det är inte utan att jag kände mig lite som kusinen från landet. Kollektivtrafik är inte min melodi.