frodis

Åh jisses amalia vilken höjdarkväll! Det började med att Elisabeth och jag skulle sammanstråla på stan och då blev jag som vanligt hånad för mitt obefintliga lokalsinne ("men Sara, hur många år har du bott i Örebro egentligen?!"). Jajaja. Det gick bra i alla fall och vi hittade till rätt Conventum-lokal. Den här gången var det inte det där hemska DDR-badhuset som när vi såg Kent, utan det var en lite trevligare lokal. Konserten då.. Ja vafan ska man säga? Det var SÅ bra! Den där vesslerara göteborgaren är ju rena lyckopillret, en helt galet bra liveartist. Extra supernöjd är jag med att jag fick höra en av mina favvolåtar - Uppsnärjd i det blå. Det var bara Magiskt, men tragiskt som fattades för att euforin skulle vara total. Nu blev den nästan det ändå, för det var verkligen en skitbra konsert. Efteråt kunde jag knappt prata, jag hade ont i ena foten och ont i fingrarna. Till nästa gång jag ska på konsert ska jag komma ihåg att inte ha min bautaring på mig för den gör ont när man klappar i händerna. Och det gör man när man är på Håkan-konsert, let me tell you! Aaaaaah alltså, han är ju så söööt! Man vill ju bara kidnappa honom och ha honom som ett litet gosedjur att krama och pussa på och mata med chips. Jag kan bygga om min klädkammare till en egen Fritzl-källare, hrm...

När konserten var slut var både Elisabeth och jag helt yra av glädje och jag var toktörstig och hungrig, så vi kasade till Pitcher's för mat och dryck. Det blev lite Fawlty Towers ett tag där när de snurrade till våra beställningar och vi fick byta tallrikar med varandra och ha oss, men det gick bra. Gött mos! För första gången i världshistorien åt Elisabeth upp före mig, jag var helt färdig av allt sjungande och hoppande att jag inte alls var i slag. Tog en öl också, men sen blev det hemfärd. En RIKTIGT jäkla bra kväll detta!