Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne
Men hallå eller, vilken bra dag! Vaknade av att jag fick ett trevligt sms. Eller, jag var vaken men jag gick upp när jag hörde telefonen. Det var världens bästa Mikael som skrev att han skulle hit till stan för ett möte. Yeeey! Vi har inte träffats på över tio år så det var då fan på tiden! Bestämde att vi skulle ta en låång eftermiddagsfika när mötet var slut. Under tiden stack jag ut och tränade med världens bästa hundar som var hyfsat duktiga idag. Partyvalpen är hormonvirrig och aningen flipprig. Storhunden, ja han tränar numera under devisen "Jag är gammal och senil, så jag får göra lite som jag vill". Haha, you gotta love him!
Hoppa kan han i alla fall! Nejdå, han har inte skolats av Paul Schockemöhle, han har alltid dragit upp frambenen på det där viset. Vad säger du Marion, det är världscupklass på honom eller hur :) Vi har aldrig fått avdrag på tävling för att han slagit i hindret kan jag ju säga. Så jäkla söt han ääär.
Dryg fjortisuppsyn, som vanligt. Hon är så tråkig att fotografera, här ser hon normal ut men annars ser hon ut som om jag ska kasta en handgranat på henne. Men hon är rätt duktig på andra saker så det är okej :)
När vi kom hem var det så småningom äntligen dags att träffa Mikael och åka in till stan för lite skvaller och krubb. Jag hade bara käkat frukost så jag var vrålhungrig och jagade gata upp och gata ner som en hungrig hermelin efter mat, med stackars Mikael i släptåg. Valet föll till slut på O'Learys. Hamburgare är verkligen aldrig fel. Sen satt vi och pratade och skrattade och dissikerade våra liv i ett par timmar. Det var SÅ roligt! Inte sjutton kändes det som det var över 10 år sedan sist. Nu får det baske mig inte gå 10 år till nästa gång.
Och hela tiden har solen varit framme, kan man bli annat än nöjd då? Nej det kan man inte!
Hoppa kan han i alla fall! Nejdå, han har inte skolats av Paul Schockemöhle, han har alltid dragit upp frambenen på det där viset. Vad säger du Marion, det är världscupklass på honom eller hur :) Vi har aldrig fått avdrag på tävling för att han slagit i hindret kan jag ju säga. Så jäkla söt han ääär.
Dryg fjortisuppsyn, som vanligt. Hon är så tråkig att fotografera, här ser hon normal ut men annars ser hon ut som om jag ska kasta en handgranat på henne. Men hon är rätt duktig på andra saker så det är okej :)
När vi kom hem var det så småningom äntligen dags att träffa Mikael och åka in till stan för lite skvaller och krubb. Jag hade bara käkat frukost så jag var vrålhungrig och jagade gata upp och gata ner som en hungrig hermelin efter mat, med stackars Mikael i släptåg. Valet föll till slut på O'Learys. Hamburgare är verkligen aldrig fel. Sen satt vi och pratade och skrattade och dissikerade våra liv i ett par timmar. Det var SÅ roligt! Inte sjutton kändes det som det var över 10 år sedan sist. Nu får det baske mig inte gå 10 år till nästa gång.
Och hela tiden har solen varit framme, kan man bli annat än nöjd då? Nej det kan man inte!
Kommentarer
Postat av: Marion
Japp där kan vi snacka framben! Han kanske kan visa Åke hur man gör?
Trackback