frodis

Men vilket bestyr! Blonda Marion blev brunett för ett tag sedan och en sen natt på jobbet spånade vi om att jag och Elisabeth skulle bli blondiner i sommar. Det var bara en tanke, men sen jiddrade jag om det till alla en blöt natt på krogen och så utmanade Marion mig i sin blogg där hon sa något om att det återstår att se om jag skulle tordas eller inte. Sånt kan man liksom inte säga till mig hursomhelst, jag gav mig fan på att jag skulle fixa den utmaningen och i tisdags var jag till frissan och blev blondin. Har varit svarthårig, rödhårig och fyra nyanser av brunhårig tidigare men aldrig någonsin blond. Det blev rätt bra tyckte jag först, lite When-tomorrow-comes-Annie-Lennox sådär. Men ju längre dagen gick desto med obekväm kände jag mig så i onsdags bestämde jag mig för att färga över det blonda. Fast jag gick inte till frissan utan köpte hemmafärgning på Coop. Jomen tjena mittbena vad bra det gick... Färgen fastnade ju inte! Två omgångar körde jag (jag har ju så lite hår att en förpackning räcker till minst två gånger) men det enda som hände var att det blev Sweet-dreams-Annie-Lennox av det hela. Gaaah! Jag såg ut som en bronsmedalj! Stod ut hela gårdagen och försökte att inte titta mig i en spegel (ganska omöjligt när man har en lite valp att träna rumsrenhet med och därmed åker hiss ungefär sjutusen gånger om dagen). Men NU.. NU är det ordning på torpet igen! Var till affären och köpte en ny färg, ny nyans och nytt märke, och banne mig om det inte fastnade. Nu är det brunt och det med råge. Återstår att se om håret rasat av när jag vaknar i morgon, efter alla dessa färgturer. Suck. Aldrig mer säger jag, jag är brunett i själ och hjärta och nu också i håret. Men jag har i alla fall provat! Jag vågade anta utmaningen och även om jag bara var blond ett dygn så har jag flera ögonvittnen och bildbevis i alla fall.