frodis

Igår skulle jag och partyvalpen till Stallarholmen på kurs. Karin skulle också dit så vi bestämde oss för att samåka. Det låter kanske inte så märkvärdigt men det brukar alltid bli ett äventyr så fort vi sätter oss i en bil tillsammans. Det är precis som att vi inte är kompatibla så fort det handlar om riktning och förflyttelse utan blir två ärkepuckon som har noll koll. Jag har ju som bekant noll lokalsinne och är fullständigt oförmögen att läsa karta och Karin är... tja, allmänt förvirrad :) Våra resor hittills har sett ut som följer:
* Vi åker till Göteborg. När vi ska hem håller vi först på att hamna i Malmö, men ändrar riktning och styr kosan mot Oslo... Efter ett antal mil är vi helt lost och Karin får ringa sin make som befinner sig på Mariebergs köpcentrum. Han får traska in i bokhandeln och köpa en kartbok och guida oss över telefon. Någonstans på vägen stannar vi på McD för att äta, har ingen aning om var vi befinner oss och vill inte fråga heller då det skulle låta som om vi blivit nerbeamade från ett rymdskepp. Ett par månader senare listar vi ut att det visst var Vänersborg. Av ett kvitto att döma tankade vi i Mariestad, något vi inte heller hade en aning om.
* Vi åker till Kil och hittar inte ut. Jo, vi pratar om Kil i Värmland. Inte Kiel, Kiev eller någon annan lite större stad, utan världsmetropolen Kil. Fram och tillbaka, fram och tillbaka åkte vi. På vägen dit åkte vi också fel och hamnade i Grums..
* Vi åker till Borlänge för att kolla på brukshunds-sm. Vi kom fram utan minsta krångel och jublade. Hann vara där ett par timmar innan jag blev hundbiten i knät och fick åka till vårdcentralen och ta stelkrampsspruta. Fick utritat med svart penna på en karta exakt hur vi skulle ta oss från tävlingsplatsen till vårdcentralen men lyckades inte följa den kartan.
* En månad efter ovanstående åkte vi på läger. Resan gick bra och vi jublade. Ett dygn senare går låset till vårat rum i baklås och vi blir inlåsta. Efter en timme lyckas vi bryta oss ut genom ett fönster.
* Vi åker på kurs i Stockholm och missar en avfart, glömmer bort en vägbeskrivning fem sekunder efter att vi fått den, samt kör vilse efter 200 meters hemresa.

Numera är vi alltid förberedda på att det går på tok när vi ska ut och åka, så även igår. Men den här gången hade Karin förökt att mota Olle i grind genom att låna makens gps. Inte mindre än två vägbeskrivningar hade vi dessutom, så vi tyckte att vi var ordentligt garderade. Karin körde, jag satt med vägbeskrivningarna i näven och kollade på gps:en och studerade noga alla vägskyltar. Ehum.. nu ljugde jag bestämt. Jag satt med vägbeskrivningarna i näven, kastade ett getöga på gps och vägskyltar och så flamsade vi mest hela tiden. Efter ett tag reagerade Karin.
Karin: Men... stod det inte 5 nyss på gps:en, nu står det 6,7?
Jag: Jaaaa, det var konstigt, nyss räknade den ner...
Karin: Skulle vi svängt av därborta?
Jag: Nääää, skulle vi? Vi skulle ju svänga vid Biskopskvarn, inte stod det väl någon skylt om det där? 
Karin: Näää, det gjorde det väl inte? 
Jag: Nää, det hade vi väl sett?

Vi brummade vidare.
Jag: Men nu känns det som att vi åkt väldigt länge...
Karin: Ja vi kanske skulle svängt där borta
Jag: Alltså, nu kommer vi ju till Åkers styckebruk, dit ska vi väl inte?
Karin: Ska vi vända?
Jag: Ja det gör vi.
Vi vände och åkte tillbaka 1½ mil. Passerar då en jättelik grön skylt med texten "Biskopskvarn"
Jag: Men vafaaaan?! 
Karin: Men HUR kunde vi missa den??
Jag: Vi kom från andra hållet, det fanns ingen sån skylt på andra sidan!
Karin: Nej så måste det vara!
Jag: Men dom får väl skriva att vi ska svänga vid McD, dom måste väl förstå vilka referensramar vi har, vad vi kan hitta och relatera till!

Vi kom i alla fall fram, och i tid dessutom. Våra kurskamrater har skrattat åt våra äventyr.
Susanne: Men ni måste ju få se väldigt mycket när ni är ute och åker!
Jag: Jodå, synd bara att vi inte har en aning om VAD det är vi ser.
Åse: Ni får stanna och köpa vykort!

Kursen var jättebra och partyvalpen skötte sig exemplariskt. Sen skulle vi åka hem och alla ropade efter oss att vi skulle köra försiktigt :) "Jaaadå, HEM hittar man alltid" tyckte vi katigt. Lite förvirring blev det ett tag då vi inte kände igen oss, men sen dök det upp en rondell och jag tyckte att vi var back on track igen.
Jag: Jomen kolla, det står ju där. Stockholm rakt fram!
Karin: *tyst ett par sekunder* Men ska vi verkligen till Stockholm??
Jag: Nej för fan! Jag menar Göteborg vänster!
*Karin rattar runt Forden på två hjul i rondellen*

Om man säger som så - det är nog ingen slump att jag och Karin inte åkt på utlandssemester ihop :)