frodis

Idag var jag och tittade på fölbedömning. Marion skulle dit och visa upp Åke så då var jag ju tvungen att kolla. Inte för att jag kan så mycket om fölvisning, men jag gissar att det är ungefär som hundutställning. Utifrån dom premisserna tyckte jag att Åke skötte sig prima, han spexade lite först men skärpte till sig sen och visade upp sig jättefint. Malin och jag satt på läktaren och utstötte små "Åååh, titta.." "Duuktig Åke!" osv. Åke bedömdes vara ett klass 1-föl och gick vidare till final, heja heja! Jag hade inte tid att stanna hela dagen och se finalen, men det var skoj att se litegrann i alla fall! Åke har en egen liten fanclub på jobbet, vi som följt honom från allra första början har ju stora förhoppningar. Den dag Åke vinner OS-guld har jag lovat att fixa guldbaluns med vinnarbål och Milli Vanilli-dans. Vid det laget lär jag vara 50 bast och om möjligt ännu osmidigare än jag är nu, så det hela slutar säkert med både benbrott och hjärnskakning. Men vafan, vad gör man inte för Åke!


Rara lilla fölis-Åke. Åkematten ser nöjd ut :)


Alice - den ömma modern som skötte sig som ett riktigt proffs

Höll på att rasa av stolen när Magnus sa att han inte "joggat runt på ett dansgolv" till Masterhit på ett och ett halvt decennium. Var det så jävla längesedan? Tänk att det fanns en tid då man fick höra riktigt riktigt BRA musik på krogen. Eller krog och krog, det var ju disco man gick på.  Hjärter Ess i Parken Zoo *asg* Aaaaaah, det var tider! Alla killar var snygga och jag var smal som en pinne :) Fast det var inte ett och ett halv decennuim sedan, snarare 20 år sedan..
 

Det blir inget pris till den som vet vem som regisserat nedanstående video :)



Oooh, den här har jag och Mikael klubbat till på en lätt obskyr lokal i London. Jag och Kicki tog drickapaus ute på gatan och såg en naken karl som hängde bunden i taket i en lägenhet. Såna saker råkar man inte ut för så mycket längre! Det är lite synd.

Jahaja, så här ser min mobiltelefon ut... Den svarta geometriska figuren på displayen ska INTE vara där, där ska det vara en bild på storhunden. Så var det också innan telefonen hamnade i partyvalpens klor. Eller i hennes söta lilla mun rättare sagt. Hon hann inte äta så mycket på den innan jag upptäckte henne, men tillräckligt precist för att displayen skulle gå sönder. Nu kan jag inte läsa sms, inte skicka sms (KAN kan jag ju, men eftersom jag inte ser vad jag skriver eller till vem jag skickar så känns det ju som det kvittar lite), inte ta fram nummer ur telefonboken. I praktiken innebär det att jag inte heller kan ringa eftersom jag inte kan ett enda mobilnummer i huvudet. *suck* Aningens handikappad blir man ju. Jag som alltid skrävlat med att jag minsann inte skaffade mobil förrän 2003 och att det ju gick såå bra utan en sådan - nu sitter jag här och kan inte kontakta omvärlden känns det som. Helt sjukt vad beroende man blir av den där lilla manicken.   

Häpp, så var semestern slut för den här gången. I år lyckades jag för första gången på evigheter hålla mig frisk hela tiden! Det var väl visserligen trevligt, men vädret hade jag gärna reklamerat om det gick. Dagvill har jag varit nästan hela tiden, fram tills OS började. Då blev det ordning och reda och rutiner och uppstigning på mornarna i bästa internatskolestil. Eller nåt.. Mycket sport har det blivit.. Jag har följt det mesta, man är ju så illa tvungen! Rätt som det är så dyker det upp någon helt okänd idrottare och tar medalj. Sen när är cykling en svensksport?? Aja, jag klagar inte! Som gammal hästtjej vurmar jag ju givetvis för ridningen och även om jag föredrar hoppningen så tycker jag det är coolt med en 67-årig OS-debutant i dressyren. Det bådar ju gott. Om jag baxar upp morsan på en häst och drillar henne ordentligt kanske hon kan vara med i London 2012. Fast med tanke på hennes lilla kosackäventyr med fjordingen Gnejse för 25 år sedan så är det väl tveksamt om hon vill gå med på det. Jag får träna själv i 30 år :)   

Igår var jag på after work med Elisabeth, Kristoffer och lite annat löst jobbfolk. Kanske fusk eftersom jag inte jobbar utan fortfarande har semester, men såna detaljer kan man inte vara så petig med. Vi traskade till Frimis där det var gratisbuffé. När vi kom hade inte matsektionen öppnat än så vi slog oss ner i trädgården och väntade ivrigt. Kristoffer och jag hade knappt ätit på hela dagen så vi var taggade till tusen. När det började närma sig matdags så började vi värma upp á lá Holm och Klüft. Vi drog handen genom håret, drog i tröjan, blåste upp kinderna, slog oss på benen och kinderna. När de sedan öppnade matsalen tokrusade vi faktiskt inte, vi tillämpade en annan taktik och studsade snabbt likt Stefan Edberg fram på nät och fick bra platser nästan längst fram i kön. De andra vid vårat bord var inte alls med på momenten och hade inte en chans, men de ansträngde sig heller inte lika mycket. Jag tror de kanske tyckte vi var lite pinsamma... Sen var det bara att gå loss på buffén. Jag tryckte i mig 7 grillspett med ljusets hastighet och var klar innan de andra ens fått någon mat. Följaktligen satt jag där med magknip i två timmar medan de andra åt och hade det gemytligt. Ibland får man sota för sin glupskhet.

Idag var det gratisdags igen, Kristoffer hade fått gratis biobiljetter och bjöd med mig och Elisabeth. Popcorn och mjölkchokladrulle fick jag dock betala för men det kändes överkomligt, jag var ju ändå tvungen att äta kvällsmat. Filmen, Donkey punch, var dock rent ut sagt usel. Någon slags Motorsågsmassakern till sjöss, typ. Jag hade nog tyckt den var ganska spännande om jag var 15, men det är jag ju inte på långa vägar. Gratis är inte alltid bra, men oftast!

Håhåjaja, det var en intressant och skojig helg som just passerade. I lördags började jag dagen med att åka till Kolsva på utställning med partyvalpen och det gick bra. På hemvägen svischade jag förbi tågstationen och hämtade Ciss och sen for vi och handlade skor. Vidare hem till mig för en liten tupplur, vi hade varit uppe redan klockan sju och var ganska småmosiga. Sen huxflux var det kväll och vi åt tacopaj, för att sedan gå loss på monsterdrinkarna. Även denna gång lyckades jag mycket bra, jag provade lite nya kombinationer och slutresultatet hos konsumenterna blev ungefär samma som tidigare. När klockan slog dansdags åkte vi in till Harrys och skakade rumpa och garvade och drack en massa cider och öl. I toakön skällde jag ut en kille med keps som höll på att tramsa och ha sig. När Ciss var inne på dass kom det fram en kille (från Västerås upplyste han mig om) och berömde mig för att jag gormat på kepskillen. Sen vet jag inte vad vi pratade om, men han tyckte att han, jag och Ciss skulle ha ett kodord, ett lösen, ifall vi råkade träffas senare under kvällen. Jag föreslog givetvis världens bästa lösen All makt åt Tengil, vår befriare, men det tyckte Västeråsaren var på tok för komplicerat. Han bestämde att det fick bli Riddare Kato i stället. Här är det lite blurrigt med detaljerna, men jag tror det var som så att om han kom och sa koden så skulle vi dansa eller nåt. "Vad är lösenordet?" skrek Västeråsaren. "Riddare Kato!" skrek vi och så gjorde vi high five alla tre. Västeråsaren lullade vidare och jag och Ciss bröt samman och skrattade hysteriskt. Jag garvade så jag inte kunde stå på benen utan var tvungen att stå på knä för att stabilisera mig lite. Då kom värsta dryga vakten och sa i en lätt nedlåtande ton "Du är vad jag skulle kalla...... nära hemgång..". För att jag skrattade?? Ciss och jag försökte, likt Piff och Puff på julafton, förklara allt med "Riddare Kato" men vakten verkade föga imponerad av det och snäste bara att jag skulle skärpa till mig. Sicken sour puss!

När vi skulle hem åkte vi med stans mest inkompetente taxichaffis.
Jag: Ehum.. du skulle svängt vänster där, det går ju mycket snabbare.
Taxichaffis: Mja, det beror på vart man ska.
Öööööhhh? Ja? Självklart beror det på vart man ska, ska man hem till mig så är det en bra idé att åka den vägen. Ska man däremot till Göteborg eller till Krämaren eller whatever så är det en omväg. Sen missade han min gata också, det var ingen ordning alls. Hursom, vi kom hem och lyckades rasta hundarna även om det var lite omständligt. I stället för att hålla i varsitt koppel råkade vi hålla båda två i samma koppel medan ingen höll i det andra kopplet. Men partyvalpen är ju så lydig så hon svansar ju bara efter. Stupade i säng till slut och vaknade med betongkeps, helt otippat. Vi var vakna en stund men sen somnade vi ett par timmar till. Det hjälpte inte särskilt mycket, jag var i stort sett lika seg när jag vaknade andra gången.

Efter ett tag var vi i alla fall såpass fit for fight att vi åkte ut till IKEA och shoppade loss. Passade på att luncha också. Jag överskattade min förmåga en smula, 15 köttbullar var lite överkurs till och med för en bakis-Frodis. Efterrätt i form av chokladmoussetårta och fudgebrownie orkade jag dock klämma i mig. Märkligt det där.. Sen åkte vi hem och la oss i varsin soffa och kollade på Ebba och Didrik på dvd. Lovely! Heeeelt underbar serie. Det blev en lugn afton med relativt tidig sovtid.

Igår lunchade vi på Kinamuren och så shoppade vi innan jag skjutsade Ciss till tåget. Jag hade fått en p-bot i parkeringshuset vilket jag inte märkte förrän jag kom hem och hade åkt runt hela stan med en bot på framrutan! Ja jisses, jag skyller på utmattning efter våra bravader. Men kul var det!