frodis

Jobbar med Ola Rapace hela veckan!

 

 

Nåja, det är inte riktigt som det låter. Jag skriver syntolkmanuset till Mördaren ljuger inte ensam. Mycket pill blir det och jag spolar Ola fram och tillbaka, fram och tillbaka, pausar, kollar. Lite enformigt är det, men det är ju väldigt trevligt sällskap så jag klagar inte jättemycket :)

 

Men man måste ta paus också. Just idag blev det Hååååkan-paus!

 

 

Världens bästa Håkan Hellström släppte nytt idag och jag har inte hunnit lyssna så jättenoga, bara skummat igenom skivan, men det låter helt okej. Det får bli Håkan-paus i morgon med tror jag bestämt.

 

Och sen på lördag blir det finfrämmande i Öret.

 

 

Jonas Gardell kommer hit för att bjucka på humor, och mamma och jag ska givetvis dit.

 

Bra vecka!

 

Fattar inte vad som hände igår, jag var SÅ trött. Redan när jag åkte till jobbet kände jag mig helt förvirrad och var tvungen att tänka efter vad jag hade för kod till passerkortet och sånt. Visst, jag har varit ledig och sedan jobbat hemma, men ändå. Väl på jobbet kände jag mig så seeeg och allt gick i slow motion. Satt framför skärmen och bara stirrade och fick liksom säga åt mig själv. "Kom igen nu Sara, läs in den där jävla insändaren, det tar ju bara tre minuter". Kvällen maskade sig fram och jag kände mig ömsom hungrig, trött och frusen. Sen fick jag värsta nysattacken mitt i allt. AAASCHO! AAASCHO! AAASCHO!  gånger fem ungefär. Men gud, tänkte jag, nu sabbade jag inspelningen för stackars Johan som satt vägg i vägg. Jag var i alla fall klar i god tid och tänkte att jag gör klart allt och sen kollar jag med de andra om det är okej att jag åker hem lite tidigare för jag mådde verkligen inte alls bra. Så var planen i alla fall. Fixade och donade och medan datorn höll på att mala och skicka iväg de sista filerna så skulle jag bara vila ögonen lite. Jojo. La huvudet mot skrivbordet - och tvärsomnade! PÅ JOBBET! Sov som en stock, så när Janne försiktigt öppnade dörren och frågade om jag var okej fattade jag iiingenting. Då var alla klara och redo att åka hem - och där satt jag helt yrvaken. Totalt förvirrad var jag och svarade nånting som jag tror varken Janne eller jag själv fattade. Haha, sen när jag reste mig så hade foten somnat så jag kunde knappt gå. Eftersom jag i vanlig ordning frös så hade jag en filt över axlarna. Så där haltade jag ut ur studion insvept i en filt - som nån jäkla Kommandora. Otroligt värdigt :) Alla fnissade. Janne satte igång mobillarmet och höll det mot min fot så den skulle vakna, haha.

 

Jamen just, sa jag att jag är biträdande platsansvarig och den som är chef på kvällarna? Man är ett föredöme, det är man.. *skrattar*

 

 

 

Hej och hå! Helgen har ägnats åt renovering av min hall. Det låter jätteavancerat, men det skulle målas om och lagas några hål. Jag har bott i min lägenhet i 11 år och har man hundar som ligger mot väggarna och sover så blir tapeterna rätt ofräscha efter ett tag. Dessutom hade den kreativa Partyvalpen piffat upp bostaden lite genom att gräva/bita hål i väggen (!!). Vi är mycket för att ha sönder saker, hon och jag, men jag gör det i alla fall inte med vilje. Nu tyckte jag att det var dags och eftersom jag jobbade hemma hela förra veckan och sen skulle vara ledig ett par dagar tyckte jag det passade bra att ta itu med hallrenoveringen eftersom det annars aldrig blir av. Hallen är inte särskilt stor men det är ju ändå ett meck att baxa undan möbler, skruva ner hatthylla, ta ner tavlor etc. Och så denna jävla maskeringstejp alltså.... Halva jobbet är ju att pillra med den där jäkla tejpen.

 

Det blir ju lite compact living när man helt plötsligt har ett rum mindre att sprida ut grejer på..

 

Jamen den är ju skitbra! Första gången jag hörde Angel var jag inte helt jätteimponerad. Inte heller av Heaven. Men sen såg jag konserten från David Letterman och tyckte att det ju lät väldigt lovande. Och ja, nu tycker jag den är skitbra. Den växer och växer och är ett monsterkliv framåt mot Sounds of the universe som är en rent dålig skiva. Bortsett från Playing the angel så är det här deras bästa skiva sedan Songs of faith and devotion som kom för svindlande 20 år sedan. Jag var ju redan sjukt taggad inför konserten om 10 veckor, och inte blev jag mindre taggad nu. På albumrankingen placerar jag Delta Machine som nr 9, mellan Construction time again och Ultra. Tror jag, det beror lite på dagsform och humör också. Jag bara ser hur nerd alert-skyltarna blinkar hysteriskt här, men vafan. Once a devotee, always a devotee som det gamla djungelordspråket lyder. Typ. 

 

 

 

 

Jamen nu är det våååår! Nya glassar att prova!