frodis

April kunde verkligen inte ha avslutats på ett bättre sätt. I fredags åkte jag till Ebba och lämnade Partyvalpen som skulle vara på sova-över i helgen. Jag blev bjuden på middag och åt som en häst, och så satt vi och gaggade och spelade spel ett par timmar. Ytterst trivsamt! 

 

I lördags morse hoppade jag på tåget till Göteborg. När jag kommit halvvägs ringde Mikael och var lite vimmelkantig efter att ha lyckats med konststycket att slå huvudet i ett järnrör när han gick ut med soporna! *tar mig för pannan* "Det knakade ända ner i svanken och jag blev yr, men jag kan såklart gå i kväll ändå!". Ehm, okej. Nu skulle ju Jenny också dit så jag sa att det var okej om han ville ta det lite lugnt, jag skulle inte förbjuda honom att pausa i dansandet som jag gjorde sist.

 

Jag kom fram enligt tidsplanen, och vi började med att gå på stan och shoppa lite (verkligen lite, Gbg levererade inte alls). Sen blev det lunch - på en uteservering!! Mitt i allt fick jag en fyllig fotorapport hemifrån, där hunden levt rövare och i ett obevakat ögonblick hoppat över en grind, plundrat jackfickor, käkat upp Ebbas godis, rotat runt i spritlådan (vems hund är det här egentligen?!?) och haft sig. Jag fick skrämselhicka och höll på att dö av skam (samtidigt som jag nästan dog av skratt) men Ebba bara skrattade. Jäkla skithund, hålla på på det där viset! Aspinsamt ju!

 

Efter ett par timmar på stan åkte vi hem till Mikael och satt och snickesnackade och drack lite öl innan det var dags att göra sig i ordning och dra ner till Avenyn där vi skulle träffa Jenny för att gå ut och käka innan festen. Jag måste säga att mitt slips- och pysselsmink-inköp var mycket lyckat! Jag tyckte det blev aspoppigt faktiskt. Lite overkill tycker säkert en del, men vafan. Är det fest så är det!

 

Att håret från den här vinkeln ser ut att vara tre meter högt kan man ju försöka bortse från.

 

Mikael matchade med skjorta, väst och slips han med, så vi såg ut som tvillingdeckarna men det gjorde då inget, vi var så coola så. Jenny hade också gått all in och det första servitrisen sa när vi klev in på restaurangen var "Vad snygga ni är!". Well, nu satt det ju mest barnfamiljer och ledsna hockeyfans där så vi lyste väl upp lite kan jag tro. Nog med skrävel! Vi käkade god mat och hade jättetrevligt. Sen skulle vi till festen, och jag hade bestämt att vi skulle åka spårvagn dit! Mikael påpekade att det ju gick att ta taxi, men det ville jag inte. Jag har aldrig åkt spårvagn så det här var väl ett gyllene tillfälle att göra det. Jag påpekade att Jenny också ville ta spårvagnen (vilket jag inte ens frågat henne om, men hon bangar ju inte för något) så då fick den infödde göteborgaren sätta sig och googla hur man gör eftersom han inte åkt spårvagn på över 20 år :)

 

Det gick alla tiders!

 

Spårvagnspremiär för glada turisttanter! Jag fick t o m plinga! (När jag glatt berättade det för Ebba påpekade hon "ja, barn brukar ju tycka sånt är kul.." haha)

 

Festen var askul! Dans blandades med kortare liveuppträdanden av vad jag förmodar är lokala förmågor som körde Depeche-covers. Alexander Hoffmann från SPOCK var med bland annat (ingen lokal förmåga, jag vet) och gjorde någon slags bossanova-variant av "Love, in itself" och då skrattade vi så vi kved. Jenny och jag tog givetvis en svängom i en improviserad bossa. Just live-grejerna kunde de ha skippat för min del, men det var inte så långa framträdanden och det var faktiskt lite skönt med danspaus, så det var ändå helt okej. Däremellan dansade vi, och dansade och dansade lite mer. Det är ändå något charmerande med 40-åriga män som ystert far runt i någon slags hamsterdans till "New life", I love it! 

 

Vi härdade ut til' the bitter end, minus ca 8 minuter men då verkade det som att det bara skulle vara tryckare, innan vi tog en taxi till Jennys hotell och lämnade av henne där. Vi ba "vi kan ju dela en taxi till hotellet, sen får vi se om vi promenerar därifrån". Jomen tjena. Dansa som en dåre i flera timmar och sen åka taxi - inte fan orkade vi kliva ur och GÅ sen. Nä det fick bli fortsatt taxi hem till Mikael. Vi hade köpt ett kilo (jag överdriver inte ens, ett helt kilo) smågodis för att ha och snaska på om vi var hungriga när vi kom hem (dom här människorna har minsann varit på baluns förut), men jag var så trött att jag bara orkade peta i mig några bitar, liggandes i soffan.

 

Vid 8 vaknade jag och hade jätteont i huvudet, så då smög jag upp och duschade, sen somnade jag om några timmar. När det var dags att kliva upp kom Mikael in och serverade Ipren och Pepsi Max på sängen :) Vilken service! Sist käkade vi Lisebergs-fudge och Ipren till frukost, nu blev det Ipren och Browniedröm från fin-Ica.

 

 

Brownie, grädde, kolasås, chokladknappar, riven choklad och valnötter (som petades bort). Vuxet värre, men totalt befogat så som vi härjat runt kvällen innan. Speciellt jag, enligt min fine vän hade jag varit "nog nästan den som dansade...minst diskret..". Såklart, inga jävla halvmesyrer. Är det fest så är det!

 

Jenny och jag lyckades hamna på samma tåg hem, och i samma vagn t o m! Det var inget planerat utan bara en ren tillfällighet. Vi hade inte platser brevid varandra men jag tänkte att om någon kommer och tjafsar så kan väl den ta min plats eller så får jag flytta på mig, inte mer med det. Det gjorde det inte utan vi kunde ha sällskap hela resan. Först var vi helt glada och tjattrade och planerade Budapest-resan om tre veckor, men när vi passerat Falköping orkade vi inte längre utan småslumrade resten av resan.  

 

Hem och hämta huliganhunden och be om ursäkt till hundvakten :) Ebba var sugen på att gå upp på stan och titta på lite valborgsfirande vid slottet senare på kvällen, så det fick det bli. Jag hann sova en rejäl middagslur men var inte på något vis särskilt pigg för det. Promenaden dit gjorde gott. Vi stod vid slottet och tittade och lyssnade på en kör som sjöng. Det var någon som höll tal också men det hördes inte ett skit. Efter en halvtimma verkade det som någon hittat on-knappen på ljudanläggningen så då hördes det bättre.