Mitt papperslösa bajsliv, del trehundrafemtioelva!

Det här körkorts- och passtramset håller på att driva mig till fullständigt vansinne. I torsdags tog jag glad i hågen med mig gammalt pass, gammalt körkort, personbevis, extra uppsättning körkort samt Elisabeth och gav mig av till Coop för att försöka få ut brevet med mitt körkort. Jag förklarade att jag inte hade någon giltig legitmation och tjejen i kassan svarade glatt "Då kan jag inte lämna ut det!", som om det var värsta roliga nyheten. Det hjälpte inte att jag bönade och bad och hänvisade till mitt Moment 22 och att Elisabeth med myndig stämma sa "Jag är med som vittne" - de var stenhårda. Men tydligen kunde jag ringa till Transportstyrelsen och förklara att någon annan skulle få hämta ut brevet, så skulle dom skickade den upplysningen vidare till Posten.Jahopp. Skitgrinig skjutsade jag hem Elisabeth igen, som så snällt ställt upp helt i onödan. Soppatorsk höll jag på att få också, så jag sladdade förbi macken och tankade och köpte en påse Polly som jag i vredesmod tryckte i mig. Sen ringde jag Transportstyrelsen och fick prata med en JÄTTEotrevlig kille som förklarade att visst, så fick det ju bli eftersom jag inte kan fixa något pass utan körkortet, men att det skulle ta typ två veckor... Stööööön... Nu får jag ju ut mitt körkort för eller senare, problemet är ju att jag inte hinner få något nytt pass innan vi ska till Berlin om jag ska vänta på körkortet i minst två veckor. Jag höll fan på att få migrän när han sa det. Jag får nog faktiskt be mamma om hjälp, får ta en tur till hemmahooden så får hon intyga att jag är jag. Inte ett dugg meckigt... Fattar inte hur såna där id-kapningar och förskingringar är möjliga med tanke på att det verkar vara stört omöjligt att få ut sitt eget körkort. Men men, det är väl bra att dom är ordentliga! *försöker verka övertygande* 
 
Efter den pärsen skulle jag fixa lite mat. Jamen då är det ett rör under diskbänken som läcker! Jag trodde jag skulle få en hjärnblödning, och eftersom det hände tio minuter efter kontorstid så var det inget de kunde göra något åt. Nu ska bara hunden bli sjuk och jag krocka med bilen också så är det skitjackpot.
 
Gud, jag blir galen. Det är bara att skratta åt eländet, och det gjorde jag och Elisabeth. Vi skrattade så vi kiknade. Hos henne pågår det stambyte i lägenheten så hon har kaos och grejer överallt, får kissa nere i källaren och sitta bakom en stor jävla byrå i vardagsrummet. *asg* Ja kära värld, det var liksom inte såhär det skulle vara när man passerat 40 - papperslös timvikarie. Vilken loser man är. *suck* 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0