Premiär gånger tre
Igår var Elisabeth och jag i Stadsträdgården och såg Marit Bergman. Det var turnépremiär för Marit och Maritpremiär och Stadträdgårdspremiär för mig. Måste säga att Stadsträdgården var ett oerhört mysigt konsertställe!
Grönska och blomster överallt. Scenen var pytteliten och framför scenen var det uppställt rader med typ trädgårdsstolar. Vid sidan av kunde man även sitta i stolstolar. Vi haffade två såna och satte oss i närheten av ett stort träd. Det var ganska blåsigt och molnigt så jag tyckte vi kunde sitta nära trädet ifall vi behövde söka skydd undan regn. Det var garanterat första gången jag satt i en solstol och väntade på konsert!
Fågelbajset på kudden var ju ett pittoreskt inslag.. Fantastisk hållning fick man i de där stolarna, men i övrigt var det trivsamt!
Marit var jättebra! Jag hade väl önskat lite fler äldre låtar, men man kan ju inte alltid få som man vill och det är ju trots allt senaste skivan hon turnerar med. Men vi fick i alla fall höra både "This is the year" och "I will always be your soldier"! Av de nyare låtarna gillar jag nog "Dra åt helvete" och "Dansa mamma" bäst, men "Springer rakt mot ljuset" blev jag jättetagen av igår. Marit pratade lite om hur den låten kom till och då lyssnade jag ordentligt på texten och blev faktiskt så berörd att jag blev alldeles tårögd.
Precis som jag befarade började det regna mot slutet, så då ställde vi oss under trädet och sjöng och dansade där. Det regnade mer och mer och under sista låten (som ironiskt nog var "En sommardag på stranden"..) vräkte det ner. Folk flydde in under trädet men alla fick ju självklart inte plats där. Regnponchos och paraplyn togs fram och jag kunde snika lite skydd under Elisabeths paraply. Marit hoppade ner från scenen, ut till oss i ösregnet och dirigerade oss till lite allsång.
Resten av bandet hängde på. Det var gulligt tycker jag! Nog för att jag gillade Marit innan, men nu var det ju så man nästan blev lite kär.
Lagom när vi allsångat klart dök det upp en regnbåge på himlen. Tajming!
Vi stod inne i växthuset ett tag för att vänta ut regnet, och då träffade jag en gammal vikarie från förrförra jobbet. Jag tror inte jag överdriver när jag säger att jag inte träffat henne på närmare 10 år. Det var jättekul, jag hade nästan glömt hur rolig hon är. Vi skrattade och flamsade ett bra tag, sen hade regnet avtagit lite så då promenerad jag och Elisabeth till Makeriet. Där var det jättelite folk så vi kunde haffa en plats på deras uteserving bredvid en sån där infravärmestolpe så vi kunde låta våra dyngsura jackor hänga på tork.
Oerhört trivsam kväll!
Kommentarer
Trackback
