frodis

Igår var det utgång! När jag hämtade mina glasögon hos optikern förra veckan så jobbade Pernilla och vi babblade en stund och bestämde att vi skulle träffas den här helgen. Inga storstilade planer hade vi - hon skulle komma hit för lite skitsnack och monsterdrinkar och sen skulle vi gå till O'Learys. Men som vanligt blev det inte så lugnt och stillsamt i praktiken. På O'Learys var det skittrist, jättelite folk och dålig musik. Vet inte vad som hänt med det stället, det som brukade vara så roligt. Vi blev inte långvariga där, men hann i alla fall beställa lakritsshots! 90-talet ringde och ville ha tillbaka sin sprit :)

 

Vi knallade till Harrys i stället och i kön pratade vi med folk från både Leksand och Polen, haha. Leksingen var ett gammalt DM-fan som tacklat av en smula och inte hade en aning om att de ska spela på Peace&Love i sommar. Han blev jätteglad över den infon och skulle absolut åka nu när jag varit så snäll och berättat för honom. Polackerna pratade jag sport med. Eller rättare sagt, jag försökte komma på några polska idrottare. Det gick inte så bra, jag kom på två varav en är ryss tror jag vid närmare eftertanke. Men det var trevligt ändå! Ena polacken var jättejättesöt, hans kompis var två meter lång och såg ut som en rysk hockeyspelare. Skitallvarlig var han också, så leksingen trodde att han var vakt. "No.. I am not guard.." sa stenansiktet. Lite som Ivan Drago i Rocky IV "If he dies, he dies". Cool kille! Och det kändes tryggt att stå i det gänget, ingen jävel muckar med Karelins polare liksom.

 

Väl inne drog partajet igång på riktigt och vi höll igång precis hela tiden, tills de tände i taket. Tror vi satt ner två minuter sammanlagt på hela kvällen. Dansade en massa med polackerna och jag flirtade lite med söt-polacken. Helt adorable var han, haha. Sen, hahahaha, skulle Pernilla köpa nån konstig drink i baren. Vet inte vad det var för sort men hon var skitnöjd. "Ameh GUD vad billigt!" tyckte hon - och räckte fram 35 kr för lite! *skrattar högt* Ja jisses, sen skulle vi på toa. Harrys måste har världens minsta dass, det var knappt vi fick plats båda två (okej, det är väl inte meningen att två bredarslade tanter ska klämma sig in samtidigt men ändå). En fick sitta på toan och den andra fick stå upptryckt mot dörren - allt detta medan vi för full hals gastade "Bad boys" med Midi, Maxi, Efti! Bääd bäääd boys, come with me, come with me *dör en smula*

 

På dansgolvet dök leksingen upp och tyckte att jag skulle önska lite Depeche. Jag gick fram till båset, lade huvudet på sned, log mitt charmigaste leende (notera att detta är alltså MIN högst personliga mandarinciderpåverkade uppfattning om min egen person denna kväll) och frågade om han kunde spela lite Depeche. Han slog ut med armarna och ryckte lite ursäktande på axlarna - han hade inget DM. Jag svimmade nästan. En dj som inte har Depeche?? Tjänstefel. Det lät jag honom veta också. "Hinkar av skam! Hinkar av skam!" hojtade jag och hötte med näven. Nu visade det sig att dj-killen förekommit mig och ville skoja lite, jag hann inte mer än gå tillbaka till leksingen och Pernilla så drog "Just can't get enough" igång. Kraken, här försöker han busa lite och så får han en utskällning och blir hött åt. *skäms ihjäl* Yazoo fick vi också höra.

 

Kvällens höjdare bokstavligt talat var dock dödslyftet.. Dom spelade den där Dirty Dancing-låten och då dansade vi med polackerna. Jag vet inte hur det gick till, men Ivan Drago och jag körde med lite telepati och som på en given signal tog jag sats och sprang (öh, typ tre steg, mer får man liksom inte plats med) mot honom som lyfte upp mig SKIThögt i luften. Eat my dust Patrick Swayze! Okej, SÅ jäkla högt var det förmodligen inte och SÅ jäkla snyggt och smidigt var det med allra största sannolikhet inte heller, men jag blev sjukt imponerad av att han öht orkade lyfta mig från marken. Vi kunde lika gärna ha ramlat omkull och brutit både armar och ben. Och jag kan ju bara be en bön att Harrys vimmelfotograf inte var på hugget där och då.. Sen blev det tryckardags och då ville Pernilla smita iväg och lämna mig själv med söt-polacken med det vill inte jag, så vi förenades alla fyra i en grupptryckare med allsångsinslag - "Carrie" med Europe. *tar mig för pannan*

 

Musiken tystnade och lamporna tändes, vi hämtade våra jackor och gick ut för att åka hem. Man skulle kunna tro att kvällen var slut där, men vi hann inte mer än utanför dörren så var det dags för nästa bisarra episod. Pernilla hade röd jacka och röda byxor och blev kallad för smultronsmurfen av en kille som var en kopia av Moby! "Jaha, och vem är du själv då??" sa hon. "Jag är Gargamel" sa Moby. Sen stod Smultronsmurfen och Gargamel och diskuterade smurfarna - medan jag översatte det hela till engelska för polackerna. Dom där polackerna kan ju inte tror att vi var riktigt riktiga. Leka Dirty Dancing och diskutera smurfarna. Vuxna människor liksom, haha. Vi sa farväl till polackerna och Gargamel och försökte ta oss vidare upp på stan för att åka hem. Vi lyckades ta oss halvvägs innan vi träffade en kompis till Pernilla, och så hamnade vi i en diskussion med en italienare! Smultrontemat fortsatte, då italienaren var ett stort Bergman-fan och "Smultronstället" var hans favvofilm tydligen. Jag pratar ju inte italienska så jag drog till med lite gymnasiespanska! Man tager vad man haver... En packad svenska som försöker prata gymnasiespanska med en småslirig italienare som försöker prata svenska - då blir det inte mycket vettigt sagt kan jag säga... Språkförbistring deluxe.

 

Vi trampade vidare i våra försök till hemfärd (det låter som det var flera kilometer vi gick men det handlade om några hundra meter, men vi blev ju stoppade hela tiden!) och när vi nästan var uppe på Drottninggatan såg jag en kille. "Han ser ut som en synthare" tyckte jag. När vi gick förbi frågade Pernilla om han var synthare, men han var hårdrockare. "Vi är synthare" deklamerade vi. "70-talspop!" ropade han efter oss. "EXCUSE ME??" sa jag och vände mig ilsket om. "Shit!" sa kille och la benen på ryggen. *asg* Vi skrattade så vi nästan kissade ner oss. Sen visade det sig att han inte la benen på ryggen någon längre sträcka, snarare tvärtom. Han hann ikapp oss och slog följe med oss en bra bit. Pernilla skulle ta ut pengar och vi satt på ett cykelställ och pratade skitlänge. Jättetrevlig kille, och jag tror han var rätt ung också. Sånt gillar tant Frodis :) Alltså, det var nästan så det sa lite klick där - tills vi började prata hästar och han påstod att han hoppat 1.80 barbacka! I helvete heller att du har tyckte vi, och då blev han skitsur! Hahaha, "HA DET BRA HEJDÅ!" sa han och vände på klacken och stormade in på Burger King. Vi dog nästan. Det stod en taxi precis där vi var så vi hoppade in i den, storskrattandes, och fortsatte prata om den påstådda barbackahoppningen. "Var det därför han blev så sur?" frågade chaffisen - han hade sett hela spektaklet och skrattade med oss. Förutom när Elin skulle lära taxichaffisen trafiksäkerhet i Turkiet så var det här nog den roligaste taxiresan ever. Gud som jag skrattade när chauffören berättade att han och hans svåger inte pratat med varandra sedan de blev osams om en skruvmejsel på återvinningsstationen - för tio år sedan!! "Så jag sa vaddå din skruvmejsel och han jo den är min den låg i min bil, och jag sa hur den kan ligga i din bil den låg här under brädorna, hur den kan komma från din bil och hamna under brädorna, flög den, jag har inte hört talas om en flygande skruvmejsel, kanske den har druckit Red Bull, dra åt helvete". *asg*

 

När jag öppnade dörren tyckte jag det var lite kallt inne. Vi hade visst inte stängt balkongdörren ordentligt utan den stod på vid gavel. *stön* Att det var svinkallt var väl en sak, bara inte grannarna fått höra Partyvalpens ljuva stämma över hela nejden om hon fått för sig att leka kvarterspolis på balkongen mitt i natten. Gud så pinsamt i så fall.

 

Det var i alla fall en sjukt rolig kväll, jag har träningsvärk i hela kroppen efter allt dansande och skrattande. Märkligt att det alltid är kaos när jag är ute, men det kanske är så för alla. Men det vore ju bra trist annars!