Bitch she's Madonna

Håhåjaja, jag har varit konsertbakis i två dagar. Nä men jag har varit rätt däckad i huvudvärk och halsont. I fredags hade jag ont i halsen hela dagen och på kvällen kändes det som jag även hade feber. Men med varma bad och Ipren var jag ändå hyfsat på g när vi skulle åka till Stockholm i lördags. Förutom rösten som var nästan försvunnen. Jag får låta bli att sjunga, tänkte jag. Jomen tjena... 
 
Roadtripen började sådär. Vi fick vända efter en halv kilometer eftersom Ebba glömt en av fyra biljetter hemma. Ingen fara skedd, det hade varit lite värre om det uppdagades vid entrén till Tele2 Arena. Vi sammanstrålade med Marion i Strängnäs och hittade till arenan utan minsta problem (jag hade trots allt varit där bara en vecka tidigare), men när vi svängde upp mot arenan så var vägen till deras parkeringshus stängd! Det gick inte att åka ner och parkera där. Hejdlöst opraktiskt. Det stod trafikfunkisar och dirigerade oss in i Globen-garaget i stället. Jag blev lite tveksam eftersom jag vet att globen shoppings garage stänger klockan elva och det var dit vi blev indirigerade. Aja, tänkte vi, om dom skickar in oss här måste dom ju se till att vi kan komma ut också. Vi parkerade och sen hamnade vi i globengallerian tror jag. Vi letade efter någonstan att äta vilket var lättare sagt än gjort. Till slut hittade vi ett cafe som även hade lättare maträtter så det fick bli det. Jag vet inte vad stället hette eller ens var det låg, så jag kan tyvärr inte avråda från det stället.... Dyrt, dålig service och inte särskilt gott. Men vi blev mätta och var mest bara nöjda över att vara framme. Sen gick vi till arenan och efter lite vims (nähä?!) kom vi in. Vi hade golden circle-biljetter och jag ville hänga av mig jackan i garderoben men då tänkte Elisabeth till och påpekade att alla på hela innerplan skulle komma före mig i kön när jackan skulle hämtas ut. Jag hängde den över ett staket framme vid scenen och hoppades att ingen skulle sno den. Sen var det bara att vänta på the queen of pop!
 
 
Jag är inget stort Madonna-fan och har väl knappt lyssnat på henne sedan "True blue"-skivan som iofs är skitbra. Men alla hits känner man ju igen och hon är ju en ikon så det skulle bli skoj att se henne live. Och skoj blev det! Herregud, käringen vet då hur man knåpar ihop en show. Och hur man gör entré! Då kan man t ex bli nerhissad från taket i en järnbur.
 
 
 
Shit vilken show! Låtlistan var inte på något sätt perfekt, men det spelade ingen roll. Tyckte man inte låten var bra kunde man bara titta på showen. Det var klädombyten och dansare och rekvisita och scenombygge och gud vet allt. Oerhört imponerande! Och vilka snygga kläder, jisses.
 
 
 
Vi hade läst låtlistan från premiären i Berlin och knotat lite över att varken "Vogue" eller "Like a prayer" var med. Vi gissade även att med allt sceneri så fanns det inte så mycket utrymme för ändringar i setlisten heller. Och det var delvis sant. 
 
 
Nu gör ju dock tant Madge hur hon vill och just den här gången blev det en förändring. Hon höll ett långt tal om terrorattacken i Paris som ju skett dagen innan, och sedan uppmanade hon till en tyst minut. Det var riktigt imponerande. Drygt 40.000 pers som bara står still och är tysta. Efter den tysta minuten bad hon oss att sjunga med "in this prayer" och jag tänkte att vafan, nu kommer det något religiöst skit som jag ju har så svårt för. Nä. Då drog hon igång "Like a prayer"! Dåndimp. Publiken tände sina mobilficklampor och sjöng med, för frihet och fred. Det var så SJUKT mäktigt! Jag fick gåshud på hela armarna och det där med att spara lite på rösten och inte sjunga så mycket - ja, det sket sig big time kan man säga. Jag vrålade som en gast. Men när Madonna ber en att sjunga - då jävlar sjunger man. 
 
Hon är så grym! Girl power i kubik, hon har kört sitt race från dag ett och det är oerhört imponerande och coolt. 57 bast och far runt som ett jehu. Själv fick jag sätta mig på huk säkert fem gånger för jag fick så ont i fötterna av att typ...stå och gunga lite... 
 
När vi kom ut från arenan så knatade vi tillsammans med en hel hög människor till parkeringshuset - som var tvärstängt... Folk blev skitirriterade och tyckte att det väl kunde stått någon där som berättade hur man tog sig in, eftersom de ju skickat in oss där. Vi hängde på några som googlat hur man skulle gå för att hitta en annan entré. Hade jag tänkt efter lite så hade jag ju vetat det, eftersom vi gick in där efter New Order-konserten, men nu var jag lite mosig och lite småstressad så jag hade helt glömt bort. Tja, vi hittade bilen snabbt men sen blev vi ju sittandes i en stillastående kö bra länge tills Elisabeth hittade en genväg. Marions gps var lite på fyllan tror jag, för den skickade iväg oss på lite aviga vägar innan vi änt-LI-gen kom ut på motorvägen. Hemresan gick bra (och fort..) men jag var inte hemma förrän klockan var nästan fyra ändå.
 
I söndags var jag dömosig och hade knappt någon röst alls. Skulle vara i syntolkstudion igår, men jag fick ringa återbud för jag kunde inte prata! Skitstörigt. Sen sov jag resten av dagen. Idag kan jag prata litegrann. Aja, jag får väl säga att det var det värt!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0