I like to move it move it - eller inte

Träningsvärk är bara förnamnet. i söndags hjälpte jag Ebba att flytta. Det var ingen liten flytt heller, 23 mil enkel väg. Jag skulle dessutom köra och köra med släp! Det har jag aldrig gjort tidigare så faktiskt hade jag rejält med ångest innan. Speciellt som jag skulle börja helt själv och köra ensam med släpet (förvisso tomt) ner till Västervik. Men det gick bra! När jag kom fram var det bara att börja lasta. Ebba är ju något av en flyttexpert och duktig på möbeltetris så hon hade planerat det mesta på förhand. Vi kånkade och släpade och det kändes som en evighet även om det faktiskt gick rätt snabbt. Inga större missöden råkade vi ut för, förutom att jag snubblade i trappen och hällde ut lecakulor och blomjord på ett halvt våningsplan men det redde ju upp sig. När vi hade lastat klart och skulle åka så ser jag att stödhjulet på släpet såg lite kajko ut. Vi tittade ordentlig och insåg att det hade hamnat på sniskan på något vis. Det var inte loss men gick heller inte att veva upp utan satt på tvären. Paniiiiiik! Jag höll verkligen på att börja grina, det var ju precis sånt här jag hade fasat för och gruvat mig över. Vad fan skulle vi göra? Ebba höll huvudet kallt och kom på att vi ju kunde försöka rucka lite försiktigt. Koppla loss släpet och försöka lirka på hjulet var inget alternativt då ingen av oss var säkra på hur man kopplar på det där jävla släpet igen, så det vågade vi inte chansa på. Vi kunde inte lyfta för mycket heller eftersom släpet satt fast i bilen, utan vi lyfte liite försiktigt och så sparkade jag till stödhjulet så det helt enkelt ramlade loss. Då kan vi i alla fall ta oss till Örebro, och så tar vi det därifrån tyckte E. Jag kunde inte tänka alls, jag blev så stressad, utan koncentrerade mig på att köra. Ujuj vad fin-Opeln fick ta i i uppförsbackarna! Det kände som vi aaaaldrig kom fram.
 
Fram kom vi, och jag parkerade lite snyggt utanför huset. När vi börjat baxa in kom det en vänlig granne och sa att man fick köra in på gården när man ska flytta så då skulle jag göra det. Då fick jag köra en snutt på en gångväg och eftersom vi var i Örebro så var det isigt och självklart inte sandat. Vi höll på att fastna på en isfläck.. Jag gasade och trixade och E satt och hyperventilerade och bad mig vara lite försiktig eftersom hon inte hade råd att ersätta nermanglade buskar och skyltar i kvarteret. Men det gick bra. Sen fortsatte vi att lasta ut. Jag hade parkerat liiite lite tokigt så vi fick gå precis där det var is. "Jag kanske ska flytta fram en bit så vi slipper isen" tyckte jag och så fick det bli. Stänga släpet IGEN och så åka fram typ fyra meter. Dom som eventuellt såg oss måste ju tro att vi var världens veligaste människor. Baxa runt och krångla och parkera tre gånger inom en radie på fem meter liksom. Sen skulle vi åka och lämna släpet och då åkte vi åt fel håll.. Jag körde in på en parkering och trodde att jag skulle kunna göra en elegant manöver och bara köra runt men se det gick inte. Jag fick backa! Vilket meck, jag fattade ingenting och vet väl inte om jag tycker att jag fick världens bästa instruktioner heller. Väl på rätt väg satt vi och funderade på vad fan vi skulle säga på macken om det där jäkla stödhjulet som låg på golvet på passagerarsidan. Vi bestämde att det var lika bra att säga som det var, har vi haft sönder något så får vi väl stå vårt kast och betala. Nu var det inga problem alls, det var bara att skruva fast och tydligen har folk tappat stödhjul i farten så vi var på inga sätt värst. Pjuh! Sen skulle släpet parkeras och då fick jag backa igen... Bara kanske 7 meter men det var gott och väl tillräckligt för herreguuuud så irriterade vi blev på varandra, haha. Tapetsera om och backa med släp - klarar äktenskapet/vänskapen det så klarar det allt! :)
 
Vi fick inte med oss allt så lördag blir det favorit i repris. Dock med ett mindre släp och den här gången är vi ju två från början så det går nog bra. Bara träningsvärken försvinner.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0