frodis

Mellan alla sportårskrönikor och skidåkning har jag hunnit se några filmer.

 

Dallas buyers club - stod på min måste-lista eftersom både Matthew McConaghey och Jared Leto fick oscarsstatyetter. Det var såklart en hel del elände och misär här. Matthew McConaghey såg för jädra sleten ut och han gjorde en mycket bra insats. Dock var Jared Leto ännu bättre, han var helt formidabel! Sorgligt, välspelat och bra.

The selfish giant - åh herregud vilket elände! Brittisk realism om social utsatthet, precis sånt jag gillar. Den var bra men oerhört tragisk och utan en enda ljusning nånstans.

Last stop Fruitvale station -superaktuellt ämne, polisövervåld mot svarta män i USA. Kärnfullt berättat om en verklig händelse som givetvis var fruktansvärt tragisk. Det jag vänder mig mot är att det verkade lite för tillrättalagt, som för att få huvudkaraktären att framstå i bättre dager. Om man helt oskyldigt blir nerbrottad av polisen och sen skjuten i ryggen och dödad så behöver man inte framstå i bättre dager, för igen förtjänar att bli behandlad på det viset. Visst, det KAN ju vara så att den här killen bestämde sig just samma dag han blev skjuten att börja ett nytt, bättre liv, sluta sälja droger etc. Det kan vara så, men jag tyckte det kändes tillrättalagd. Speciellt scenen när han tar hand om en hund som blev påkörd av en smitare. Det blev för mycket. Såna saker är inte relevant, man ska ändå inte bli skjuten i ryggen när man ligger på mage med handfängsel. Men kan man koppla bort det så var det en intressant film.

Det förflutna - franskt drama. Och även ett stort sömnpiller. Här hade man lätt kunnat kapa bort en halvtimma för det var i grunden en intressant story med lite olika twister. Men jag tröttnade på det sega tempot.