frodis

Sista dagen på det sämsta år jag upplevt någonsin. Jag har aldrig varit så sjuk, så fattig, så stressad och mått så dåligt som i år. Har aldrig haft så höga veterinärkostnader och aldrig haft så tilltufsat självförtroende som i år. Fy fan vilket skitår! Världen har ju dessutom varit totalt sinnessjuk i år med terrorattentat, flyktingkatastrofer, hatbrott och en total explosion av rasism och sexism som dryftats helt öppet och i en chockerande kvantitet. Man har tappat hoppet om mänskligheten på daglig basis i princip. Dessutom var sommaren den kallaste och tristaste i mannaminne, inte ens det fick man vara glad över.

 

Årets kioskvältare måste ändå vara att jag började löpträna! Och sprang lopp! TRE stycken! Jag började från absoluta scratch, fick två slängar av influensa (första gången med halsfluss, andra gången med ögoninflammation) och fick börja om igen, men mot slutet av sommaren hade jag för första gången i hela mitt liv sprungit en mil. En hel MIL! Nu ska ju det mesta credden gå till min löpcoach Ebba som varit oerhört pedagogisk och som känner mig tillräckligt bra för att veta när det är dags att lägga ner hejaropen innan tänderna ryker :) Utan henne hade jag aldrig klarat det (eller ens börjat för den delen), men det är trots allt JAG och ingen annan som sprungit. I januari kör vi igång igen, nu med målet att springa elefantloppet i London i juni. 

 

I november började det äntligen hända något på jobbfronten. Jag har ju syntolkat en del under hösten, bland annat Idol, men det har varit enstaka uppdrag. Nu är jag vikarie på Tolk- och översättarservice inom det som förr kallades landstinget. Det är bara på timme men under jul och nyår har jag jobbat rätt mycket. Tillsammans med Kristoffer - igen! Det är fjärde arbetsplatsen vi delar, haha, vi kommer följas åt tills vi går i pension. Jag har kommit in i jobbet snabbt och fått beröm, och det känns att jag har gjort nytta. Det är skönt att känna sig lite uppskattad och att man har ett värde. Jag hoppas det är en trend på uppgång inför 2016. 

 

Årets bästa konsert: Duran Duran i London

Årets gåshud: "Like a prayer" på Tele2

Årets bästa film: The Imitation Game

Årets bästa album: Det får faktiskt bli Hurts "Surrender". Det är andra gången dom vinner den kategorin så jag känner att jag nog måste se dom live snart.

Årets pinsammaste pudel: Säpos terroristjakt i Boliden... 

Årets otäckaste framtidsscenario: Alltså... Donald Trump som president?? Ehm, nej tack...

Årets girl power: Sarah Sjöström

Årets inspiratörer och bästa förebilder: Zara Larsson och Stina Wollter

Årets bästa kväll: Blå-jubileumsfesten. En kväll fullproppad av kärlek, dans och bra musik i gamla goda vänners lag. Fantastiskt! 

 

Well, så mycket mer finns inte att säga om 2015. Gott nytt år!