Spökvandring och Open Art
Att prova nya, billiga aktiviteter har ju blivit något av ett tema för sommaren eftersom jag är fattig, och det har blivit en del sådant de senaste dagarna. I lördags var jag, Ebba, Elisabeth, Marion och Maria på spökvandring på slottet. Först var vi till O'Learys och käkade och snackade skit, och klockan 23 var det dags att vandra på slottet i mörkret och höra kusliga historier. Det var kul! Lite läskigt också, inte de gamla historierna om tortyr och häxprocesser utan saker som folk som jobbat på slottet (guider, elektriker, eventpersonal etc) varit med om. Hua. Jag och Marion är ju vana eftersom det spökade på vår tidigare arbetsplats. Jag är en boren skeptiker och tror inte på "Det okända" och sånt, men att det spökade på jobbet var vi allihopa överens om. Ibland var det riktigt obehagligt och då var det inte kul att vara där själv. Hursom, det var i alla fall en jättetrevlig kväll!
Igår kom mamma hit för att kolla på Open Art. Jag hade tänkt ut en bra rutt hur vi skulle gå för att få se så mycket som möjligt. Effektivitet och planering är ju mina mellannamn. SJ levererade i vanlig ordning och såg till att morsans tåg blev en dryg timme försenat men förutom att det är sjukt jävla irriterande så var det ingen fara för min planering.
Open Art är riktigt, riktigt bra i år! Vi började med området runt slottet med bokbollen och penseln.
Givetvis såg morsan på direkten en bok hon läst som ung, haha.
Sen gick vi ner mot "rosa gatan" med popcornen
Och en elefant! Inte min favorit faktiskt, men ändock en elefant.
Vidare mot Stortorget och rådhuset (heter det väl?) som är insnärjt i strumpbyxor.
Jag tycker det är svincoolt. Men vilket sjå! Jag som höll på att få psykbryt när jag trasslade med min julbelysning liksom.
Under Ai WeiWeis konstverk blev det glasspaus innan vi gick vidare mot Krämaren.
Där hänger ett par bilar lite nonchalant uppslängda på ett par spikar. Riktigt coola dom med, men vår favorit blev.....
Telefonfåren! Dom är så grymma!
Sen käkade vi på Hellas (mammas favoritställe här i stan) och på vägen dit passerade vi den olycksalige cyklisten.
Han har hållt förvånansvärt bra med tanke på hur alla ungar klänger och klättrar på honom. Jag trodde den skulle vara kaputt efter en vecka.
På väg tillbaka till tågstationen gick vi givetvis förbi Järntorget så mamma fick se 2013 års braksuccé "Rubber duck" (även om den som står där nu heter "Second rubber duck").
Har ni chansen att se Open Art så gör det. Det finns massor med skojiga, kluriga och coola grejer. Inne på Krämaren finns även Erik Ravelos fotoserie "The untouchables" som är fruktansvärt obehaglig. Plågsamt sanna bilder som hugger rätt i hjärtat.
Kommentarer
Trackback
