frodis

Herre min skapare, det här trodde man väl ändå aldrig - två inlägg i rad om löpning! Igår var det Color me Rad-lopp här i stan. Jag hade anmält mig för att vara en bra kompis. Ebba var anmäld sedan länge, tillsammans med M. "Hon har inte sprungit på hela sommaren, hon kommer ju inte vara med, snääälla jag vill inte springa själv". Jaja, det var inte dyrt, det var på hemmaplan och en kul grej att pricka av från listan på nya saker att testa. Shit Manhattan vad folk det var! Hur mycket människor som helst ju. Man hade anmält vilken tid man ville starta men det var lite hejkon bejkon med det där, ingen kontroll och vetefan om dom höll tiderna ändå. Vi var där i god tid och eftersom det inte verkade så noga så bestämde vi oss för att vara lite busiga och tjyvstarta så vi fick åka hem och äta sen. Det var rätt knöligt att springa. Oerhört mycket folk, trångt, ojämnt tempo p g a rödljus etc. Sen var färgkastarna lite mesiga i början tyckte jag. Jag fick lite grönt på byxorna och lite lila på armen. Solen sken så jag svettades lite, vilket kletade till färgen. Såg ut som jag blivit misshandlad, med lila strimmor och fläckar på armen. Men sen skärpte dom till sig eller hur man ska säga och när jag gick i mål var jag rätt färgglad. 

 

Själva löpningen var inte mycket att hurra för. Vi var sega och trötta och det var svårt att få flyt när det var så mycket folk och många som gick (och en del som tvärstannade mitt på trottoaren för att ta en selfie *deskhead*). Det tog en hel del energi att parera, springa om och hålla koll så vi inte tappade bort varandra i röran. Men tiden är sekundär i det här fallet, det är ju inte ens någon tidtagning, utan det viktiga är att ha kul och grisa ner sig! Det lyckades vi med :)