R.I.P Herr Hund

Igår kom så dagen då det var dags att säga adjö till världens bästa Frodo. Drygt 12 år kamperade vi ihop, han och jag, och det är väldigt länge. Gårdagen var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Av de tre hundar jag haft/har så är han den som stått mig närmast, och det är inte bara för att jag haft honom längst. Älskade, glada flamspelle. Inte precis ett under av lydighet eller fokusering, hahaha, men med den största personlighet jag sett hos en hund. Frodo gillade alla och alla gillade Frodo, han kommer saknas av många. Men allra mest av mig förstås. Det känns så overkligt att han aldrig kommer komma och väcka mig på morgonen genom att vifta på svansen så det dånar i väggen. Det känns bara som att han är borta på semester eller något, men så fort jag formulerar tanken i huvudet att han är borta eller att jag saknar honom så börjar tårarna strömma.
 
 
 
Älskade, älskade farbror - hur ska vi klara oss utan dig?
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0