frodis

Under påsken ska man väl kontemplera över Jesu lidande och död eller nåt. Elisabeth och jag kom på att det nog görs bäst på lokal. Det började livat värre redan när jag skulle ta mig till E, då jag blev osams med taxichaffisen. Först tog han helt plötslig en jättekonstig omväg när han såg en polisbil stå en bit fram. "Jag åker den här vägen, för polisen står där borta". Eh okeeej, och det är ett problem för att...? Sen fanns det två alternativ - svänga vänster eller åka rakt fram. Han frågade om han skulle ta vänster, men jag sa att det nog var enklare att åka rakt fram. Då åkte han rakt fram, men påpekade att det kanske var enklare men att det tog längre tid för det var så många rödljus. Jamen varför fråga då?? Det är inte JAG som är taxichaffisen här! Sen hade han som vanligt svårt att hitta rätt gata. Jag hade tydligt förklarat att jag ska till N-gatan, men det är enklast att åka till J-gatan eftersom N-gatan är bilfri. Men nejdå, han skulle ta M-gatan och försökte förklara att där framme är N-gatan och den får man inte åka på. Alltså, jag VET det, därför föreslog jag J-gatan eftersom den är närmre det nummer jag ska till. Värsta tjatet blev det. MEN VARFÖR FRÅGA DÅ?? Skitirriterad blev jag, dyrt var det och så fick jag gå dubbelt så långt. Gah!

 

Men monsterdrinkar, chips och skitprat fick mig på gott humör igen! Sen gick vi till O'Learys. Där var det skitlite folk och jättedålig musik, inte alls som det brukar vara. Vi stod ut en stund, sen gick vi vidare till Harrys. Där var det två köer, en VIP och en för oss vanliga, not so very important folk. Alltså, höjden av fail är väl att komma släntrandes till VIP-kön på Harrys i sketna Örebro - och bli nekad och få vända i dörren! *asg* Vilket nederlag, så nesligt! Vi höll på att garva ihjäl oss, stackars kille.

 

På Harrys var det knökat med folk. Vi satte oss i ett bås och hann inte mer än slå ner rövarna så var det en snubbe i båset brevid som skulle prata. Han hade något slags talfel för jag hörde verkligen inte ett ord av vad han sa. När jag skrikit "VA??" sju gånger tyckte han att det var en bättre idé att komma över och göra oss sällskap, vilket vi inte alls hade lust med. Speciellt inte som det första han säger är "Vilket kärlekspar!" om oss. Eh, joråsåatt... Jag blev sur så jag sa åt honom att sticka. "Nu var du otrevlig så då tänker jag sätta mig här!" var hans mogna och genomtänkta motdrag. Jaha? Men då flyttar väl VI på oss i stället då. *facepalm*

 

Sen var cirkusen i full gång. Pratade med en invandrare (hans eget ord, inte mitt!) som tyckte det var lite svårt med svenska idiomatiska uttryck. Han pratade jättebra svenska men hade problem med varför det heter god jul men glad påsk och sånt, och visste inte vad som förväntades när det kom påskkärringar etc. Vi pratade lite om svenska traditioner och Elisabeth puffade för det vi är världskända för - "I Sverige älskar vi att ta livet av oss!". *asg* Sen satt vi och pratade om en tjej (av anledningar jag verkligen inte tänker redovisa för, nån måtta får det vara på hur elaka vi framstår). Huxflux vänder hon sig om och går mot vårat bås. Vi ba' shit hon hörde oss och nu kommer hon stickmörda oss. Men nä. "Hej! Jag sätter mig här, ni verkar ha så himla roligt hela tiden!". Vad ska man säga?? "ja vi har jättekul, vi skrattade just åt dig" liksom. Hon blev inte långvarig, då hon märkte väl att SÅ himla roliga var vi tydligen inte. Lagom när hon gått så hade talfelskillen fått korn på oss igen så vi fick fly och ta skydd i ett bås. Då kom två jättetuffa bikers-wannabes. I stället för att skaffa tuffa tribaltatueringar hade de sejfat lite och köpt swettisjackor med tribaltryck på :) "Undrar hur många gånger dom läst "Snabba cash"" tyckte tant E. Så tittade vi på varandra och sa med en mun "eller sett filmen snarare!" och så skrattade vi. Vi har just inga fördomar, nejnej!

 

Jag lyckades även sabba pappersanordningen på dass. Det var nåt modernt skit som tryckte ut en bit i taget på nåt vis. Jag tröttnade och drog i pappret och då fick hela maskinen spunk och blinkade rött och bara pumpade ut en meter papper. Då smet vi därifrån. Men sen var det dags för tanterna att visa var dansskåpet ska stå! Vi invaderade dansgolvet och fick dansa till väldigt varierad musik. Bland annat ett pojkband som heter 5ive. Det ska visst uttalas five. Kvällens chock stod E för som visade sig kunna både text och moves! Jag dog nästan av skratt, det var så sjukt otippat. Men givetvis gav jag mig hän med lika stor entusiasm och så gjorde vi coola moves till Five. Eller förlåt, 5ive. Kvällens näst mest otippade move stod killen som försökte ge mig nån slags lapdance på dansgolvet för. Han var garanterat två meter lång, jag har aldrig sett en så lång person tidigare tror jag, och så liksom böjde han ihop sig till en boll och borrade in rumpan i min mage och dansade. Helt bisarrt! Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle göra så jag tog till mitt säkraste kort - jag gjorde älghorn på honom. Folk runtikring skrattade så de tjöt. Elisabeth försökte göra älghorn på honom när jag rest sig upp, men hon nåddde inte :)  

 

Ja kära värld vilken cirkus. Jag har träningsvärk i magen av allt skrattande, det var en galet rolig kväll!

 

 

 

 

Till nästa gång får vi finslipa movsen lite *asg*