frodis

Det blev ett högst oväntat utfall av gårdagkvällen får man nog lov att säga. Först gick jag ut och åt med två kompisar som jag väl inte ska namnge här i bloggen men som vi kan kalla Kristoffer och Stefan eftersom det är precis vad de heter. Men efter maten tråkade dom och gick hem och lämnade mig på Drottninggatan. Jag blev lite småsur för jag hade då ingen lust att gå hem redan klockan tio, så jag gick in på OLearys. Skickade ett desperat gnäll-sms till Elisabeth som tyvärr var på kalas i tjottahejti och inte kunde komma och roa mig när jag så snöpligt blivit dumpad av tråkmånsarna. Traskade vidare till Harrys där jag inte varit på evigheters evigheter. Där var det dårhus. Folk var helt vilda och skuttade runt som galna hobbitar till "Feeling hot hot hot", en snubbe killade mig i nacken och skrek "wohoo!!", nån drack rödvin med sugrör och några andra buggade till Darin. Jag förutsatte att jag hamnat i en flashmob som i den där Silja Line-reklamen och att någon närsomhelst skulle dyka upp och ropa "Bryt!". Det hände inte. Inte en kotte kände jag igen heller (vilket iofs delvis kan bero på att jag inte hade linserna på mig). Precis när jag var på väg att ge upp och bege mig hemåt så är det någon som knackar mig på axeln och säger "Är det Sara?". Det tog en sekund att koppla, sen ser jag att det är Ante! En kille som gick i min parallellklass i grundskolan (och gymnasiet med tror jag)! VAD är oddsen?? Herregud. Har inte sett honom på säkert 12 år, vilket är en smula anmärkningsvärt med tanke på att vi båda bott i stan i 18 år. Han å andra sidan, hahahahaha, mindes inte att vi öht setts i stan någon gång eller att jag ens bor här. *skrattar* Vi kom fram till att det har vi ju men att han glömt det, och att det var hårets fel. Sist vi sågs hade jag långt hår, och det ställde till det i minnesbanken. "Det stämmer ju inte, Sara för mig är ju synthare!". Haha. Vi babblade och sen dansade vi till en massa gamla 80-talslåtar. Det var precis som när vi gick i högstadiet - Whitney Houston, Samantha Fox, Lena Philipson, Bon Jovi och jag vet inte allt. Skitkul hade vi. Ante knotade lite ett ögonblick och såg sig omkring bland folk och tyckte att "vi skulle ju kunna vara deras föräldrar", men då hyschade jag honom illa kvickt och sa att vi då fan inte är några föräldrar, däremot kan vi vara deras förebilder på dansgolvet! Elisabeth och Carina har nämligen konstaterat att 40 är det nya 20 och 30 är det nya 75, så det tänker jag anamma.

 

Så det blev en riktigt skoj kväll, även om den inte blev som jag trott. Ante blev döavis på att jag, Jenny och Annelie ska till Köpenhamn på Depeche i sommar. Jag sa att han får försöka övertala Mats och Magnus och så kan dom hänga med alla tre. En Torshälla-reunion i Köpenhamn vore ju hur kul som helst, rena rama högstadiet.

 

Idag har jag lite träningsvärk av dansandet, men det är bara trevligt. Jag skulle ju komma igång med träningen har jag ju sagt, och att leka högstadiedisco är väl träning så god som något.

 

En som inte vill leka disco är Herr Hund, han föredrar konceptet Söndag i soffan :)