frodis

Mötte en kurskompis när jag och Herr Hund var ute på promenad, hon var ute på barnvagnspromenad. Stannade och pratade en stund och Herr Hund blev så glaaaad, så glaaad. Det blev inte bebisen som efter en stund började illtjuta. "Ja hundar är han ju inte rädd för, det är nog snarare du som är farlig" var analysen. Ehum, man tackar :) Men hey, jag kan inte klandra honom, jag har lust att göra samma sak när jag ser mig själv i spegeln på mornarna.